Livet kommer tillbaka. Och jag kliver sakta ut ur skuggorna. Men inte längre än att jag kan ha lite kvar av foten i skuggan. I fall att.

Jag tillhör skuggfolket. Skugglandet. Mitt eget skymningsland. Jag behöver vara där i bland för att kunna leva. Andas. Återhämta mig. Ett ställe där jag inte syns. Eller märks. Där jag kan flyta in obemärkt i de grå nyanserna.

Häxtid

Hej lilla växande månskära. Välkommen jungfrun. Jag såg dig inte men kände din närvaro. Din nyfikenhet. Din stabilitet. Din godhet. Tack för den kraft du ger mig. Mitt mod. Min kärlek till mig själv. Den behövs…

Tack också för att du ibland träder in i skuggorna. Där du möter upp mig med din stilla kraft. Med telepatin. Andlösheten. Återuppbyggnadet.

Jag är en skymningshäxa. Ett skuggbarn. Rädslan kommer alltid finns kvar. Den byter bara skepnad.

Sakta reser jag mig upp. Kliver tillfälligt ut ur skuggorna och skapar en cirkel. Ett beskydd. Din kraft. Min kraft. Månmagi. Tillsammans blir vi starka. Ett team. Och jag vågar försiktigt möta verkligheten som den ser ut på riktigt.

Gillar du det jag skriver. Följ mig gärna på mitt Häxinsta: lilithahex

Puss & Kram ? Lilitha Hex