Oj, oj, oj… Nu var det länge sen jag bloggade. Jag har liksom inte riktigt kommit mig för. Men ni ska veta att jag många gånger öppnat upp ett dokument och börjat skriva lite. Men så har liksom andan gått ur mig. Orden har försvunnit. Känslan har försvunnit. Jag fungerar så att orden måste komma inifrån mig direkt när jag skriver. Minsta lilla krav så lägger hjärnan av. Eller jag vet inte. Men nu så gör jag ett försök igen. Jag älskar ju att skriva. Och min hjärna har oftast massa tankar och funderingar. Som nu när hösten börjar göra sig påmind. Sen så har sättet att skriva blogginlägg förändras märker jag. Min hjärna har lite svårt för allt för många förändringar ljust nu så bilderna hamnar där de hamnar. Blir alldeles förvirrad ju…haha. Det var väl bra som det var förut, tycker jag och känner mig lite som en bakåtsträvare. Det här blogginlägget kanske inte är mitt bästa heller. Men ska försöka att komma igång lite igen.

Det är den 9:de månaden och månen är i växande fas. En fas då det är bra att starta upp saker och ting i livet. Stora som små. Jag gör det varje månad, dessvärre avslutar jag dem inte på det sätt som jag önskar. Jag är lite slapp i sinnet om man säger så. Och personligen är jag i en sån fas då jag behöver mycket inspiration. Och något som ger mig inspiration just nu är pumpor, döskallar, höstlöv osv. Ja, eller allt som har med hösten och Halloween att göra. Jag bara ÄLSKAR allt som har med Halloween att göra, även det kommersiella skräpet. Japp, sån är jag. Jag blir som ett barn. Och varje år har vi som tradition att åka in till Butterix för att kolla in allt från vampyrtänder till monsterservetter. Man behöver ju inte alltid köpa saker, utan man kan bara titta, ha kul och låta sig inspireras.

Men hösten är ju så mycket mera än Halloween. Det här med att börja tända upp ljus i mörkret är lite speciellt tycker jag. Det är i och för sig alltid mysigt. Men just nu under hösten tycker jag att det är lite mera mysigt. När man är ute och går så känner man också de där lite kyligare vindarna. Jag tycker dem är så befriande på något vis. Så kravlösa och poetiska. Ja, jag blir lite poetisk när jag är ute och går under hösten. Jag tycker färgerna blir klarare, liksom mina tankar.

Sen är det nu häxan inom mig börjar sprattla och jag blir så kreativ och rastlös på samma gång. Känner ni igen er? Ni vet när ni sitter och pysslar och skapar för egen del så står tvätten, dammsugaren, disken och dylikt och ropar på dig. Men ibland struntar jag i det. Ibland är det skönt att bara strunta i det. Att sitta kvar i den skapande bubblan man befinner sig i. Jag önskar bara att man hade mera tid för det. All tid. Men det är oftast något annat som måste göras. Gör du också så? Att du struntar i måsten som borde göras?

Eller som nu när jag varit förkyld och inte orkat göra någonting. Har varit täppt i näsan och har haft ont i huvudet. Tänk i förmiddas drömde jag att jag fick en stroke eller nåt. Jag var i någon slags gym och jag kände hur jag var på väg att tuppa av, flera gånger. I drömmen alltså. Det betyder nog att jag behöver ändra strategi i livet. Bryta mönster. Det är så lätt att man faller tillbaka till sånt i livet som behöver förändras. Men jag ser ändå ljusningen som kommer långt där framöver. Jag måste ha lite tålamod bara. Nästa helg ska jag gå delkurs 2 i mediumskap. Det ser jag verkligen fram emot. Det ska bli både spännande och kul att få utvecklas mera.

Puss & Kram Lilitha Hex