I bland känner jag mig som världens sämsta häxa. Det är som att jag är så långt bort från det sociala häxlivet jag kan komma. Jag ser på andra verksamma personer omkring mig. Det fixas ceremonier, det skapas möten och kurser. De åker härs och tvärs och träffar varandra. Och det är ju jättekul. Men själv är jag så nära en solitär häxa man kan vara. Supersolitär liksom. Och som det är nu sker alla häxerier inom mitt eget huvud. Där är det väldigt aktivt, men det stannar tyvärr oftast där. Varför? Jo, för att jag är så trött många gånger, eller för att jag prioriterar annat som familj och barnbarn. Mitt barnbarn Molly alltså, jag håller av henne så mycket. Mina egna fantastiska ungar behöver också min tid. Min kära make. Jag hinner inte med att umgås med andra häxor helt enkelt. Och om jag skulle få för mig att göra en ceremoni sker det i min egen magiska trädgård. Och visst händer det, men inte allt för ofta och ensam under månens sken. Förresten solitär? Det är att jag praktiserar mina häxerier på egen hand. Jag jobbar ensam och inte i en grupp. Inte för att jag är skygg på något vis, utan för att det blir mera praktiskt för mig. Hur det än är så är jag väldigt social, men ändå gillar att vara ensam. Jag är en sån där social ensamvarg. Det har jag nog alltid varit. Jag har aldrig haft några problem med att vara ensam, inte när jag var barn heller. Jag trivdes i min ensamhet, då kunde jag styra och ställa bäst jag ville. Och det är väl så i viss mån fortfarande….haha. Jag har mina småceremonier här hemma. Jag har små ceremonier i mitt huvud. Men det betyder inte att jag är mindre seriös för det.

Mamma, farmor, lärare och häxa…

Jag ser att många av mina vänner är så himla aktiva och handlingskraftiga. Jag önskar jag hade hälften av deras energi. I bland kan jag känna att jag inte gör nog. Men jag är den jag är. Jag måste utgå från det. Det är så lätt att man jämför sig med andra. Att inte känna att man räcker till. Alla andra är så himla kreativa och bra. Men jag… Nä! Det är när man börjar jämföra sig med andra som man mår dåligt. Jag erkänner. Det gör mig lite deprimerad. Därför försöker jag att inte påverkas av andra så mycket. Inte längre. Jag ser det som en slags inspirationkälla i stället. Jag försöker att gå min egen väg, med min egna triviala häxerier och handlingar. Och det känns rätt det jag gör. Magkänslan känns bra. Jag försöker också att vara en så modern häxa som möjligt och vill vara delaktig i andra viktiga engagemang. Jag har bland annat anmält mig till att vara volontär hos Suicide Zero. Då jag jobbar som lärare och är nära barn och unga hela dagarna tycker jag det är en bra sak att engagera sig i.  Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmord. Ni kommer att få läsa mera om detta i min blogg emellanåt. Många barn mår väldigt dåligt i dagens samhälle och det är viktigt att vi försöker förebygga dessa tragiska händelser som sker mitt ibland oss. Jag vill att barnen ska må bra. Jag vill att människor ska må bra. Det är därför jag väljer att jobba inom barnomsorgen. Barnen är vår framtid! 

Här kommer även min utbildning till Naturprästinna in i bilden. Det handlar om att hitta sin egen sanna väg och där man sen kan bygga broar ut till andra människor som vill och behöver hjälp och rådgivning. Hjälpa andra som inte riktigt hittat rätt i sin vandring. Stötta. Berätta. Vet själv hur förvirrad man kan vara i början av sin andliga vandring. Personligen var jag tvärförvirrad. Jag misströstade många gånger. Att finna sin inre kraft är många gånger tufft. Men allt är ju en process med olika faser man går igenom. Det kallas väl livet antar jag. Att arbeta som häxa handlar mycket om att jobba med sin inre kraft. Att jobba med livet, med döden. Universum. Moder jord. Att mitt däri finna sin egen magi. Att använda sin kärlek och omtanke när man samtalar med andra. Att kunna lyssna och se olika perspektiv. Man får inte fastna i sina egna värderingar. Inget är rätt eller fel. Och man måste vara lyhörd för andras tankar och funderingar. Andras känslor. Det här är något som jag verkligen brinner för och kommer att arbeta mera med framöver. Att kunna hjälpa andra med min kunskap och min erfarenhet. Det är inte så dumt att bli gammal och vis…hehe. 

Det ska inte vara krångligt att komma igång…

Här kommer även min kommande bok med i bilden. Det är också ett sätt att hjälpa andra. Boken kommer på ett enkelt och förståeligt sätt berätta hur man kan starta sitt häxliv. Jag önskar att jag hade haft en sån bok på den tiden jag började min såkallade häxkarriär. Häxkarriär låter kankse en aning pompöst. Men jag väljer att använda det ordet så att ni vet vad det faktiskt handlar om. Häxa hit eller dit. Många kan reagera negativt på det. Egentligen är det ju bara ett samlingsnamn av en grupp. Men det är samma sak där. Då vet alla vad det handlar om. Ingen risk att man går fel om man säger så. Ibland är det bra att vara tydlig i vad det handlar om. 

Ja, nu har jag babblat på lite igen. Flummeliflummat. Nu tar vi lördag. Hoppas ni får en magisk kväll.

Puss & Kram Lilitha Hex