Det var på Irland som det hela började. Och det var inte alls pumpor som man använde som lyktor på den tiden. Från början var det rovor som man gröpte ur och sedan satt ljus i precis som den elaka och sluga Jack fick göra. Ja, ni känner väl till legenden om Jack o´Lantern? Han som sålde sin själ till djävulen. Han blev varken insläppt i himlen eller helvetet och irrar nu omkring på den irländska landsbygden med en lykta i en kålrot/rova. Ungefär nåt sånt. Det finns många olika varianter. Här är en av dem…

Traditionen kring Jack o’ Lantern går tillbaka till den irländska sägnen som går tillbaka ett hundratals år i den irländska historien. Och den handlar om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han till slut sålde sin själ till djävulen för en slant för att få något starkt att dricka. Djävulen godtog detta och när Djävulen hade förvandlat sig till ett mynt som Jack skulle betala sin dryck för, lade Jack istället snabbt ner det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka till sitt rätta jag. Detta var inte djävulen beredd på. Hur kunde han låta sig luras så? Till slut lovade Djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på. När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och åter igen var Djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid. Jack skrattade gott åt att ha kunnat lura Djävulen på detta vis. Så när den dagen kom då Jack dog, nekades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid bli en osalig ande på jorden. Den som skrattar först, den skrattar sist.

Jack insåg sitt misstag och bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som ”Jack med lyktan” (”Jack of the lantern” eller ”Jack-o’-lantern”), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag, oförmögen att få sin frid. Ja, det är som dem säger. Gräver man en grop åt andra, faller man oftast själv där i. Så på alla alla helgons kväll fixade irländarna rovor, kålrötter, kalebasser, potatis och rödbetor och placerade ett ljus i dem för att avvärja onda andar och hålla elaka Jack borta. Kan ju berätta att det inte fanns några pumpor på Irland under denna tid. På 1800-talet immigrerade många irländare till Amerika. De irländska immigranterna upptäckte snabbt att pumporna var större och mycket lättare att skapa sina lyktor med. Så det fick bli pumpor i stället. Amerikanarna tog vara på detta och lyktor blev till elaka och skrämmande ansikten som ställdes ut i trädgården. Och på många ställen i världen kan man i dag se lysande pumpor lite här och där under alla helgons helg. Och detta på grund av den snåla och elaka Jack.

Ja, det var lite om den där Jack o’ Lantern. Och nu vet ni varför man ställer ut pumpor på verandan. För att skrämma bort onda andar helt enkelt. Tänk att en legend kan bli så känd över hela världen? Tänk om Jack hade vetat det? Jag gillar ju det här helskarpt. Kanske jag kommer att köpa en rova något år och prova att karva i den. Spännande. Men i år blir det en pumpa som ska få liv. Ska faktiskt gå och göra detta nu. Kanske det kommer ett litet inlägg till idag.