List

Hon finns med mig…

0

Hej alla glada och underbara. Här inne var det fullt med aktiviteter…inte. Ärligt talat. Jag har inte hunnit med att blogga. Jag har precis börjat jobba efter att varit hemma i 2 1/2 år. Jag börjat jobba heltid som lärare i en årskurs 4. Och det är en stor omställning. På riktigt. Jag är helt slut. Borta. Icke existerande. Jag känner mig död och nästan begraven i allt som ska göras och planeras. Jag är så trött när jag kommer hem om eftermiddagarna så det känns som att jag står och trampar vatten. Jag känner mig som en zombie. Och det ska jag säga. Att det har varit både himmel och helvete på samma gång. Men en sak som är bra med mig och det är att jag växer i alla kaos som sker. Det är så jag lär och utvecklas. Och jag har tvekat, tvivlat och gråtit. Jag har undrat. Passar jag verkligen till att vara lärare i dagens samhälle?

Jag har kommit fram till svaret. Jag tror det. Ja, jag tror att jag passar att jobba som lärare. Jag måste bara ge mig lite tid att acklimisera mig. Och livet har börjat lugna ner sig en aning. Sakta men säkert. Jag är fortfarande trött. Men det gäller att inte gemitt-klassrum upp. Man måste tro på sig själv. Gå på magkänslan. Jag fixar det här. Såklart att jag gör. Jag måste bara bli lite varm i kläderna först. Rom byggdes inte på en dag. Inte på två dagar heller. Det här kommer bli jättebra. Och jag måste bara få tillägga att jag har fått väldigt bra kollegor som hjälper och stöttar mig och en rektor som tar hänsyn till mig och hur jag mår. Jag menar, alla vet ju hur det är att komma till en ny arbetsplats? Bara att lära sig den där jäkla kopieringsmaskinen tar flera dagar…hehe. Hitta i skolans lokaler. Hjälp! Det är många nya intryck som ska tas in förutom de 26 nya eleverna. Och som tur är har jag en underbar make som hjälper mig att komma i fas med arbetslivet. För så är det. Om arbetslivet ska fungera så måste även hemmalivet också fungera. Och där har min man stöttat mig till 200 %. Tack älskling för det. Hade nog inte klarat detta utan din hjälp. (Vet ju att du läser min blogg…puss.)

Omnia vincit amor…

Många bitar har börjat hamna på plats. Min hjärna har svalnat. Det ryker inte ur mina öron längre. Men just nu måste jag lägga ner all min energi att komma in i min roll som lärare till 26 underbara ungar i 10 års åldern. 26 barn med föräldrar. Många människor som är inblandande i denna process. Många olika känslor och tankar blir det. Men för mig är det viktigaste att barnen är i fokus, att barnen mår bra. Och jag säger som Astrid Lindgren karlekgjorde: Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. Och det ligger ju mycket i det. Kärleken är viktig. Visst, kunskap är också viktig. Men vad ska man med kunskap till om man inte känner kärlek i det man gör? Att känna kärlek får oss att må bra, både fysiskt och mentalt. Kärlek är en social känsla som smittar av sig och inspirerar andra människor till en längtan att få uppleva samma sak. Någon sa: Kärlek bör genomsyra våra liv från den dagen vi föds till den dagen vi tar vårt sista andetag. Men så enkelt är det ju förstås inte. Man kan bara försöka att visa vägen till kärlek så gott det går. Sen tar jag tag i kunskapskraven…

Allt handlar om val man gör. Vill jag att det ska fungera? Vill jag inte att det ska fungera? Jag har valt att det ska fungera. Och jag har skapat mina små knep för att finna harmoni i allt jag gör när det gäller att komma in i arbetsandan. Förutom att försöka att strukturera mina dagar, typ fixa kläder och skolväskor kvällen innan, så gör jag annat. I stället för att ta den snabbare vägen via motorvägen till jobbet, väljer jag att ta en annan längre väg. Den vägen innebär att jag får se och uppleva vacker miljö och natur. Längs vägen har jag en vacker stenkyrka, vackra hus, djur och natur i stället. Jag kan i lugn och ro åka till jobbet och fylla mina inre sinnen istället för att stressa i väg på en motorväg. Och roligt är det förstås att jag möter korpar nästan varje dag när jag åker till jobbet. Jag älskar korpar. Och även en duvhök korsar dagligen min väg till eller från jobbet. Små magiska och tysta möten som lyfter min själ, ett sätt att lufta sina dolda vingar. Ja, det behöver inte vara märkvärdigare än så. Jag älskar grönska och det var förresten en av anledningar att jag tog tjänsten på skolan jag jobbar. Den ligger nämligen i grönska, några minuter från Tyresta Nationalpark.

Hon finns med mig…

Min andlighet tycks komma i skymundan. Fast så är det inte. Det kan se ut som det. Men andligheten finns alltid inom mig. Jag har lärt mig att leva med den på det viset. Jag behöver inte alltid visa att den finns. Jag behöver inte längre tvivla på att den finns. Den finns där som en samklang i mig själv i allt jag gör. Hon finns med mig. Hon står där. Gudinnan. I alltet. Skönt att ha kommit till den insikten. Som nu under hösten. Det bara pirrar inom mig och när jag tittar mig i spegeln så ser jaghostfeeeling hur häxans näsa sticker fram och petar på mig. Jag älskar hösten. Och jag älskar pumpor. Jag blir så lycklig när jag ser pumpor. Min kreativa sida får en kick. Fast jag måste erkänna att just i år har inte höst-kicken samma kraft då all min kraft går åt till mitt nya jobb. Det är bara att inse att det är så. Höst-kicken får stanna där inom mig. I tanken. I drömmen. I framtiden. Men i går var vi i familjen ute och småshoppade lite och då hamnade vi på ett ställe som hade massor av pumpor. Jag fick min stund av glädje. Jag känner mig nöjd med den höstfeelingen. Och vi närmar oss Halloween, min favorithögtid. Samhain. Hels afton. Jag längtar…

Ja, det var lite hur mitt liv ser ut just nu. Och jag känner mig väldigt nöjd. Jag har fått ett bra jobb med hyfsad lön, Jag klagar inte. Jag är så glad att jag valde att utbilda mig. Äntligen får jag lön för mödan av att ha gått en högre utbildning. Jag är faktiskt stolt över mig själv. Och annat kul är på väg i mitt liv framöver. Mitt hjärta är fyllt av kärlek. Men den hemligheten berättar jag inte förrän senare. Ha nu en fortsatt trevlig söndag.

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke