Hej alla underbara läsare. Som jag skrev för ett tag sen så har lusten att blogga avtagit lite på senaste tiden. Mycket för att det finns så många som missbrukar sättet att hantera nätet och bloggar. Jag har lite svårt för människor som vill såra och göra andra illa. Eller som måste hävda sig. Nåt fel i systemet är det tycker jag om man har ett behov av att behöva skriva elakheter om andra. Men som ni vet, det kommer alltid tillbaka. Då är det bättre att skriva gott om andra och peppa i det mån det går. Och det är väl därför som att jag väljer att fortsätta att blogga. Jag skickar kärlek till “mobbarna” i stället och hoppas att de lär sig att man kommer ingen vart med elakheter och skit. Och verkligheten kommer i kapp även dem en dag. Men visst undrar man hur det står till med vissa människor? Har de ingen begåvning i hjärnan alls. Förlåt, så ska man inte skriva. Men jag börjar tröttna rejält på hur vissa beter sig bakom dataskärmen och tangenterna. Och nästan alltid är de anonyma, men inte alltid. Har en fb vän som bloggar och fick det här skrivet till sig. Vad säger man? Varför skriver man så till någon annan människa? Och kolla stavningen.
“Varför går du å håppas på att få träffa han? Du kommer aldrig lyckas. Han kommer aldrig vilja träfda dig. Du e lika tjock å fet som en flodhäst å elefant. Hans aemar når ibte runt dig. Sluta håppas å dröma atr ni kommer att ses! Han gilar bara smala tjejer!”Alltså, vet ni hur ledsen denna tjejen blev när hon läste denna kommentar? Och det var inte den första gången det hände heller. Hon blev helt förtvivlad. Och jag kan förstå henne. Det spelar ingen roll hur mycket man säger att hon inte ska bry sig om det. Det gör ont! Ont! Ont! Ont! Och man märker ju att personen kommenterat bara för att såra. Man skriver inte till någon att man är tjock som en flodhäst. Och jag har läst hennes blogg. Hon skriver om kärlek och längtan över någon på avstånd. Hon skriver vackert om obesvarade känslor. Och så får man en sån skithög på halsen. Jag blir så ledsen å hennes vägnar. Hur kan texter om obesvarad kärlek framkalla sån elakhet?
Nåväl, vissa är elaka även utanför data och bloggvärlden. Jag har en annan vän på fb som är homosexuell och när han kom hem härom dagen hade han fått påhälsning av någon/några som saknar kunskap om människors olika värde. För något fel måste det ju vara? Så här skriver min vän om händelsen.
Det här är Sverige. Ett land där vi ska vara trygga oavsett ursprung, region eller sexuell läggning. Idag är man inte det. Se på Toronto där massor av personer dog, massor av personer med massor av energi och livsglädje. På ett par minuter släcktes deras liv. Den som säger att man som öppet homosexuell i Sverige kan ha det bra har så fel. På 2 veckor har vi fått 2 hot, de senaste idag med “bägar” inristat i brevlådan och en lapp på vår dörr är borta. Det här är Sverige. Idag, nu. Jevla bäg! Personen i fråga kan inte ens stava. Det kanske bara är ett litet barnhyss tänker någon. Om så är fallet. Det är lika hemskt ändå. Och om det nu bara är ett litet barnhyss så undrar man ju hur deras föräldrar är som förebilder? Man kan bli mörkrädd för mindre. Hur kan någon tycka att det är rätt att bestämma över någon annans känslor, eller vilket kön man blir förälskad i? Hur kan kärlek någonsin vara fult? Man häpnar. Ska man behöva mötas av sådant här när man kommer hem trött från jobbet. Hem till sin trygga punkt? Man ska inte behöva ha det så här i vårt Svenska fria samhälle. Det är år 2016 liksom…
Det som inte dödar oss gör oss starkare…
Själv blev jag smutskastad i en väns blogg helt utan direkt orsak. På grund av någon slags missuppfattning. Jag hade inte skrivit ett ont ord om personen i fråga. Ändå fick jag rejält med skit så att det nästan var lika bra att hoppa ner i en svart sopsäck och knyta igen. Man undrar av vilken orsak en människa vill sprida skit om andra? Skit som inte ens är sant. Så jag vet hur det känns att bli utsatt. Jag vet hur det känns när negativa vibbar florerar omkring en. Det är hemskt. Man mår piss helt enkelt. Ja, jag vet att piss är ett dåligt ordval. Men det satt så bra i känslan just nu. Saker bara rinner ur en. Hoppet om samförstånd och kärleken dör en smula. Och då ska ni vet att jag är en stark person i många avseenden. Jag har ett stort nätverk omkring mig. Jag klarar mig alltid. Jag har styrkan att vända detta till något positivt. Men tänk på de stackare som inte har det? Som får ta skiten ensam? Som inte vågar berätta? Tror inte man riktigt kan förstå hur det är om man inte varit med om liknande. Vissa blir så hårt drabbade att de inte inte ens orkar leva längre. Bara för att någon jäkla sorglig figur inte kan hantera sitt eget liv. Det blir många som blir drabbade av den personens dåliga omdöme.
Men varför gör vissa människor så här? Vad får de ut utav det hela? Vad är det som är så frigörande med att ge sig på andra? Visst, vi har åsiktsfrihet i Sverige. Men en åsikt är en åsikt. Och skit är skit. Och det är en stor skillnad mellan dessa två saker. Man får tycka och tänka vad man vill. Men att sen skriva skiten till någon annan så blir innebörden en helt annan sak. Och när det kommer till rent förtal, kränkningar och hot är det inte ok på något vis.
Och det värsta i det hela är att man tar åt sig. Man gör det! Fast man inte borde. Men man blir drabbad! Ledsen. Man undrar vad man gjort för fel? Man analyserar och dömer sig själv. För det vet ni ju hur det är. Är det 9 positiva personer som säger att du är fin i håret och den negativa 10:e personen säger att man ser för taskig ut så är det den negativa kommentaren som fäster i oss. Varför är det så? Jag har talat med många om det här och merparten håller med mig. Det är alltid den elaka kommentaren eller den elaka människan som fäster sig inom en. Tyvärr. Jag går inte in mera på det. Ni förstår vad jag menar. Jag önskar jag vore så stark att jag bara kunde nonchalera elaka kommentarer och elaka människor. Men så enkelt är det inte. Jag har ett känsligt hjärta. De finns ju överallt omkring oss. Man måste vara redo. Och det känns i hjärtat och det sårar. Och många går inte att se för att de sitter dolda bakom sin skärm eller mobiltelefon. Och exemplet med håret är ju en ganska simpel jämförelse om man tänker på hur många beter sig runt om i världen. Man ska vara jäkligt glad över att någon bara säger/kommenterar att man ser taskig ut i håret. Det finns betydligt mycket värre saker än det… Men det var bara ett exempel, Helge…
Mobbning kan vara elaka ord, viskningar, blickar och skratt…
Hur kan man få ett stopp på sånt här? Dessvärre tror jag inte att det går helt. Bittra, missnöjda och trångsynta människor kommer alltid att finnas. Ursäkta att jag låter negativ. Men man blir det när man ser hur några av ens vänner blir behandlade. Jag är bara tvungen att skriva lite om det här. Jag är utbildad lärare och kommer söka jobb inom skolvärden nu till hösten. Och vet ni, är det något jag kommer att ta upp till mina elever är hur vi beter oss mot varandra. Vad vi kallar varandra och vad vi skriver till varandra. Jag kommer att jobba aktivt med detta. Jag kommer att stå upp för att man inte kallar varandra för hora eller något annat kränkande. Jag kommer att göra allt i min makt för att få eleverna att förstå konsekvensen som kan bli av att smutskasta/förtala andra människor. Jag tror inte alla mobbare inser vad de ställer till med. De tänker inte så långt. Deras värld är liten. Kanske de är ensamma? Kanske det är synd om det? Kanske det är som Jesus sade när han hängde på korset: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör. (Luk. 23:34) Det kanske är en dålig jämförelse men det var det som ploppade upp i min hjärna. Kanske det är så att de inte förstår innebörden av vad dem faktiskt gör. De bara handlar utifrån sig själva eller efter det dem hört. De förstår inte bättre för ingen har berättat för dem, ingen har lärt dem. Förlåt mig, det var inte meningen. Hur många gånger har man inte sagt så. Men: Förlåt mig, det var meningen är det inte många som vågar säga. För jag tror det många gånger är så. Man är väl medveten om att man sårar eller hånar någon annan människa. Man vill såra. Det är liksom syftet med det man skriver. Man vill håna. Kanske för att få någon slags upprättelse för något som hänt dem själva. Och av någon jäkla konstig anledning mår vissa bra av det. Istället för förstå och analysera sin egen smärta är det lättare att ge sig på andra. Eller vad tror ni? Och det finns inga garantier på vilka det är som skriver dessa elakheter. Det kan vara allt från småbarnsmammor till 40-åriga familjefäder, det är inte bara reptila tonårshjärnor som är elaka mot varandra. Men jag tänker inte gå in mera på detta. Här får man väl gå in på någon djupodlande psykologiskt resonemang framöver. Hitta några böcker eller länkar. Men vet ni, det orkar jag inte just nu. Men senare. Det lovar jag. Och till dess ska jag försöka att se de positiva vindarna i det som sker i stället. Allt annat går bort. Mera kärlek och förstående mellan oss människor. Låt oss få vara dem vi är så länge vi inte skadar andra. Hur svårt kan det vara?
Så för att knyta ihop dessa händelser
- Du är tjock som en flodhäst.
- Jävla bög
- Sprida skit om andra
Det finns ord för detta. Mobbing och förtal! Och det här ska vi aktivt jobba mot! I det stora och i det lilla. Vi ska sätta ner foten direkt och visa att vi inte tycker att det är ok på något vis. Man måste sätta stopp innan det är försent. Visst jag har också varit liten, dum och omogen en gång i tiden och tänkt elaka tankar om andra. Men det har oftast stannat där i mina vilsna och bittra känsla. Och visst har jag sagt dumma saker som jag än i dag ångrar. Som sagt var, jag är inte Guds bästa barn. Och man lär så länge man lever. Men jag har aldrig förtalat någon och jag har definitivt inte kallad någon för en tjock flodhäst och jag har absolut inte sett ner på någon beroende på vem den älskar. För jag har lärt mig sen liten, att man inte ska vara elak mot andra. Så är det bara!
Jag var bara tvungen att få skriva om det här. Känner att det behövs. Att vara häxa innebär inte bara att hålla på med magi, utan som häxa är det även viktigt att ta ansvar för vad man skriver och sänder ut till andra. Ni kan kalla mig en modern häxa med massor av trådar som spinner omkring mig högt och lågt. Mitt häxhjärta brinner för mycket. Och det otroligt viktigt hur vi beter oss mot varandra på alla sätt och vis. Ville bara förklara det. Ja, ja. I morgon är en annan dag. Och tack och lov så har jag aldrig blivit bemötts dåligt utav någon av mina läsare. Tvärtom! Er omtanke och kärlek gör att jag fortsätter att skriva fast det är mycket som händer och känns i mitt hjärta. Tack för att ni finns. Ni är guld värda. Ni visar att kärleken mellan oss människor verkligen existerar.
8 kommentarer
Så bra skrivet! Jag kan bara hålla med dig om att det hatas för mycket idag.
Tack och kram. Lilitha Hex
Det är så tragiskt att människor inte kan låta andra vara ifred och leva det liv dom vill, med eller utan blogg. Vad får man för tillfredsställelse utav att var så illasinnad mot okända människor som det oftast är? Vi måste dock komma i håg att dessa människor är innerst inne olyckliga och ensamma människor, som på något sätt måste hävda sig då genom att bara oförskämda och skriva allehanda vidrigheter. Jag skulle kunna berätta om någon som jag känner väldigt väl som är en sådan person, men din blogg kan alla läsa så då avstår jag från att närmare gå in på hur den personen beter sig mot mig och flera andra.
Jag skulle aldrig någonsin kunna var på det viset, är så tacksam att jag föddes med en vänlig själ.
Den själen kommer jag att alltid har med mig så länge jag vandra på denna jord! Vet att jag har en gammal själ!
Ja, ibland är dem närmare än man tror de där “mobbarna”. Kram Lilitha Hex
Det är så sjukt att hålla på sådär! Jag anser att det man inte kan säga till en person ansikte mot ansikte ska man inte säga alls! Nu är det så att folk gömmer sig bakom skärmen och säger saker de aldrig någonsin skulle våga säga till någon personligen. Det är så fegt! Och med tanke på hur dessa människor stavar så kan man ju bara anta att intelligensnivån också är väldigt låg.. Fortsätt blogga låt inte dessa låga människor komma åt dig. Kram <3
Ja, det är lätt att sitta där bakom datorskärmen och vara tuff. Kraaam Lilitha Hex
Hej!
Håller verkligen med dig, på alla plan. Jag brukar tänka (kanske lite nedlåtande men då får det vara så) att de människor som håller på så här saknar en stor skärva i sin inre självkänsla, förutsatt att vi inte har med rena psykiska sjukdomsdiagnoser att göra. En trygg individ är alltid vänlig mot andra. det finns ingenting att vinna på att sprida negativitet, ingen önskan om att trycka ner någon i dyn -för att själv kunna komma upp till ytan och andas. Man simmar själv, med andra, ensam, i samspel eller motströms och man är inte rädd att säga: “jag hade fel”. “förlåt” eller “jag är inte perfekt”. det sorgliga är att det springer omkring nötter som tror sig vara så coola men som saknar alla dessa egenskaper. de är så kallade U-ettor -det vill säga; de är inte ens själva MEDVETNA om vilken enorm resa det skulle krävas för dem för att komma upp till en skälig, mänsklig nivå i sin kontakt med andra. Dessa är de allra jobbigaste att stöta på, liknande den som skrev det elaka brevet till tjejen. För hur du än bemöter dem så är de stängda för förändring -tills skiten kommer tillbaka. Då har du en oerhört trasig människa som får försöka plocka upp resterna både av sitt yttre skal och sin i det närmaste obefintliga inre värld -och den människan TYCKER JAG SYND OM. För en dag händer det. Bra skrivet som vanligt Lilitha<3
Hej Raring. Ja, det är sorgligt hur många “nötter” som finns omkring oss…och ibland närmare än man tror. Vi får bara hoppas att livet kommer ikapp även dem. Fast ibland undrar man. Ibland verkar det som att de är totalt avskärmade och helt omedvetna om hur de beter sig. Och tyvärr kan de oftast vara så att personer kring personen inte vågar eller orkar berätta sanningen för dem. Tack för dina tankar och värmande ord. Det uppskattas verkligen. Ha en underbar dag. Kraaaam Lilitha Hex