List

Jag förstår inte riktigt…

3

Jag har några inre konflikter inom mig. Det har jag haft sen länge. Konflikter som gjort mig sjuk i själen. Konflikter som jag måste konfrontera. Hur gör man när man inte vill vara elak men är det ändå? Jag tycker verkligen inte om att vara obekväm. Har nog aldrig velat det. Men ibland måste man tyvärr det, vilket man vill eller ej. Jag har börjat att säga ifrån. Vara tydligare. Och det har jag varit nu. Och då dröjer det ju inte förrän någon hör av sig som känner sig ledsen eller kränkt eller något annat. Jag utgår oftast från min magkänsla. Med det sagt menar jag inte att min magkänsla är så bra och finkänslig hela tiden. Den är bra på att knorra lite emellanåt. Men magkänslan berättar för mig vad som är bäst för mig och det kanske förstås inte passar andra. Deras magkänsla kanske säger annat. Men jag har förstått att hur man än vrider och vänder på sig så är rumpan därbak. Således är det alltid någon som inte är nöjd. Man kan inte vara alla till lags. Det finns alltid någon som känner sig sårad eller i värsta fall kränkt. Jag gillar verkligen inte ordet kränkt. Jag får dåliga vibbar av det. Varför väljer man att bli kränkt för små bagateller tänker jag. Personligen drar jag aldrig det kortet. Men vi människor är olika.

Ju närmare källan, desto klarare vatten…

Ni som är någon slags ledare eller är admins i Facebook-grupper vet vad jag menar. Jag har verkligen försökt att vara en bra och0_4efdf_966ab3a1_XXXL förstående admins i alla år. Men det går ju inte. Man håller ju på och vrider in och ut på sig själv. Och alltid är det någon som blir sårad eller kränkt. Trots att man försöker vara så lyhörd som det går. Men det fungerar inte. Det är som i riktiga livet. Utanför datavärlden. En dag hamnar man inför en situation då man måste vara obekväm. Och det ställer ju till problem för en person som är konflikträdd. Som jag. Att jag är konflikträdd handlar inte enbart om att jag är rädd för konflikten i sig. Jag gillar bara inte att vara osams med folk. Jag vill inte bråka och gör det nästan aldrig. Men det lustiga är att de få gånger då jag stuckit fram hakan är det alltid någon som blivit arg, sårad, ledsen eller kränkt. Och det har jag minsann fått veta. Jag har funderat lite på detta. Är jag så hemsk? Är jag verkligen så vass och elak? Vad gör jag för fel? Eller är det så att vissa människor har svårt att ta andras kommandon? Eller att saker och ting ska vara på deras premisser? Eller är det så att vissa väljer att bli sårade eller kränkta? Kanske det är ett beteende som dem har att jobba med?

Jag är en människa med stort tålamod. Jag är aningen gränslös och dömer inte människor i första taget. Tvärtom. Jag tycker man får göra som man vill så länge man inte skadar någon/något. Jag brukar få höra att jag måste sätta mera gränser i livet. Jag måste våga vara mera obekväm. Säga emot. Och det är nog sant. Jag måste tuffa till mig fast jag egentligen inte vill. Eller jag måste lära mig att allt jag gör inte gillas av alla. För även om jag försöker att vara den sanna och goda vännen så är det alltid någon som blir sårad ändå. Och nu menar jag inte att jag är så himla bra och perfekt jämt. Jag har mina dåliga sidor jag med. Men jag måste säga att jag är jäkligt diplomatisk. Jag försöker alltid att se saker och ting från allas håll. Men ibland räcker inte det. För vissa människor ska bara vinna. Vissa vill bara ha sista ordet. Så är det bara. Vet ni. Ibland backar jag hellre än att hålla på och tjafsa. Det är min seger i det hela. Att backa och dra tillbaka mina energier. Att inse att det inte är värt att slösa mina energier på det hela. Sen om det är rätt eller fel bryr jag mig inte om. Jag har lärt mig under senaste tiden. Att vissa människor måste man hålla kort. Man låter dem tro att de har vunnit eftersom det vekar vara så viktigt för dem. 

Man ska inte kasta sten i glashus…

GothicJag vet inte hur många gånger som jag har bett om ursäkt, man är ju alltid två som träter tänker jag, men själv har jag nästan aldrig fått någon ursäkt tillbaka. Visst är det lite konstigt. Tänk att det är så svårt att be om ursäkt. Det betyder väl att de tycker att de har handlat rätt och jag fel. Således var det visst bara jag som bråkade. Jag är allt en riktigt liten bråkstake jag…hahaha. Att vara förlåtande och ödmjuk passar visst inte alla. Men att sitta och störa sig på allt och alla andra eller sura det går alldeles jättebra. Vissa har en tendens att klappa sig själva på huvudet lite väl mycket tycker jag. Nej, då ber jag hellre om ursäkt, avslutar och drar vidare. Jag är inte lika rädd att vara obekväm längre. Men det är inte alltid lätt. Känns tungt. Men jag måste. Det är mitt sätt att få frid i själen. Nu fan får det vara nog!

Men jag är inte bitter…hehe. Men jag måste få avreagera mig. Att få skriva av mig här är mitt sätt att reflektera. Jag mår bra av det. Jag känner att jag växer hela tiden. Men jag erkänner, jag känner mig lite förvirrad på oss människor ibland. Vi är allt bra lustiga. Hur kan man döma andra utan att döma sig själv? Jag försöker att hålla mig till sanningen hela tiden. På riktigt. Det är min nya grej. Jag tror på sanningen benhårt. Och även om små vita lögner dyker upp i mitt sinne då och då försöker jag dock inte dra dem. Jag säger som det är i stället. Om jag är sen så skyller jag inte på något annat. Jag säger som det är. Om jag inte känner för att åka till den där fikastunden då säger jag det. Jag skyller inte på tandvärk eller annat. Tänk efter själva. Det är ganska enkelt att kunna dra en liten vit lögn då och då. Och väldigt bekvämt. Och jag säger inte att jag aldrig mera kommer att göra det. Men jag försöker att inte göra det. Även en liten lögn är en lögn. Men jag delar inte ut några pekpinnar. Ibland kanske man måste dra en vit lögn. Och framför allt så är det upp till vara och en. Jag talar bara för mig själv. Och detta är en del av mitt sätt att hitta tillbaka till mitt innersta rum. Mitt sanna jag. Vi får se om det går.

Det är mitt mål att inte behöva tala osanning. Därför är det väldigt viktigt att se till hur man själv beter sig. Är man så himla bra1017714_10152094567543089_1817728426_n och god själv hela tiden? Gör vi alltid rätt saker? Nej, det gör vi inte. Det gör ingen. Man brukar säga att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Jag tycker det spricker hela tiden. För i slutändan är det sig själv man tänker på i alla fall. Folk har alldeles för lätt att känna sig sårade utan att tänka på vad de själv har gjort innan. Så tänker jag. Om jag blir sårad funderar jag länge över det. Varför blir jag sårad? Vad har jag själv för del i detta? I stället för att i affekt på en gång och dra såradkortet. Är jag hemsk om jag säger att jag börjar tröttna på det? Jag ser och hör det allt för ofta. Vi måste se över våra egna handlingar innan vi går i motattack. Visst, jag kan bli arg och irriterad. Bang! Men jag blir väldigt sällan sårad…eller kränkt. De flesta människor jag har omkring mig är vänliga och värnar om min vänskap. Liksom jag värnar om deras. Det är det vänskap handlar om. Vad skulle de vinna på att såra mig? Vad skulle jag vinna på att såra dem? Och ärligt, om jag blir arg och irriterad beror det oftast på mig själv, att jag är trött, hungrig eller stressad. Det ska mycket till innan jag tar ton. Ibland kokar det över. Både på gott och ont. Ibland är det bättre att bita ihop. Inte alltid, men ibland…

Den som är utan skuld kastar första stenen…

Kan hända att någon nu blir sårad av det jag skriver eller blir kränkt. Jag är ledsen. Ta det inte personligt. Jag tänker inte på någon speciell person. Utan på ett beteende, ett mönster som många har. Om du är min sanna vän tar du det inte personligt. Du förstår vad jag menar. Jag känner att jag tvunget att få ur mig detta. Äntligen! Det har gnagt länge inom mig. Detta är tankar som har vuxit sig fram inom mig under en längre tid. Flera år. En insikt som gjort så att jag ser saker ur ett större perspektiv. Jag försöker att se med universums ögon. Jag har en gåva och det är att jag kan känna av andra människor. Jag ser mera än de tror och visar. Och jag är full av förståelse. Och det finns en bra regel: En glad och sund själ bråkar inte. Den reagerar och försöker hitta bra lösningar. Det här passar förstås inte alla människor. Och alla handlar vi väl i affekt någon gång i livet. Jag har gjort det massor av gånger. Inget av mina bättre drag kanske. Och jag har sagt och gjort massor som jag skäms för än idag. Man har liksom spårat ur. Men jag har aldrig haft något problem att be om ursäkt efteråt om det har behövts. Jag försöker stå för mina misstag. Det jag kan göra är att dra lärdom av dem till nästa gång.

Ha en underbar dag 

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

3 kommentarer

  1. Ellinor den

    Ibland är du läskig?Vi är såå lika så det nästan är otäckt!Vi (enligt andra)ska sätta ner foten,säga ifrån inte ta skit,stå upp för vår sak osv i det oändliga…likt förbaskat så är det vi,dom snälla,som backar,blir övergivna,bryter ihop och går vidare…i det oändliga!Tänk att ingen kan förstå att det kan göra ont att säga nej….för det enda man vill höra är att man är älskad?Kram vackra kvinna

  2. Jess den

    Känner igen mig så i dina tankar!
    Kram

  3. Ulla Starman den

    För mycket”krångel” gör att man drar sig undan dessa personer. Rak kommunikation krävs. Att hela tiden ” gå på tå” för att man är rädd för andras reaktioner på de svar man ger vänligt, är ingen bra relation. Men man blir rätt ensam med tiden… Må väl!

Lämna en tanke