God morgon mina kära vänner. Känner att jag nästan alltid skriver så himla långa inlägg. Så i dag tänkte jag försöka mig på ett litet kortare inlägg. Lite enkelt och simpelt vardagsbabbel.

Att leva med dödsångest och panikattacker är ingen dans på rosor. Hela dagarna går ut på att överleva på ett eller annat vis. Men nog är det så att allt går i perioder. Och just nu är jag inne i en så kallad ”dödsperiod” där jag tror jag ska dö hela tiden. Men som ni märker är jag inte så lätt att ta död på…hehe. I´m still alive. Som igår när jag satt och åt sill och potatis. Plötsligt så värkte det till i bröstet på mig. Vid hjärttrakten. Och vad tror ni jag trodde då? Precis. Att det var början till en hjärtinfarkt eller något. Ok. Tack för maten. Det var den goda middagen. Jag kunde ju inte fortsätta att äta efter det. Nej, då var det dags att gå till soffan och sitta och skaka och våndas. Alltså jag är så himla trött på det här. Jag blir så himla trött på mig själv och min djävulska hjärna. För det är så det är. Min hjärna är självaste djävulen själv. Men man får se det från den positiva sidan. Jag åt ju inte mer än jag behövde i alla fall. Och i ärlighetens namn behöver jag faktiskt äta lite mindre portioner.

Min hjärna är djävulen själv…

Men det är väl det som det hela handlar om. Att jag inte lyssnar på min kropps signaler. Men vad är det med mig och att jag har så svårt att lyssna på vad min kropp säger. Jag liksom bara fortsätter att ignorera min inre röst. Och det är ju därför hjärnan reagerar. Kan det vara så att min hjärna egentligen bara vill mig väl och att jag feltolkar den? Den inser ju att jag lever efter fel mönster. Jag måste sätta stopp för det. Men Hur? Hur? Hur ska jag göra för att lyssna mera på mig själv? För om jag fortsätter att leva på det sätt jag gör kommer jag snart att gå under. Så idag ska jag försöka igen. Jag ska försöka att lyssna på mina signaler som kroppen ger. Det kan väl inte vara så svårt egentligen. Exempelvis så har jag ont om pengar. Vad säger kroppen om det? Gå och råna en bank. Ok…hahaha. Nej, så sa inte min kropp alls. Jag bara hittar på. Jag ville bara vara rolig. Och så roligt var det inte. Jag skulle förmodligen hinna ”dö” tusen gånger innan jag ens kom in i banken. Jag skulle aldrig bli någon bra bankrånare. Jag får testa andra sätt. Gå ut och leta tomburkar eller något? Eller se till att bli ”frisk” så att jag kan börja jobba. Bli arbetsför. Och det är väl dit jag planerar att komma. Men en sak i taget.

Att bryta ett negativt mönster…

När jag mår så här måste jag göra något radikalt för att bryta mönster. Så idag tänkte jag ta en vitamin och fastedag. Väldigt radikalt, eller hur? Vi får se hur det går. Jag är redan ashungrig…hahaha. Ashungrig är något som Lovisa alltid säger nu mera. Allting är ”as”, som astrött, ascoolt, asroligt, ashungrig mm. Fin vokabulär. Men ärligt. Jag måste få bukt på min negativa trend. Jag måste försöka att skaka av mig mina dödstankar: Fast jag har fortfarande ont på vänster sida, under bröstkorgen. Nej det har jag inte. Jo, jag känner ju hur det värker… Det är säkert gaser eller något som jag känner av. Eller kan det vara hjärtat? NEJ! Det är inte hjärtat…osv. Jag måste sluta att analysera allt jag känner. Tillbaka till ruta 1. I dag började jag dagen med att ta en nutrilett, en kopp kaffe och lite mirakeltabletter. Det är multivitaminer, magnesium, gurkmeja, D-vitamin, ingefära och 2 lyrica. Lite vitaminer för att fylla på kroppens depåer och 2 lugnande för att dagen ska starta bra. Min kropp känns fortfarande i olag men stickningarna och domningarna känns bättre. Jag har hopp om livet. Jag skippade även träningen idag. Jag får komma igång i nästa vecka igen. Man får inte ge upp bara för att man hamnat i en svacka. Det är bara att hoppa på tåget igen. Diskmaskinen är i gång och tvättmaskinen lika så. Det bästa är att försöka fånga dagen. Att göra något som gör att man känner sig någorlunda duktig. Det värsta är väl att man måste hänga tvätten och plocka ur diskmaskinen. Man borde ha hemhjälp. Var är barnen när man behöver dem?

Dagens sanning…

I dag bjuder jag även på ett kort. Man kan kalla det “Dagens sanning. En trött kvinna i sina bästa år. Överviktig och otränad. Osminkad och gråhårig. Egentligen vill jag gå och färga håret och sminka till mig för att visa att jag kan vara vacker ibland också. Men jag orkar inte det nu. Kanske en annan dag, en annan vecka eller ett annat år. Jag brukar tänka mycket på hur jag ser ut. Allt för ofta. Visst är det konstigt? Jag orkar inte fixa till mig, men jag orkar minsann tänka på att jag ser hemsk ut. Kunde det inte vara tvärtom? Jag gillar inte mitt utseende speciellt mycket just nu. Men jag försöker att lära mig att tycka om det. Ta det för vad det är. Man är inte ung längre. Livet har satt sina spår. Fast egentligen handlar det inte om ifall jag är ful eller vacker. Det handlar om att jag vill känna mig tillfreds med sig själv. För jag vet att den dagen jag gör det, kommer det bli mycket lättare att leva.

Dagens insikt/kort till alla er som mår som mig.

Från Gaia Oracle: Att finna sitt inre rum – Livet är fullt av upp-och nedgångar, en konstant ebb och flod mellan krig och fred. Allt har en positiv och negativ laddning, som harmoni och disharmoni, ordning och kaos, klarhet och förvirring, lugn och konflikter. Allt hör ihop. Man kan inte ha det ena utan att bli påverkad av det andra. Men ibland önskar man att saker och ting kunde förändras. Man vill ha inre frid. Det första steget är att acceptera världen som den är och bara låta saker och ting ske. Lita på att allt händer av en anledning och att det finns ett högre syfte till allt. Man behöver inte analysera sönder allting. Andas och ta det lugnt. Friden finns inom dig. Glöm aldrig det. 

Ja, detta var mitt ”korta” inlägg…haha. Jag kan visst inte sluta skriva när jag väl börjar. Ha nu en underbar dag alla kära läsare. Tack för all peppning och omtanke. Jag tar till mig allt ni skriver till mig. All kärlek till er

Jaha, så var både diskmaskin och tvättmaskin färdiga. Var är barnen…

Kram Lilitha Hex