När jag har mått så dåligt som jag har gjort den senaste tiden har ju ingenting känts roligt. Det har jag skrivit om förut, jag vet. Men visst är det konstigt att man kan bli så låg och deprimerad så att ingenting alls känns kul, inte ens det som ligger en närmast hjärtat. Nu har den känslan i och för sig börjat lätta lite. Det känns inte riktigt lika tungt. Även om den känslan ofta kommer över mig då och då. Då kan man ju undra varför jag skriver för Tarotguiderna, när det jag skriver om just nu inte handlar om häxerier, andlighet osv, utan faktiskt handlar om ångest, panikattacker och depression. Men låt mig då förklara en sak för er. Det ena utesluter inte det andra. Att leva med ångest, panikattacker, depressioner, dödsångest osv har inget med att göra vad vi är eller kallar oss. Det kan slå till hos vem som helst. Jag vill bara förklara mig i fall någon skulle undra över det. Vet att någon gör det. Bara så att ni vet. Jag tror på ett liv efter döden. Jag tror på reinkarnation. Jag följer Gudinnan. Jag talar till månen. Jag tror på änglarnas hjälp. Men det gör detsamma. Dödsångesten slår till i alla fall vilket jag vill eller ej. Det är liksom bara att gilla läget. Men jag vill få ur mig mina tankar. Rensa. Jag måste få skriva av mig. Det är min egen självterapi. Jag önskar jag hade en riktigt bra trollformel som tog bort mina sjuka tankar. Men så enkelt är det tyvärr inte.

Att vara häxa fast man har dödsångest…

Jag vill förklara. Vissa kallar mig häxa. Vissa kallar mig annat. Ibland kallar jag mig själv häxa. Allt beror på vad jag sysslar med. Varför väljer jag då att kalla mig för häxa? Att säga att jag lever som häxa är för att jag valt att vandra med Gudinnor, blommor och djur, ja, med allt som finns och lever omkring oss. Jorden är vår stora Moder som ger och tar. Jag känner ett samband med det som varit och med det som kommer. Mina minnen är en stor och viktig del av mig som ni säkert märkt och framtiden är lika viktig den. Att nå sina drömmar och nå sina mål. Att hitta sitt inre hem. Det är därför jag försöker att hela mig på riktigt den här gången. Eller i alla fall bättre än förra gången. Ibland är livet roligt och levande men ibland så innebär det även sorg och smärta. Jag ser alla orsaker och händelserna som nödvändiga småresor som jag måste göra för att växa och utvecklas som människa. Ibland så överlämnar jag allt till universum och låter det som komma skall får komma. Men ibland vill man vara med och försöka påverka och då använder jag mig utav olika magiska ritualer. På sätt och vis så låter jag magin styra mig på rätt väg, men ändå med universums kosmiska lagar i åtanke. Hur tänker då jag om magi? Jo, magin är ett sätt där man med tanken och energier försöker att påverka det vi har och önskar omkring oss. Magi eller trolldom, som det också kan kallas, är en verklighetsuppfattning som är grundad i övertygelsen om att vi människor kan påverka den fysiska världen genom att ha kontakt med övernaturliga makter och få hjälp därifrån. 

Men…

Att ta fram häxan inom sig handlar faktiskt också om att hitta sig själv och sina rötter. Att våga vara sig själv och lyssna på sin intuition och lita på den. Att gå på magkänslan. Att vara uppmärksam på varje tillfällighet som kommer i ens väg, och försöka se möjligheter i stället för begränsningar.  Att vi respekterar varandra vad vi än väljer att göra eller hur vi ser ut. Att inte döma andra, vi gör alla våra egna val. Vi skapar alla vår egen verklighet djupt inom oss själva. Och ibland så tappar vi bort den under resans gång, som jag gjort. Då måste man stanna till. Förändra. Jobba inåt. Där har du en del av magin, att tränga in i sig själv, in till sitt eget magiska rum. Mitt hem. Mitt Häxhjärta. Flum, flum, jag vet. Men det är så det är för mig. Folk får tycka och tänka vad dem vill. Jag är 51 år och det är på tiden att jag börjar leva mitt liv på det sätt som jag vill och inte som andra vill. Detta är magi i allra högsta grad. Att faktiskt våga leva det liv man önskar. Att leva med magi i vardagen innebär ju inte att man går och sprätter med en trollstav hela dagarna och trollar fram sådant man behöver eller vill ha. Eller att man går omkring och förvandlar människor man inte tycker om till grodor eller liknande. Nog för att det skulle vara skönt ibland men riktigt så enkelt är det ju förstås inte. Förresten, jag minns en gång när min son var liten och han hittade min trollstav och sa: Snälla mamma, trolla mig inte till en groda… Självklart gjorde jag inte det när han bad så snällt. För barn är magi en verklighet, visst är det underbart?

Magi är alltså för mig ett sätt att använda sin vilja till att åstadkomma förändringar i livet och det du har omkring dig, att du riktar energi mot de mål du önskar. Allt i universum är skapat av energi och allt du kan se och allt du inte kan se, består också av energi. Så allt handlar om energier och vad du gör med dem. Och det bästa är förstås att ha goda avsikter innan man slänger iväg en önskan. För som du vet så kommer det du önskar tillbaka till dig på ett eller annat vis, både på gott och ont. Det som är viktigt är att man lär sig att känna, forma och rikta kraften eller energierna på det sätt som gynnar alla. Magi är en händelse som kommer till dig för att du förtjänat det på ett eller annat vis. Du vet de där karmafraserna, som man sår får man skörda, som man bäddar får man ligga osv. Så på så vis kan det ju vara enkelt om man bara tänker på hur man är och beter sig. Den fyller allting, levande varelser och döda föremål, på ett eller annat sätt. Jag tror att vi människor kan, om vi bara vill, använda den kraften för att påverka oss själva och vår omgivning och på så vis utvecklas som människa vad vi än kallar oss. 

På ett sätt kan man säga att magi bara är en liten del av en häxas vardag, om man tänker på ritualer och besvärjelser och sådant. Men å andra sidan kan man också säga att magi finns i allting som vi gör, eftersom magi i grund och botten handlar om oss själva, som i transformation, kreativitet och andlig utveckling, alltså vår sanna väg i livet. Alltså att leva ett så bra liv som möjligt för sig själv, alla och allt levande omkring oss. Detta är förstås inte helt enkelt då vi alla har våra dagar då vi bara vill skrika ut alla våra våndor och smärtor som kommer till oss. För att inte tala om alla gånger vi blir irriterade på andra människor och saker omkring oss. Ja det händer till och med att man har lust att slänga i väg en förbannelse på någon då och då, och det är mänskligt så länge det stannar i tanken. Men oftast så lugnar vi ner oss, tänker efter och inser att även vi är en bricka i universums spel. Vi kan bara försöka att göra så gott vi kan. På samma gång så är det även viktigt att våga gråta ut och visa hur man känner. Att visa att man finns och att mina känslor också räknas. Att lära sig att inte förneka sig själv. Man måste försöka att se det goda man har omkring sig i livet och sortera bort det som man inte behöver eller sårar. Och vi måste vara noggranna med vilka beslut vi tar för när man fattar viktiga beslut i sitt liv, då sätts hela universum i rörelse. Men det tar tid att lära sig allt detta. I alla fall för mig då jag spårar ut lite då och då. Men jag är på väg dit. Sådär, då vet ni lite om hur jag står när det gäller den biten, häxbiten. Kände bara att jag ville förklara detta bland allt mörker, dödsångest och panik.

Kanske resan hem har tagit sin början på allvar?

Men för att återgå till vad jag skrev i början av texten. Just nu är inte livet på topp och jag orkar knappt med några häxerier alls just nu. Livet liksom rinner som sand ur mina händer. Visst saknar jag att ha kul och hålla på med häxerier, men lusten infinner sig helt enkelt inte. Och det är tråkigt att mycket av det som ligger mitt hjärta närmast blir bortprioriterat av min sorgsna själ. Den orkar inte. Den behöver fortfarande vila och ägna sig åt den inre smärtan som finns där. För den finns kvar.  Det är en smärta och tomhet efter något som jag inte riktigt kan ta på än. En inre längtan finns där, djupt rotat bland mina instinkter. Minnen. Känslor. Mina tidigare liv kanske vill berätta något för mig? Men som vanligt orkar jag inte lyssna på dem just nu. Jag vet att jag måste ta itu med detta så snart som möjligt. Jag vet att jag har en inre längtan tillbaka till naturen. Att bo på landet fri från stress och avgaser. Att gå barfota och känna närvaro med alltet. Att bli omfamnad av stjärnorna. Att lyssna på tystnaden. Att känna hur mitt häxhjärta slår tryggt och stabilt. Sakta och säkert. Igenkännande. Mitt häxhjärta är länken till mitt inre hem. Men just nu så finns mitt Häxhjärta i skuggorna… Visst har jag skrattat och haft kul men ibland så kommer tankarna mitt i skrattet. Tomheten. Ihåligheten. Men jag visar ingenting. Jag skrattar vidare. Jag måste det för att överleva, för att orka vidare. Jag kämpar med att bete mig som man bör. Att vara som alla andra. Alla har vi våra sorger inom oss. Alla har vi våra bördor. Men ibland måste man försöka att bita ihop, bortse från dem, blunda och hålla för öronen, och bete sig  så ”normalt” som möjligt. Man måste försöka att njuta av tillvaron om den bjuder upp till dans även om man inte gillar att dansa. Så en dag…

Men till dess kommer jag att befinna mig i mitt skymningsland och bearbeta min ångest och smärta.

Kram Lilitha Hex