List

Återfall är till för att övervinnas…

1

I går söndag börjades med en god frukost för att sen fara vidare med Lovisa på kombinerad dans/sång/teater på Haninge Dansstudie. Och jösses vad folk det var där. Trodde alla låg och drönade på söndagar. Men icke. Efter det så hade vi bestämt att vi skulle åka till Tyresta By och kika lite. Vi har nämligen bestämt oss för att söndagar i fortsättningen kommer att bli familjens utflyktsdag. Det har blivit lite dåligt med sånt. Vi har liksom mera legat och drönat på söndagar. Men då vi bestämt att detta ska bli ett mera hälsosamt år har vi alltså bestämt att vi ska börja röra mera på oss. Så fast det var lite rått och kallt så åkte vi iväg. Dock ville inte Lovisa alls åka med. Hon ville vara hemma i värmen och mysa. Men vi tvingade med henne…hehe. Och jag måste säga att jag blev förvånad över hur mycket folk det var där. Och inte nog med det. Alla djuren var ute på bete…fast det var fullt med snö. Men det såg inte ut som det gick någon nöd på dem. Hästar, grisar, tjurar och får. Förstår varför många utflykter går till detta ställe. Så mitt i allt fanns en liten lanthandel som sålde korv som man kunde grilla på en utomhusgrill som hade anordnats. Hur mysigt var inte det. Det är lite speciellt med brasor under vintertid. En speciell doft. Jag gillar verkligen elden. Och gött var det. Och när jag sitter här och skriver kan jag fortfarande känna den där elddoften omkring mig. Ja, det är sånt här som vi har bestämt att göra på söndagarna framöver. Vi får se var det bär hän nästa söndag. Här är  lite härliga bilder från gårdagens äventyr.

12592485_10153580849953089_8944272652175670537_n 12642844_10153580849808089_4404172869486446293_n 12644898_10153580849618089_5454595481546090418_n 12644985_10153580849658089_510803009750750935_n

På tal om eld. Det är något som jag behöver mera i mitt liv, i min personlighet. Som det varit nu så har det varit mycket vatten. Alltså tårar. För under tiden jag har varit sjukskriven har det fällts väldigt många tårar. Så många tårar så den lilla eld jag haft inom mig har förmodligen släckts. Elden har liksom falnat och tårarna har tagit över i min kropp. Jag håller på att drunkna. Elden har försvunnit inom mig. Förmodligen därför jag känner mig så trött och håglös. Orkeslös. Det är dags att ta in mera eld i mitt liv igen. Men hur? Det veta tusan just nu. 

Återfall är till för att övervinnas…

Jag skrev ju att jag känner att livet är på väg tillbaka till mig. Äntligen. Men bara för att jag känner att livet är på väg inom mig så innebär ju inte det att mörkret håller sig borta. Det finns ju något som heter återfall. Som i dag. Har sovit jättedåligt i natt med massa konstiga drömmar. Drömmar som jag inte riktigt minns men som jag vet ändå har skrämt mig. Jag orkade inte komma iväg på träningen. Jag behövde vila. Och då kom det över mig. Jag fick för mig att jag skulle dö om jag somnade. Visst är det knäppt?  Men jag kan inte riktigt göra något åt det. Det bara kommer över mig. Väller över mig. Och fast förnuftet säger12439307_10153576808868089_6053245893047016906_n att det inte kommer bli så så tar rädslan över. Jag antar att det inte är lätt att förstå om man inte själv varit med om det. Dödsångesten är som mörk tunnel med själva helvetet i slutet. Jag kan inte riktigt komma ifrån den känslan, eller rädslan. Men när ändå dödsångesten slår till försöker jag ändå att lugna och trösta mig själv: Jag kommer inte att dö. Varför skulle jag dö bara sådär. Jag är ji inte så gammal. Man dör inte i min ålder. Jag är ju inte ens sjuk. Eller? Men det är klart. Det känns lite konstigt i hjärtat. Tänk om jag faktiskt har fel på hjärtat? Jag känner mig så trött och det slår så tungt. Var det inte ett dubbelslag jag kände? Jo, det var det. Tänk om jag är sjuk på något vis? Vore ju lustigt att bara ligga här och dö sådär. Men om jag dör så kommer jag inte att vara medveten om det. Det blir värst för dem som hittar mig. Stackars dem. Det kan inte bli kul. Tur jag duschade i går…osv, osv. Jamen ni ser. Jag kan inte hejda mig. De dumma tankarna bara kommer fast jag inte vill det. De bara kommer och jag kan inte sluta att tänka på det. Det tar över mitt förnuft. Ja, nästan i alla fall. Och i detta skede måste jag gå och ta en tablett för att dämpa ångesten. Jag måste det. Jag har ett liv att ta hand om. Jag orkar inte annars. Som tur är händer inte detta så ofta numera. Men ibland så… Dumma, dumma dödstankar. 

Antingen  jobbar man på ett dårhus eller också är man intagen…

Ok, man får små återfall då och då. Inget att göra big business av. Det gäller att inte dras ner allt för mycket. Man överlever. Man får ta nya tag. Jag använder mig 12540644_10153571285918089_6696487368217358620_nmycket av humor och försöker att se humorn i det hela. Det är en del av mitt sätt att ta igenom mig den här skiten. Jaja, i morgon är en annan dag. Och då ska jag iväg och träna i alla fall. Jag har nu bestämt att jag ska träna tisdag, onsdag och torsdag. Jag måste få in rutiner i mitt liv. Jag mår bra av rutiner. Rutiner som jag kan följa. Inget komplicerat. Och inget “over do it”. Det behövs inte mycket för att mitt tåg ska spåra ut. Hjärnan är ständigt beredd. Mitt liv består av en massa signalfel som ångest, oro, dödstankar, tvångstankar som ställer till det för mig ibland. Ja, ni ser ju hur jag har det. Rena dårhuset…hahaha. Har man jobbat på Långbro Sjukhus så har man. Alltså jag jobbade där, jag var inte intagen. För er som inte vet vad Långbro sjukhus är så var det ett mentalsjukhus som fanns här i Stockholm. Det byggdes någon gång i början av 1900-talet och lades ner 1997. Det var en speciell tid i mitt liv. Det hände mycket. Kanske jag berättar om det en vacker dag. 

Nej, nu är det dags att ta hand om kvällen. Läxor ska göras och middagen ska intas. Fast det här skrev jag ju för några timmar sen. Jag lade bara inte upp det förrän nu. Det är ju en dag i morgon också. Ha en trevlig kväll och kika gärna upp mot himlavalvet om ni har klart väder. I går var det nämligen fullmåne så passa gärna på och njut av dess fulländade skönhet.

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

1 kommentar

  1. Jess den

    Känner igen mig så otroligt i vad du skriver! Har varit där ett par veckor nu men nästan lyckats helt tränga in ångesten i ett hörn. Så även här är ljuset på väg tillbaka, som tur är. Visst är det fånigt när hjärnan börjar med sina galna tankar! Jag brukar ha en liten sund del som säger emot (eller om det är en guide) typ vid ytterdörren när jag inte vågar gå ut. Känns smått schitzofrent att dividera med sig själv om vad som nu är så himla farligt med en dörr. Hjärna 1″Det är folk ute” Hjärna 2 “Och? Vad tror du de ska göra,bitas ?” 1. Näää men de kryllar. .
    2. Kryllar gör myror inte folk. Ut nu
    1. Jag kan inte andas osv osv…
    Så skönt att läsa och se att man inte är ensam!
    Hoppas du får en härlig dag idag <3
    Kram Jess

Lämna en tanke