Japp, så har man kommit igång med träningen igen då. Ni trodde väl inte att jag hade gett upp? Men jag måste erkänna att i och med jullovet så kom jag av mig lite. Jag är allt bra slapp ibland och fort jag får chansen så smiter jag undan. Erkänner. Jag skulle ha kommit igång för länge sedan men som jag berättat förut har jag ökat på min medicin och det har varit lite tungt att komma igång. Men nu så känns det mycket bättre. Och jag känner hur min hjärna kan börja tänka mera fritt och stabilt. Men det här är bara en början av allt i mitt liv just nu. Men jag tänker inte ha bråttom. Men idag kom jag äntligen iväg och jag har kommit över osäkerheten. Jo, det kändes lite jobbigt att komma igång igen. Att kliva in genom dörren och möta okända människor. Jag hade lite ångest för det. Men det gick bra. Jag klev på och gick och bytte om som jag aldrig hade gjort annat. Och ja, skorna var lika jobbiga att ta på som vanligt…haha. Men jag traskade på i ca 40 minuter på gå-maskinen och fnurade runt lite på andra saker som jag inte vet vad det heter.  Alltid något.

Från det ena till det andra. Jag har känt mig lite utanför ramarna i ett tag. Jag har inte riktigt vetat vad jag velat med mitt liv. Såklart jag vet vad jag vill med mitt liv, men det är så mycket jag vill göra och det fungerar ju inte i praktiken. Bitarna har liksom inte hamnat på plats. Det har blivit så att i och med att jag velat göra så mycket blir allt bara halvdant, eller inte alls. Jag blir mentalt trött av att tänka på allt jag egentligen vill göra men aldrig hinner. Jag och planera alltså. Jag måste fokusera. Prioritera. Och jag har kommit fram till att jag först och främst ska jobba med mig själv och min hälsa. Jag ska helt enkelt satsa mera på mig själv och mitt mående. Man får inte ha för många fioler i rörelse på samma gång. Kan man skriva så. Ja, men ni förstår nog vad jag menar. 

Snart kan jag kanske kalla mig författare också

Sen vet jag inte om jag berättat om att jag håller på att skriva en bok. Boken heter HÄXHJÄRTA och handlar om min resa på ett högst personligt och privat sätt. Den handlar alltså om min väg tillbaka till livet. Tillbaka från att ha gått in i den berömda väggen. Tillbaka från depression, dödsångest och panikattacker. Tillbaka från helvetet. Visst låter det som en riktigt höjdarbok. Halleluja! Skämt åsido. Jag minns när jag hamnade i väggen första gången och då det inte fanns något att läsa om detta. Bara massa faktaböcker och dylikt. Numera finns det faktiskt mera personliga böcker om detta. Men just då. Då kände jag mig väldigt ensam om att vara där jag var. Ensam, rädd och övergiven. Jag kände mig som ett riktigt “psyko” om sanningen ska fram. Dessutom har jag alltid haft ett stort behov av att skriva av mig. Därför tänkte jag att jag kunde dela med mig av mina tankar, rädslor, känslor och funderingar på ett igenkännande sätt. Och till dagens skryt. Jag har redan fått bra respons på den. Vet av egen erfarenhet hur nyttigt och skönt det är att läsa om att det finns andra i samma situation. Att känna utanförskap är hemskt. Men man är inte ensam. Det bara känns så. Jag vill att den som läser min bok ska inse att det finns fler “psykon” och att det är helt ok att vara det. Tror nog alla känt sig som ett psyko någon gång i livet. Men man pratar inte så mycket om det. Men ju mera man grottar bland vänner och bekanta ju flera i samma situation hittar man. Tänk om jag visste för några år sen, vad jag vet idag. Förresten. Jag har faktiskt redan givit ut en bok. Nu för tiden kan visst vem som helst ge ut böcker..hehe. Den kom ut i september 2011 och heter FROSTMÅNE och är min så kallade debutbok, my precious. Inte den skarpaste boken kanske, men jag var ju lite novis på den tiden. Jaja, nu var det inte mina böcker som jag skulle skriva om. Utan det jag ville ha sagt med detta är att jag även vill fokusera på att skriva klart min kommande bok. Den tillhör mitt mående också så att säga. Just nu känns det som att jag övergivit boken lite. Men nu ska jag ta itu med den igen. Allt har sin tid. Mitt favorituttryck just nu.

Skönt när man har kommit fram till bra beslut.

Jag saknar magin i mitt liv. Så hade jag ju tänkt att gå en kurs i medialitet nu i februari, men eftersom inte kursledaren hört av sig så hoppar jag den. Det var väl inte meningen att jag skulle gå den kursen. Kanske en annan gång, i ett annat liv. Dessutom har jag handlat upp dem pengarna jag skulle ha använt på hälso-kost-saker i stället. Hahaha…hälso-kost-saker, det märks att jag är ett riktigt hälsofreak…haha. Vet inte ens vad det heter. Men det är lite magnesium, gurkmeja, ingefära, nutrilett osv. Alltid en bra början av mitt hälsosamma år 2016. Kommer nog att berätta mera om dessa produkter framöver. Jag har dessutom andra planer på kurser som finns här närmare mig. Jag tycker om när saker och ting är nära där jag bort. Jag ska gå på cirkel hos Lena Varga På Jera Center i Sorunda. En plats som passar mig väldigt bra. En cirkel där du utvecklar din medialitet och personliga utveckling. Blir finfint det. Ser verkligen fram emot det. Ser även fram emot när Lola Ravenstar kommer till Jera Center och kommer att ha Workshops där. Hoppas hon kommer att göra något rikitgt häxigt…hihi.

Winters End

Jag har ständigt kontakt med universum. Och jag vet att det finns ett ändamål för mig också. Jag vet att de har lyssnat på mina tankar och frågor, mina önskningar och böner. Det finns en plan för mig med. Och jag har tillit. Jag drog ett kort ur min lek GAIA – Winters End. Ett kort jag fokusera mig på ett tag framöver. Detta kort betecknar återfödelse, förnyelse och nya utvecklingsmöjligheter. Dörrar som tidigare varit stängda är nu på väg att öppnas. Ja, ni som läst min blogg i ett tag vet ju att jag stängt några dörrar på vägen jag går. Nya positiva möjligheter är på väg in i mitt liv. Det ser ut som att det kommer att bli en bra period för mig. Tillit. tillit. tillit. När vintern är på väg att försvinna och Skade drar sig sakta tillbaka, då står jag där redo för nya utmaningar. Vi får se vad våren har i sitt sköte. 

Det viktigaste just nu är att bara ta det lungt och se vad som kommer. Att inte hasta fram allt som jag vill. Jag måste tygla mina tankar. Andas. Och det enda jag kan säga med viss säkerhet är att det bara kan bli bättre.

Kram Lilitha Hex