Vi är i den tolfte månaden av 2015. Månen är nu i avtagande skede. Krafterna drar sig inåt för att kunna arbeta i det fördolda. Mörkret drar i mig. Känner att jag hamnat i skymningslandet. Där mellan natt och dag, där gryningen aldrig riktigt tar form. Det skymmer. Det är tyst och stilla. Svartmånen närmar sig.

Att göra val i livet som betyder något

Jag gjorde ett val för några månader sen. Valet var att säga upp mig från min tjänst som förskollärare. Ett val jag inte ångrat för en sekund. Ett val jag känner tacksamhet över. Inte för att jag på något vis dömer ut det jobbet. Men personligen orkade jag inte med det varken fysiskt och psykiskt. Barnomsorgen är som den är och jag är klar med den biten. Så här står jag nu snart mellan två jobb. Är fortfarande sjukskriven men känner väl att det är på sluttampen nu. Inte för att jag på något vis är klar med min “sjukskrivningshistoria”, men jag känner att jag måste komma ut i livet igen. Visst jag älskar att vara hemma. Men det kostar på. Inte bara rent ekonomiskt, utan även identitetsmässigt. För så klart saknar jag livet när jag jobbade. Jag saknar mina arbetskamrater, möten, kafferaster med mera. Jag saknar att inte ha någon yrkesroll. Jag saknar att jag inte gör någon nytta för andra. Jag saknar den där gemenskapen man har i arbetslivet. Jag saknar den sociala delen. Och nu är det snart dags att bege sig dit igen. Och jag har mina tankar om vart det bär. På samma gång känner jag en oro över att inte klara av det. Att vara sjukskriven en längre tid är inget bra för självförtroendet…det lilla man har haft. Att ge sig ut i arbetslivet kommer att bli en ny utmaning. Vi får se hur det blir. Än är jag inte där. Jag lever i mitt eget lilla skymningsland. Ändå känner jag en slags gryende tillit. Jag vet att det kommer något bra utav det här. Det känner jag långt där inom mig. Ni vet den där känslan man inte riktigt kan ta på. Stilla tankar sveper över mig. Än finns tid kvar till förundran.

Så skönt att kunna dra ett kort då och då

Jag drog ett kort över min framtid. Jag fick Översteprästinnan som även kallas för den självständiga och självmedvetna. Hon är den tysta, starka och visa. Hon som minns. Kortet säger mig att jag ska lyssna inåt. Att jag ska lyssna på min intuition och mina drömmar. Gaaah! Jag som knappt orkar lyssna på någonting just nu. Känner att jag mera är som 4 svärd. Vilande och avvaktande. I bland infinner sig korten utan att man behöver dra något. Jag måste lita på att jag är på rätt väg trots att jag känner mig aningen trött och förvirrad. Så många tankar och idéer som inte orkar ta form. Kraftlösheten gör mig smått deprimerad. Jag behöver återvända till mitt inre för att komma i balans och för att orka hämta ny styrka. Jag måste resa mig upp igen. Översteprästinnan, ett kort jag gillar i vanliga fall. Nu skrämmer det mig en aning. När jag tittar på kortet är det som att se på mig själv. Dessa allvarliga och vemodiga ögon. Det känns lite överväldigande just nu. 

Jag hade nöjt mig med 2 stavar eller något liknande kort. För det är så jag fungerar just nu. Jag fungerar i det lilla. Jag går här hemma i min egen värld, i min egen takt och försöker få bitarna att hamna på plats. Men jag har insett att det inte är så enkelt. Min inspiration till att göra saker har försvunnit. Jag orkar inte ta itu med saker och ting helt enkelt. Det är något som fattas. Men en sak jag är stolt över är att jag börjat träna på gym. Och även om jag inte har varit där på ett par dagar så har jag i alla fall kommit i gång med något. Och på torsdag ska jag till läkaren. Jag känner alltid stor ångest när jag ska till läkaren. Stingslig blir jag. Man vet aldrig hur varje besök blir. Man känner sig så utelämnad på något vis. Bedömd. Eller jag gör i alla fall det. Om några dagar ska jag dit. Vilka förändringar kommer att ske då?

Lite julfix har jag hunnit med

Jag känner mig lite tråkig. Har inte så mycket att blogga om. Dagarna bara går utan att något speciellt händer. Varje dag funderar jag på vad jag ska kunna blogga om. Hjärnan känns tommare än vanligt. Kommer inget in, kommer inget ut. Undrar om någon egentligen är intresserad av det jag skriver om? Tankar som dyker upp då och då. Ska jag verkligen fortsätta blogga? Ska jag ta en bloggpaus? Ändå känner jag att jag behöver skriva av mig lite då och då även om det inte sker varje dag. Butterklubben spekulerar. Jaja. Som många andra har jag i alla fall börjat förbereda mig lite inför julen. Jag älskar julen. Jag har faktiskt fixat det mesta av julklapparna. Och jag har planerat både julbak och julmat. Och i morgon har jag lovat Lovisa att baka lussebullar. Alltid något. Kanske det blir ett solbröd till vintersolståndet också. Och lite julemysigt har vi fixat här hemma. Bjuder på lite juliga bilder från min lilla julvärld. Det var allt jag förmådde blogga om idag. Ha det gött i kväll.

  –

Kram Lilitha Hex