List

Jag är en skymningshäxa

3

Jag tänker och funderar mycket just nu. Jag observerar livet. Mitt liv. Hur har mitt liv blivit? Är det så här jag vill leva? Hur kan jag göra för att förändra? Vad kan jag förändra? Just nu låter jag bara livet rulla på. På något vis kommer allt att lösa sig.

Jag lägger mitt öde i universums händer. 

Jag vill leva nära naturen på ett eller annat sätt. Jag vill finna balans och harmoni i alltet. Och även om jag inte är ute i naturen så mycket som jag borde, har jag den runt knutarna i alla fall. Och bland så händer det faktiskt att jag beger mig ut i “skogen”. Eller, i vår lilla skog bakom huset där jag bor. Den skogen är inte alls stor och inte speciellt magisk heller. Men skog som skog, vår lilla skog har allt vad jag behöver. Allt beror på hur man gör11018115_10153062338443089_6976497777076240973_n det till. Och det är underbart att den finns där trots sin enkelhet. Där finns ekar, lönnar, svampar, smultron, blåbär, höga berg, troll och älvor. Jag behöver inte gå till stora skogen för att finna det. Den duger gott och väl för mig. Och det är ingen risk att man går vilse heller. Sen så är det ju ganska så skönt att ha nära hem om man skulle bli kissnödig eller så. Visst kan man kissa ute i naturen, men helst inte. Grannarna skulle nog undra också. Men när jag vaknar på morgonen och tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag massa vackra träd. På det viset så känns det ju faktiskt som att jag bor vid ett skogsbryn. Jag får vara nöjd med det lilla jag har. Tills vidare…

Jag är en skymningshäxa

Att leva nära naturen är nog min innersta dröm. Att få ha mitt eget lilla ”häxhus” vid skogsbrynet, med humle vid knutarna, salvia i taket och lavendel vid brevlådan. Kvasten skulle stå utanför dörren och vakta så att inte något elakt oknytt skulle komma in i huset. Eller också skulle den stå där redo om man snabbt skulle behöva ”swissa” iväg innan affären stänger. Och i köket skulle förstås den stoooora häxkitteln stå och puttra i den öppna spisen, kanske jag gör en magiskt god soppa. Kaffekokaren skulle vara redo för en fikastund när som helst. Katten skulle ligga i fönstret och tvätta sin svarta päls, och själv skulle jag sitta vid köksbordet och plocka med mina skördade örter. Eller så skulle jag bara sitta och njuta av tillvaron. Ingen stress. Inga måsten. Det är skönt att sitta och drömma sig bort. Ja, det känns som att man sitter och tänker tillbaka på svunna tider. För jag är nästan säker på att jag en gång i ett av mina tidigare liv suttit där i mitt lilla ”häxhus”. Jag har i en dröm sett mig själv i den bilden. Jag har sett i en dröm hur jag befann mig där i mitt skymningsland, nära till allt jag behöver och där tid och rum inte existerar.

Mitt skymningsland är den andra sidan av mig


10923288_10153062418068089_4013282674019335761_nAtt komma till insikt. Att plötsligt inse, på riktigt, att man hamnat på fel plats i livet är smärtsamt. Smärtsamt på det viset att det kan vara försent att göra något åt det. Försent att förändra. Jo, ibland är det försent att förändra. Det kostar på att leva på en skör tråd. Ändå vet jag att det är jag själv som har tunnat ut den. Jag har velat så mycket men på samma gång inte velat någonting. Det känns som jag har fastnat mellan två världar. Jag måste få drömma lite. Jag måste få fly iväg till mitt skymningsland då och då. Mitt skymningsland är en plats inom mig själv. En plats där jag är och lever precis som jag vill. Min egen ensliga vandring. Där kan ingen komma åt mig. Jag kan vara hur egoistisk jag vill. Bitter och arg. Fri och kravlös. Där finns inga skuggor, inget mörker och inget ljus. Bara tankar i all oändlighet. Visioner. Det är en märklig känsla att se när dagen möter natten i en stilla omfamning, och där skymningen stannar och ingen gryning sker
. Att just där, i det rätta ögonblicket, där upphör allt som har med det verkliga livet att göra. Där har du mitt skymningsland.

Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

3 kommentarer

  1. Marita den

    Så vackert skrivet, vännen. Jag tror vi alla har behov av ett skymningsland, själv har jag mitt vid den gamla borgen som jag numera bor granne med. Där möter jag mitt förflutna, vänner och fränder jag vandrat på jorden med tidigare och det är alltid lättast att känna av dem i gränslandet vid skymning eller gryning.
    Allt gott min vän. Kram

    • lilithahex den

      Tack min älskade vän. Jo, vi behöver våra egna platser där vi kan vara och tänka helt obereoende av andras närvaro. Tack för att du skrev till mig. Det gjorde mig väldigt glad. Saknar ditt bloggande. Kraaaam

  2. Ebba den

    Så vackra ord. Jag har ännu inte hittat mitt skymningsland men kanske jag gör det en dag.
    Så känslosamt skrivet av dig.

Lämna en tanke