List

Att ha samtal med sig själv när man sover

1

Hur omagisk är inte en förkylning

Sådär, då är man inne på vecka 2 med denna underbara förkylning jag har haft turen att få till mig. Jag brukar inte vara den som lägger mig ner och blir sjuk, men den här gången har jag i vissa tillfällen känt mig besegrad. Det enda sättet att palla med den är att sova så fort tillfälle ges. Att sova är ett ypperligt bra sätt att läka kroppen på har jag märkt. Men jag ser ingen mening alls med den här förkylningen, enbart att den kom till mig vid ett jäkla fel tillfälle. Fast när är ett bra tillfälle? Jag vet inte. Brukar aldrig få till mig riktiga förkylningar egentligen. Jaja, vad är väl en bal på slottet? I alla fall. Jag har haft massor av roliga och spännande saker som jag skulle ha gjort men som jag nu har fått bokat av på grund av förkylningens olika ansikten. Stackars mig, eller hur? Men i och med min sjukskrivning, utmattningsdepression, har jag i princip inte orkat eller känt för att göra någonting, och ännu mindre träffa någon, på väldigt länge. Varje möte har varit en ren viljekamp. Men så vände äntligen vindarna och jag upplevde hur mina sociala sinnen började öppna upp. Jag började ta kontakt med människor igen. Jag bokade upp massor av fina möten. Jag gick äntligen vidare till ruta 2, ruta 3 och rutorna 4, 5, 6. Och sen bara tjoff! Snabbt tillbaka till ruta 1 igen. Jäkla förkylning. Bara att börja knata framåt igen då. Ok, det kunde varit mycket värre. Jag vet. 

Att drömma är att ha samtal med sin inre röst

lovisa på grönan

Lovisa på riktiga Gröna Lund

Jag kände mig otroligt trött och hängig i morse när Lovisa hade gått till skolan. Det kändes som jag gick och trampade vatten. Jag kände mig lite håglös och hade inte lust med någonting. Tänk att livet kan kännas så fruktansvärt omagiskt ibland? Jag bestämde mig för att gå och lägga mig i en stund. När jag sov hade jag en dröm. Jag älskar att drömma. Och jag älskar att tolka mina drömmar. Jag drömde om att Lovisa ville till Gröna Lund. När vi kom fram till Gröna Lund gick Lovisa före mig. Gröna Lund såg inte alls ut som det gör på riktigt. Det här var ett högt hus som var anpassad till barn. Det var stora kuddar i rött och gult överallt i huset. Jag upplevde det som väldigt rörigt. Lovisa som är väldigt företagsam av sig försvann upp i huset. Jag hann inte riktigt med där och plötsligt var hon borta. Jag fick inte direkt panik, men jag kände ett visst obehag. Var hade hon tagit vägen? Hon borde ha sagt hej då till mig i alla fall innan hon sprang iväg. Jag gick till en av tjejerna som vaktade i huset och frågade om hon hade sett Lovisa? Det hade hon inte. Hon frågade i fall Lovisa hade fått någon ring? Jag visste inget om det. Jag gick i väg, då hörde jag hur hon efterlyste Lovisa. Jag hörde hur hon ropade upp i högtalarna om någon hade sett en liten söt tjej på 4 – 5 år. Jag reflekterade på 4 – 5 år? Lovisa är ju 7 år och fyller snart 8 tänkte jag. Jag gick till tjejen och berättade detta och hon ropade då ut hennes rätta ålder.

Jag gick ut ur huset och försökte hitta någon ingång till att komma upp i huset. I den första ingången tog det stopp direkt. Det var en fejkingång. Då började jag ta en skraltig trappa och klättrade upp i den. Trappan började att svaja. Jag tittade ner och då stod det 3 killar där och skrattade och frågade om jag skulle våga gå vidare upp. Jag fick för mig att de hade skakat på trappan lite. Strunt samma. Jag visste att jag aldrig skulle våga ta den där skrala trappan ända upp i alla fall. Det fick bli en annan väg. Jag hittade slutligen ett sätt att komma upp i huset. Det var otroligt stökigt och jag såg en vattenpöl på golvet. Det låg prylar överallt på golvet. Plötsligt är jag i mitt eget hus där jag bor i dag. Och jag tänkte, att så här stökigt har vi väl ändå inte här hemma. Och där någonstans i funderingen vaknar jag upp i min säng. Och det första jag tänker på när jag vaknar är: Nej, så stökigt har vi verkligen inte här hemma. Och det var en skön känsla. Dagens insikt: I allt kaos finns en gnutta av ordning.

Enkel drömtolkning

Jag 5 år

Jag 5 år

Här tänker jag mig på en liten enkel drömtolkning. Här är några viktiga detaljer i min dröm som jag minns väl. 

  • Gröna Lund = Barnet inom mig
  • Lovisa försvunnen = Har tappat kontakten med barnet inom mig
  • 4 – 5 år = Jag själv i den åldern. (Vad hände då?)
  • Gula och röda stora kuddar = Starka krafter med ny energi och passion
  • Ropa ut i högtalarna = Uppmärksamma, påminna.
  • Skraltig trappa = Rädd och osäker.
  • Ringen = En sluten cirkel.
  • Stökigt = Min förvirrade själ.
  • Vattenpöl = Känslor som behöver redas ut.

Snabbtolkning av drömmen: Jag måste våga mera av det som är viktigt i mitt liv. Jag måste även se till att strukturera över hur jag vill att det ska vara. Jag måste hitta lösningar på hur jag ska komma dit jag vill. Jag måste våga mera. Jag är inget litet barn längre, men känslan av det sitter i min kropp. Jag är för rädd. Jag är fortfarande förvirrad. Jag måste få ordning på min stökiga själ. Jag måste ta itu med vad jag känner. Jag måste handla. Gå vidare. Kämpa. Jag måste hitta den där försvunna delen av mig. Jag måste väcka upp mina drömmar. Uppmärksamma det jag vill. Och så var det Ringen? Varför frågade tjejen om ringen?

Vad hände när jag var 4 – 5 år?

jag är ett år

Här är jag i mitt barndoms-Fröskog. På bilden är jag drygt 1 år.

Och vad hände mig när jag var 4 – 5 år och som drömmen ville påtala mig om? Det jag minns hände mig då är att jag flyttade från Fröskog under den tiden. Fröskog, mitt älskade barndomsland, där mitt vilda häxhjärta skapades en gång för länge sedan. Det var i Fröskog jag sprang barfota bland klöver och koskit. Det var i Fröskog jag sprang naken och lekte med vindarna. Det var i Fröskog som jag rymde med min trehjuling. Det var i Fröskog jag var med pappa och åkte Konsumbussen. Jag måste dit igen, kanske nu i sommar. Kanske drömmen berättar att jag borde åka dit igen för att få ett slags avslut på något. Kanske det är där ringen kommer in i bilden. Cirkeln väntar på att bli sluten. En cirkel utav väldigt många som finns i mitt liv. Men en cirkel i taget. Förövrigt så är bilden högst upp i inläget huset som min familj bodde i, där i Fröskog.

Att tolka drömmar är att ha ett viktigt samtal med sig själv. 

Ja, så enkelt kan det vara att tyda sina drömmar. Förstås kan man göra en djupare dykning i det hela om man vill det. Själv känner jag att det inte behövs. Jag tror jag har förstått drömmens budskap ändå. Man behöver inte övertolka sina drömmar tycker jag. Vissa drömmar behöver inte tolkas alls. De bara finns där som ett samtal från ditt inre. Som ett samtal mellan två gamla vänner. Drömmarna finns där och ger dig en riktning som är bra för dig, de visar dig vägen fram till ett delmål du kanske har i livet. Ett delmål som kanske finns där inom räckhåll. Ibland behöver inte delmålet vara speciellt stort eller avgörande. Men ändock är det något som är av betydelse för dig att veta. Ett steg som gör att du kan gå vidare till nästa delmål. Den chansen får man bara inte missa. 

Puss & Kram  Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

1 kommentar

  1. Viveca Cruickshank den

    Guuud vilken precis drömtolkning! Stämde faktiskt in med vad jag själv skulle tolka
    Du är jätteduktig vet jag! Kram på dig♥

Lämna en tanke