Min längtan. Min smärta. Mitt ursprung.

Jag ser mig själv gående sakta i skymningen. Jag går längs stranden och letar stora snäckor. Stora, vackra snäckor som man kan höra havets brus urval när man tar dem till örat. Minnen kommer, minnen från svunna tider. Jag känner i mitt hjärta att jag varit där i havets brus, i begynnelsen långt innan jag kom upp till land. Vattnet kluckar i mina öron när jag snabbt far igenom vattnet och jag kan höra sången som sprider sig genom vågorna. En smärtsam ton som beskriver min ensamhet. Övergivenhet. Havet är svart, och djupet under mig är oändligt. Himlen är fylld utav stjärnor, månen döljer sig i mörkret. Jag ropar ut all min ångest, min hemlängtan. Stjärnorna lyssnar och visar mig vägen hem till det ställe där allting började.

Jag vet inte hur det är för er? Ibland när jag upplever vissa saker händer det något i mitt bröst. Det känns som att någon tar tag i mitt hjärta och trycker ihop det. Det gör ont och smärtar. Det är som en slags längtan som man inte kan ta på. En tomhet. Ett hål i bröstet som skriker efter något. Jag har dock förstått att även lyckliga upplevelser och minnen kan göra ont. Ont kanske är fel ord. Men det är en tryckande känsla som bubblar i hjärtat. En saknad. Det är därför jag ser tillbaka mycket på mitt liv nu. Jag vill hitta tillbaka till känslan som smärtar i mitt hjärta. Min längtan. Mitt ursprung. Jag känner att jag börjar få svar på många viktiga frågor som jag haft. Jag börjar förstå mig själv mer och mer och det gör att jag sakta och säkert bygger upp mig själv igen. Jag har börjat leta och kontakta gamla vänner från min barndom.

Att finna gamla vänner.

jag och annsofi

En gammal bild som jag hittade och som föreställer mig och min kompis som svampar. Ja, vi hade speciell humor.

Det är då det är bra med Facebook där man kan leta och efterlysa människor. Eftersom jag flyttade från Karlstad direkt efter gymnasiet blev det så att jag tappade kontakten med dem flesta vännerna. Och jag har aldrig varit med på någon återträff heller. Men nu har jag fått kontakten med några igen. Vissa som jag inte har pratat med på 30 år. Vissa som jag har tänkt ofta på och undrat vad det blivit av dem. Och det är verkligen både spännande och roligt men också lite sorgligt då man får reda på att gamla skolkamrater redan har vandrat vidare till efterlivet. Men det är så livet är. Vissa försvinner tidigare än andra. Men det är väldigt roligt när minnen kommer tillbaka. Hjärnan är fantastisk. Längst bak sitter våra minnen och om bara rätt ord, syn eller doft kommer upp, minns man plötsligt minnen som man helt glömt bort. En helt ny värld öppnar sig. Och det ena leder till det andra. Jag har skrivit det förut. Våra minnen är viktiga. Även dem dåliga. Men det är klart att det är roligare att minnas och prata om det som har varit bra. Ändock är det helheten som gör oss till vad vi är i dag. Ibland behöver man minnas även det som är jobbigt för att komma vidare i livet.

Vilka har vi blivit? 

2013-11-03-2018_5276a16dddf2b31b04e4bae5

Hokus! Pokus!

Historien visar oss hur det blivit som det är med oss i dag. Man får alltid höra att du är precis som din mormor, som din pappa och ibland till och med är man lik sin gammelfarmor osv.  Jag för min del har fått samma händer som min mormor, lika ådriga som en fågels Fot. Har ens fåglar fötter? Det heter nog fågelklor. Mina händer ser ut som fågelklor. Jag tror dock jag har ankfötter…hahaha.Och så har jag fått min pappas korta ben och hans vackra åderbrock. Och jag kan inte lämna tillbaka dem. Dem är mina nu. Vad jag menar är att generna, våra ärftliga egenskaper, vandrar vidare i generationer. Därför tycker jag det är roligt att forska i mina släktingars historia. Tänk om jag skulle hitta någon som jag liknar? Tänk om jag skulle hitta en gammal trollpacka i släkten? Då skulle jag må vill jag lova. Jag vill liksom hitta en gemensam nämnare med något längre bak i tiden. Inte kan väl jag vara den första häxan i min släkt? Jag kommer att söka längre bak i släktledet så får vi se vad som händer.

Att hela sig med valsång.

Tillbaka till valen. Jag minns en tid i mitt liv då jag älskade att lyssna på valsång. Jag känner mig konstig när jag lyssnar på valsång, sorgsen på något vis. Mitt hjärta smärtar och drar i hop sig och en längtan över något kommer över mig som jag inte riktigt kan förstå. Det är något ödesmättat över den. Ändå älskar jag att lyssna till valsång. Jag känner mig starkt förknippad med valar. Kanske jag varit en val i begynnelsens år. Ni får gärna skratta över det påståendet. Men vem vet säkert vad vi varit i tidigare skeden i våra liv? Jag mår bra över att lyssna på valarna och det var en tid då jag försökte hela min själ med deras jämrande sång. Och det fungerade för stunden. Men det behövdes mera än valsång för att lösa mina inre konflikter. Men hur det än är så har jag en dröm i mitt liv och det är att få uppleva valar på riktigt. Så en vacker dag ska jag och min familj till Nordnorge på valsafari. Har en stark koppling till Nordnorge. En dröm som faktiskt kan komma att slå in inom en snar framtid.

Jag ska nog skriva upp en ”att göra lista” och sen beta av allt eftersom. En ”att göra lista” som handlar om ställen och platser jag vill vill besöka. Inga direkt märkvärdiga ställen utan platser som har en viss betydelse i mitt liv. Platser och ställen som inte är allt för långt borta och som kan ske inom kommande år.

Här är min ”Att göra lista”.

frammegarden_1_543bfa8b2a6b221a3834e061

Frammegården, oktober 2014

1. Valsafari i Norge
2. Spökhus, Frammegården i Skillingmark. Värmland
3. Ishotellet i Jukkasjärvi. Lappland
4. Besöka Mishan Hawkins begravningsplats. Stockholm
5. Loch Nesse, Skottland
6. Glastonbury (Avalon). England
7. Halloween, Disneyland Paris. Frankrike
8. Halloween in Derry/Londonderry. Irland
9. Slottet Bran, Draculas slott. Rumänien

Och ni som har läst min blogg vet ju att jag kan bocka av Frammegården. Alltid en början.

Puss & Kram ♥ Lilitha Hex

Jag ligger lågt i dag

image

Bokomslaget till ”The sick witch” av Janet Turvey

Host och snörvel. Det var längesen jag var så sjuk som jag är idag. En riktig dunderförkylning är det jag åkt på. Jag är så täppt i näsan så när jag nyser håller ögonen på att ploppa ut. PLopp! Plopp! Men det värsta är att jag knappt kan prata. Jaja, då blir det lugnt och skönt för de andra i huset i dag då.

Testar även att blogga från mobilen så kanske inlägget kommer att se konstigt ut. Det  märker vi. Hoppas att ni mår bra och är friska. Nu ska jag ligga och tycka lite synd om mg själv…hehehe.

Puss & Kram  Lilitha Hex

Magi kan se ut på olika sätt

 

 

 Vi har hunnit med massor under denna påskhelgen. Men istället för att berätta massor i ord, får ni här lite goa bilder att titta på. (Det blev visst många bilder att titta på)

~Min familj är min inre källa och mitt hem är mitt tempel~

11102940_10152948937068089_4560290343197446240_n

Påskhelgen påbörjas och Pelle, min man, njuter till fullo

IMG_7839

Vi har grillat…massor av gånger.

Påsken

Grillmästaren av marshmallows

11083870_10152940136858089_95752863526174249_n

Vi har haft påskparad

11088564_10152943843683089_3519435303386954156_n

Vi har varit på Skogskyrkogården

13204_10152943875323089_1366355707039728223_n

Mina svärföräldrars grav

10313044_10152936109393089_7999409066227254328_n

Jag har gjort påsbakelser trodde någon, men näää, det är faktiskt magiska häxljus

10418413_10152948663813089_7577169804094343906_n

kvasten är putsad

11110884_10152948801318089_2992245914962643371_n

Vi blev bjudna på ett ljuvligt påskbord. Mums!

11133702_10152948815328089_8311708263072021997_n

Kokosbollen och värdinnan. Jag fick ett väldigt stort huvud på bilden. Värsta bigface …hahaha

11133810_10152946102278089_1023692947527743905_n

Min yngsta son Gustav, lite tagen av blixten

IMG_7886

Barhäng

11146279_10152949077473089_1483606415983405524_n

Soffhäng

IMG_7883

Min äldsta son Ludvig också med blixten i ansiktet

11128964_907169412654430_1558580157_n (1)

Ungdomarna var också med

11133768_10152948678173089_2999783898654732022_n (1)

Min pappas favoritgrogg med renat och grappo. Han var en enkel man med enkel smak. Men dock en väldigt god grogg är det.

IMG_7868

    Kokosbollen och hennes vackra svärdöttrar

IMG_7861

00000000000000000

Vet ni vad ägget sa innan det blev uppätet? Nu blir jag helt knäckt…

11128333_10152948797683089_1258362420919758558_n

Hoppas ni har haft en lika bra påsk som jag har haft.

Puss & Kram ♥ Lilitha Hex

 

Flygsalva

Flygsalva kallas den omtalade häxsalvan som gjorde att häxorna kunde flyga till Blåkulla och vara med i häxsammankomster. Och enligt en sägen använde sig häxorna av fett från odöpta barn som de dödat. De smörjde in sig själva och sina kvastar, eller gärdsgårdar och for iväg upp i luften och skrämde allt som kom i deras väg, den såkallade häxritten. Och de som har läst Sagan om Isfolket kanske minns hur häxan Sol tillverkade sin egen flygsalva för att få åka till Blåkulla, (Del 3, Avgrunden).

Häxhammaren

Häxhammaren

På medeltiden trodde man verkligen att häxorna transportera sig genom luften på en kvast eller annat man kunde använda sig av. Att häxorna kunde flyga uppe i luften berodde på att de hade sin flygsalva. I boken ”Häxhammaren” från 1500-talet står det att häxsalvan minsann gjorts från direktioner från Satan själv. Och för att få en perfekt salva användes fettet från odöpta och döda barn som grävdes upp ur sina gravar. Eller i värsta fall kidnappades odöpta barn och dödades för att man skulle komma åt deras kroppsfett. Till det tillsatte man giftiga örter som alruna, odört, spikklubba, belladonna, revfingerört osv. Och till detta lite finmalet mjöl av finaste vete

Örter som sägs ingå i flygsalva

Här är några av de örter som sägs ingå i flygsalvor: Vildpersilja, stormhatt, poppel, sot, saft från palsternacka, fingerört, fladdermusblod, bär av belladonna, olja, fyrklöver, alruna, spikklubba, odört, rölleka, bolmört, opium, revfingerört och förstås fett från odöpta barn. Eller det duger lika bra med fårtalg. Många av dessa örter har används och används fortfarande i dagens medicin. Belladonnan finns i pupillutvidgande mediciner liksom fingerborgsblomman i hjärtmediciner och bolmörten använde man förr i tiden som sömn- och bedövningsmedel. Bolmörten har man även hittat i forntida vikingagravar. Om du inte känner för att göra din egen flygsalva så finns den självklart att köpa på nätet. Men köp på egen risk. 

flygsalva

Insmörjning

Insmörjning

De här salvorna användes av häxor, trollkunniga och örtkunniga för länge sedan i tiden. Och de visste oftast hur salvorna skulle användas även om nog en och annan dog på kuppen. De smörjde in sig där huden var som tunnast på kroppen, som vid könsorganen, för att drogen skulle tas upp så fort som möjligt i kroppen. Andra ställen att smörja in sig på var under fötterna, tredje ögat, nacken mm.  Dessa blandningar av flygsalva är alltså rena drogsamlingen och är inget man bör blanda ihop själv. Häxorna kände till den rätta doseringen och det krävdes mycket övning och mycket försiktighet för att klara av dessa blandningar.  Det sägs att en tysk häxforskare som gjorde sin egen flygsalva dog när han testade den. Så detta är verkligen inget att leka med. Men intressant att läsa om är det förstås.

Försiktighet

Det bör noteras att giftiga droger som stormhatt, odört och belladonna även absorberas genom huden, och kan orsaka förvirring, yrsel, oregelbunden hjärtverksamhet och till och med andnöd. Det var nog dessa effekter som ”häxorna” utnyttjade för att få känslan av att flyga, (astrala resor), genom luften. Det här är farliga örter och alltså inget att rekommendera. Liknande salvor användes redan under den antika världen då detta användes för att uppnå visioner, liksom indianerna gjorde med sina svampar. För att inte prata om dagens alla konstiga droger som finns. Och förmodligen var det liknande salvor, (droger), som kan förklara de hallucinationer som de örtkunniga människorna upplevde när de flög iväg på sina astrala resor. Fast under den stora häxjakten stod kyrkans män på sig och hävdade att häxor faktiskt kunde färdas i luften. Så var det bara. Och självklart var det väl så…eller?

Recept av flygsalva av belladonna 

Ur ”Häxans Handbok” av Dannier Druehyld

  • Plocka några vackra blad av belladonna samt de gröna bären eller blommorna. Tillsätt 1 fyrklöver, 1 rölleka, 2 blad revfingerört, en liten näve poppelknoppar och en rejäl klick fårtalg. Bladen finfördelas och stöts tillsammans md bär eller blommor i en mortel.
  • Fettet smälts i en gryta av järn eller koppar. Hälften av belladonnablandningen och skyddsörterna rörs ner i fettet och värms på svag värme 1 timme. Resten av örterna tillsätts och salvan får sjuda (inte koka) i 3 timmar. Större växtdelar tas bort. Man kan tillsätta lite patchouli, henna, eller gräsolja som väldoft.

Salvan förvaras i ett salv-horn, eller smörjhorn. Den har lång hållbarhet och bör förvaras svalt. ”Det här är mitt eget recept och salvan har blivit ordentligt prövad vid en rad häxsabbater. Man blir glad och klarsynt av den – men jag har inte lyft från marken”, berättar Dannie Druehyld.

Förresten så har smörjhornet bytts ut mot kaffekokare på de många bilder som numera finns på häxor. Tiderna förändras, liksom sägnerna gör. 

häxritt

 

Påskhäxeri

I morgon är det påskafton och många inbjudande påskbord kommer vackert att bli uppdukade. Och hur man än väljer att fira denna högtid, så brukar en och annan dryck oftast intas. Så för att hedra alla häxor, (kvinnor och män), dessa starka och förföljda, tänker jag bjuda på en liten ”snapsvisa” som kan sjungas för full hals. Man har inte roligare än man gör sig . Det är dock inte jag som skrivit den.

Påskhäxeri”Här är en liten visa ni kan sjunga vid påskbordet. :) Påskhäxeri (mel: Flickan i Havanna) Påsk betyder häxeri Och i handen håller vi Magisk brygd som inom kort Snabbt ska trollas bort Hokus, pokus mystikums Abrakadabra, fummelfjums Häxebrygd i halsen rinn Simsalabim, försvinn! Ha nu en trevlig påsk med mycke ägg och kärlek.<3”

(mel: Flickan i Havanna)

Påsk betyder häxeri
Och i handen håller vi
Magisk brygd som inom kort
Snabbt ska trollas bort

Hokus, pokus mystikums
Abrakadabra, fummelfjums
Häxebrygd i halsen rinn
Simsalabim, försvinn!

Ha nu en trevlig påsk med mycke ägg och kärlek.

Puss å Kram ♥ Lilitha Hex

 

00000000000000000

Glad Påsk!

 

Lyssnar du till dina drömmar?

Drömmar som väcker dig11087045_1434997376799133_2072328860_n

Tusan, i natt smällde det till 3 gånger. Pang! Pang! Pang! Jag vaknade tvärt upp och kände mig alldeles skakad. Jag hade drömt om ett åskväder. Jag minns inte drömmen i övrigt mera än att jag upptäckte att det blixtrade till och att det sen small till 3 gånger. Jag tvärvaknade. Jag måste erkänna att jag fick lite panik där när jag vaknade upp. Vad tusan handlade detta om? Var det varningsblixtrar, eller var det vakna-upp-blixtrar? Det small 3 gånger. Jag försöker på en gång att tolka vad det kan stå för. Kan det handla om 3 veckor, eller 3 månader? Känslan säger mig 3 månader. Nu minns jag lite mer fragment från drömmen. Jag minns att jag inte blev rädd i själva drömmen utan mera överrumplad att smällarna kom så snabbt. Kommer även ihåg att jag började räkna efter blixten. Ni vet, det där att räkna hur långt bort åskvädret är. Smällarna kom nästan direkt och väckte upp mig ur drömmen. Jag lovar att mitt hjärta slog hårt när jag vaknade. Och såklart kände jag mig lite orolig. Men inte rädd. Jag kände direkt att drömmen ville berätta något till mig. Mitt undermedvetna knackade på där mitt i natten ganska rejält. Kan det vara så att drömmen förbereder mig på något som är väldigt viktigt i mitt liv? Eller kommer jag att dö om 3 månader, eller kommer jag att bli sjuk igen? Eller kommer det hända mina barn något? Kommer min man att dö, eller min mamma? Ghaaaa! Katastroftankarna slår till direkt. Men behöver det ens vara något negativt? Nej, jag tror faktiskt inte det behöver vara det. Jag vill inte att det ska vara något negativt. Jag har haft nog med skit i mitt underbara liv. NU räcker det. Mitt glas är inte halvtomt, det är halvfullt.

Drömmen talar med mig, men vad säger den?

Jag försökte somna om, kanske drömmen ville berätta mera? Jag började drömma direkt, kändes det som i alla fall. Jag drömde att jag kom hem till mitt hus och trädgård och upptäckte att våra trädgårdsmöbler var borta. Någon hade visst stulit dem. Vet att jag tittade in på grannens tomt och märkte att deras trädgårdsmöbler också var borta.  Phu, då var det inte bara oss det hade hänt. Men vänta nu, någon i drömmen berättade att grannen hade ställt in sina trädgårdsmöbler i förrådet, det gjorde de minsann varje kväll. Tänk att de var så duktiga då, tänkte jag. Varför kan inte jag vara lika duktig? Strunt samma. Jag tittar upp mot mitt hus, som är vitt, och ser att dörren är öppen. Hade jag glömt att låsa dörren innan jag gick? Jag kände mig lite förvirrad, och liiite irriterad över situationen. Varför hade jag glömt att låsa dörren? Jag går till fram till huset. Inne i huset var det alldeles tomt. Det blanka trägolvet lyste framför mig. Här bleknar drömmen och jag minns inte riktigt vad som händer, fast drömmen fortsätter. Jag känner att bilder finns där i bakhuvudet någonstans. Kanske jag inte behöver minnas mer.

Men visst är det intressant med drömmar. Och jag vet att jag kommer få veta vad drömmen vill säga mig.  Våra drömmar är ju händelser som vi bearbetar när vi ligger och sover. Och i de flesta drömböckerna står det att det man drömmer om har en slags koppling till sig själv. Om du drömmer om din granne, eller någon person så är det en aspekt hos denne som är kopplad till dig själv. Ja, det är nu man ska plocka isär drömmen och börja tolka den. Först, vad står symbolerna i drömmen för, och vad står dem för hos mig. Viktigt i ett drömarbete är vad de olika symbolerna står för hos personen som ska tolkas. Där är vi människor olika och därför är det viktigt att ta reda på sånt innan man ger sig på en tolkning av andra. Det som kan kännas obehaglig hos vissa, kan kännas underbart för andra. Vissa är livrädda för blixtrar och viss älskar dem. Vi måste ha det i åtanke. Det kan bli väldigt fel annars. Så lek inte amatördrömforskare hur som helst.

lightninh

Enkel drömtydning

Hur var mina känslor i drömmen? Var jag rädd, glad eller sorgsen? För min del var jag nog mest förvånad över att det gick så snabbt. Sen blev jag orolig och rädd. Och hur såg drömsymbolerna ut hos mig, och vad betydr det för mig?

  • Åska – Naturens egna krafter. Jag fullkomligt älskar åska. Fast helst lite på avstånd. Den får gärna cirkulera omkring mig, men inte vara helt över mig.
  • Blixtar – Energi, som när Frankenstein får liv. Skådespel. Kraft. Jag är inte rädd för blixtar, tvärton. men jag vill inte vara ute när det blixtrar, då är jag rädd för dem.
  • Smällar – Gillar inte när det smäller. Ändå gråter jag av något slags lyckorus när jag hör smällare. Jag minns något. Varje nyårsafton gråter jag lyckotårar. Jag vet inte varför.
  • Talet 3 – Det smällde 3 gånger. Vet inte riktigt vad siffran 3 betyder för mig. Jag tar det som en tidsmarginal. Får fnura lite på detta.

Ja, här har vi en början av en väldigt enkel drömtydning som kan bli hur stort som helst om man vill och följer upp. Jag vet att den här drömmen kommer att följa mig ett tag nu. Det är bara att förbereda sig på det som komma ska. Kanske drömmarna kommer att berätta mera för mig framöver. Jag kan knappt bärga mig.

Puss & Kram/Lilitha Hex 

                          ♥

2015-04-02 | Drömarbete | 1 kommentar.

Örtmagi och fullmåneglitter

AAAAAAAAA

Mina ljus – Häxljärta med Salvia och patchouli

 

Ljus i magiska färger

Jag gillar att skapa ljus och gör mina egna magiska ljus. Just nu är det rustika häxljus som gäller. Alla i starka och magiska färger. Inga märkvärdiga ljus egentligen, men för mig är dem som små kraftfulla vänner. Varje färg har sin egen betydelse och på toppen av ljusen strör jag lite magiska örter. Mycket magiskt är det…hahaha. Jag har upptäckt hur fäst jag blivit med att arbeta med vissa örter. Jag är egentligen inte så kunnig i örtmagi. Därför kommer jag nu att börja en kurs i örtmagi i mitten av april. Kursen heter Lövjerskans kök, och där kommer jag nog att lära mig ett å annat. Mer om detta vid senare tillfälle. Hur det än är, så har örterna kommit att bli en stor del av mig.

Örter

Att jobba med örter är som att jobba med sina känslor. De örter som jag jobbar med måste påverka mig på något vis, få mig att känna något speciellt. Det ska kännas längst in i benmärgen, som ett avlägset minne som kommer upp till ytan och ger kraft. Örter som jag jobbar mycket med är salvia, rosor, lavendel, ringblommor, påskliljor, järneksbär, vitsippor, patchouli mm. Det är örter som är starkt inrotade i min själ på något vis. De väcker upp minnen hos mig som gör mig lycklig och harmonisk. Berörd över något som jag inte riktigt minns, men blir påverkad av ändå. Mitt undermedvetna vaknar till liv. När jag tar dessa örter i min hand och luktar på dem blir jag alldeles salig. Det händer något. Jag måste använda dem till något. Torka dem och smula ner dem i små glasburkar. Jag älskar små glasburkar. Varför känner jag mig som Ernst Kirchsteiger när jag skriver om det här?

 

AAAAAAAAA1

Mina kära örter

 

Fullmåneglitter

Nåväl, Jag är även barnsligt förtjust i glitter. Barnet inom mig fnittrar. Alltså jag älskar glitter och har gjort så länge jag minns. Glitter får min själ att bubbla som en äkta och dyr champagne. Jag älskar att jobba med glitter, att pyssla. Jag kan ju lugnt säga att min man inte är glad när jag har hållit på med glitter. Det är typ glitter i hela huset och jag tror banne mig min man hittade glitter i sina ”kallingar” en gång…hahaha. Sen en annan sak. Jag brukar ställa ut mitt glitter i fullmånens sken för att göra glittret extra magiskt. Jag kallar detta för fullmåneglitter. Visst låter det vackert? Fullmåneglitter. Sen blandar jag ihop glittret med örterna i speciella glasburkar och skakar om dem ordentligt. Självklart har örterna också stått och huttrat under månens kraftfulla sken innan. Ört-glitter-blandningen blir på så vis total, fullkomlig. Detta är, enligt mig, stark magi i högsta grad.

Örternas magiska budskap i min värld är…

  • Salvia: Rening och beskydd
  • Rosor: Kärlek och romantik
  • Lavendel: Harmoni och lugn
  • Ringblommor: Nyskapande och nystart
  • Påskliljor, (minipåskliljor): Tacksamhet och lycka
  • Vitsippor: Nyfikenhet och auktoritet
  • Patchouli: Magi och häxeri
  • Fläder: Styrka och balans
  • Kanel: Kärlek och erotik
  • Timjan: Befriande och mod
  • Järneksbär: Beskydd och tur
  • Vanilj: Barndomsminnen och tillbakablick

 

Ja, alla går vi i gång på olika saker i livet. Och nu på lördag, påskafton, är det fullmåne igen. Då är det dags att packa ihop lite attiraljer och ställa ut på verandan för lite fullmåne-exponering. Tänkte avsluta detta inlägg med en dikt jag skrivit. En dikt som jag ägnat till fullmånens Gudinna.

Puss å Kram/Lilitah Hex

 

Fullmånesäng

Jag ligger stilla i min fullmånesäng och tittar på den gudomliga närvaron, känner hur hela min kropp blir fylld av kärlek. Månens kärleksfulla famntag tar andan ur mig. Ett djupt andetag, sen stannar allt. Några sekunder känns som oändlighet. Sen kommer ljudet som vibrerar i mitt huvud, sen en dov smäll. Och så blir allt tyst…

Jag kan inte röra mig. Jag kan knappt se. Bara höra och känna. Viskande skuggor fladdrar omkring mig. Mitt hjärta slår tungt och sakta, men tryggt och säkert. Jag känner mig som ett barn i min stora moders famn. Jag slappnar av och vaggas av Gudinnans starka armar. Hon ställer ner mig försiktigt i min trädgård. Hon lägger sitt huvud på sne och ler mot mig. Hon placerar sin hand på mitt hjärta och blundar. Sen förvinner hon sakta, in i min själ.

Gudinnan och jag blir ett med universum. Som i gryningens tid då vi existerade i samma tillvaro. Men sen dess har väven spunnit mot olika håll, och vi måste åter skiljas åt igen.

Gudinnan sveper över himlen med sitt vackra ansikte. Hon är fulländad och hennes kraft strålar ner i min fullmånesäng. Natten är kall, och sängen har blivit fylld utav nattens kyla, men jag fryser inte…

 full moon

 

 

Häxhjärta

Jag har nu varit sjukskriven i över ett år. Det var för ett år sen jag brakade in i den berömda väggen. Diagnos: Utmattningsdepression. Men jag är på väg ut ur den. Det har börjat bli lättare att flaxa med vingarna. Sorgen har sakta bytt skepnad och även om den finns kvar har jag lärt mig att hantera den på annorlunda sätt. Sorgen får inte ta över livet

Det känns inte riktigt lika tungt att leva som det gjorde för ett år sen. Jag håller på att skriva på en ny bok och som har arbetsnamnet ”HÄXHJÄRTA”. Att skriva är min själs egen terapi, ett sätt att bearbeta alla konstiga tankar som kommit till mig. Min bok, mitt liv. Och den handlar inte om häxerier och magi på det sätt man skulle kunna tro. Då kan man ju undra varför jag kallar boken för ”HÄXHJÄRTA” när den egentligen handlar om mitt liv med ångest, panikattacker och depression. Men låt mig då förklara en sak för er. Det ena utesluter inte det andra. Magi kan se ut på olika sätt. Och jag vill här berätta om vad ”HÄXHJÄRTA” är för mig. Och bara så att ni vet. Att leva med ångest, panikattacker, depressioner, dödsångest osv har inget med att göra vad vi är eller kallar oss. Det kan slå till hos vem som helst. Många kallar mig för häxa, vissa skojar om det och vissa anser verkligen att det är så. Det gör mig detsamma vad de än kallar mig. Vad är en häxa egentligen? Och vem bestämmer egentligen om man är en häxa eller ej? Inget jag kommer att gå in närmare på. Känslan ligger i betraktarens ögon. Men visst vandrar jag häxans väg

För att förtydliga mig. Glöm nu inte att detta är utifrån mig och mitt sätt att tänka och tycka.

Att säga att jag lever som häxa är för att jag valt att vandra med Gudinnor, blommor och djur, ja, med allt som finns och lever omkring oss. Jorden är vår stora Moder som ger och tar. Jag känner ett samband med det som varit och med det som kommer. Mina minnen är en stor och viktig del av mig och framtiden är lika viktig den. Att nå sina drömmar och nå sina mål. Att hitta sitt inre hem. Ibland är livet roligt och levande men ibland så innebär det även sorg och smärta. Jag ser alla orsaker och händelserna som nödvändiga småresor som jag måste göra för att växa och utvecklas som människa. Ibland så överlämnar jag allt till universum och låter det som komma skall får komma. Men ibland vill man vara med och försöka påverka och då använder jag mig utav olika magiska ritualer. På sätt och vis låter jag magin styra mig på rätt väg, men ändå med universums kosmiska lagar i åtanke. Hur tänker då jag om magi? Jo, magin är ett sätt där man med tanken och energier försöker att påverka det vi har och önskar omkring oss. Magi eller trolldom, som det också kan kallas, är en verklighetsuppfattning som är grundad i övertygelsen om att vi människor kan påverka den fysiska världen genom att ha kontakt med övernaturliga makter och få hjälp därifrån.

Men..

häxdans

Att ta fram häxan inom sig handlar också om att hitta sig själv och sina rötter. Att våga vara sig själv och lyssna på sin intuition och lita på den. Att gå på magkänslan. Att vara uppmärksam på varje tillfällighet som kommer i ens väg, och försöka se möjligheter i stället för begränsningar. Att vi respekterar varandra vad vi än väljer att göra eller hur vi ser ut. Att inte döma andra, vi gör alla våra egna val. Vi skapar alla vår egen verklighet djupt inom oss själva. Och ibland så tappar vi bort den under resans gång, som jag gjort nyss. Då måste man stanna till. Förändra. Jobba inåt. Där har du en del av magin, att tränga in i dig själv, in till ditt eget magiska rum. Mitt hem. Mitt Häxhjärta. Flum, flum, jag vet. Men det är så det är för mig. Folk får tycka och tänka vad dem vill. Jag är 50 år och det är på tiden att jag börjar leva mitt liv på det sätt som jag vill och inte som andra vill. Detta är magi i allra högsta grad. Vardagsmagi.

Att leva med magi i vardagen innebär ju inte att man går och sprätter med en trollstav hela dagarna och trollar fram sådant man behöver eller vill ha. Eller att man går omkring och förvandlar människor man inte tycker om till grodor eller liknande. Nog för att det skulle vara skönt ibland men riktigt så enkelt är det ju förstås inte. Förresten, jag minns en gång när min son var liten och han hittade min trollstav och sa: Snälla mamma, trolla mig inte till en groda… Självklart gjorde jag inte det när han bad så snällt. För barn är magi verklighet, visst är det underbart?

Magi är verklighet

Magi är alltså för mig ett sätt att använda sin vilja till att åstadkomma förändringar i livet och det du har omkring dig, att du riktar energi mot de mål du önskar. Allt i universum är skapat av energi och allt du kan se och allt du inte kan se, består också av energi. Så allt handlar om energier och vad du gör med dem. Och det bästa är förstås att ha goda avsikter innan man slänger iväg en önskan. För som du vet så kommer det du önskar tillbaka till dig på ett eller annat vis, både på gott och ont. Det som är viktigt är att man lär sig att känna, forma och rikta kraften eller energierna på det sätt som gynnar alla. Magi är en händelse som kommer till dig för att du förtjänat det. Du vet de där karmafraserna, som man sår får man skörda, som man bäddar får man ligga osv. Så på så vis kan det ju vara enkelt om man bara tänker på hur man är och beter sig. Den fyller allting, levande varelser och döda föremål, på ett eller annat sätt. Jag tror att vi människor kan, om vi bara vill, använda den kraften för att påverka oss själva och vår omgivning och på så vis utvecklas som människa vad vi än kallar oss.

magiska systrar

Ur filmen, Magiska systrar, en film jag verkligen gillar.

På ett sätt kan man säga att magi bara är en liten del av en häxas vardag, om man tänker på ritualer och besvärjelser och sådant. Men å andra sidan kan man också säga att magi finns i allting som vi gör, eftersom magi i grund och botten handlar om oss själva, som i transformation, kreativitet och andlig utveckling, alltså vår sanna väg i livet. Alltså att leva ett så bra liv som möjligt för sig själv, alla och allt levande omkring oss. Detta är förstås inte helt enkelt då vi alla har våra dagar då vi bara vill skrika ut alla våra våndor och smärtor som kommer till oss. För att inte tala om alla gånger vi blir irriterade på andra människor och saker omkring oss. Ja det händer till och med att man har lust att slänga i väg en förbannelse på någon då och då, och det är mänskligt så länge det stannar i tanken. Men oftast så lugnar vi ner oss, tänker efter och inser att även vi är en bricka i universums spel. Vi kan bara försöka att göra så gott vi kan.

På samma gång så är det viktigt att våga gråta ut och visa hur man känner. Att visa att man finns och att mina känslor också räknas. Att lära sig att inte förneka sig själv. Man måste försöka att se det goda man har omkring sig i livet och sortera bort det som man inte behöver eller sårar. Och vi måste vara noggranna med vilka beslut vi tar för när man fattar viktiga beslut i sitt liv, då sätts hela universum i rörelse. Men fast jag blir kallad för häxa då och då så är jag nog allra mest mamma, fru och syster. Men det ena utesluter inte det andra så jag har börjat leva i ett kombinerat liv av alltsammans. En ”Häxmafrusys”, japp, där uppfann jag nog ett nytt ord va? Sådär, då vet ni lite om hur jag står när det gäller den biten, häxbiten. Kände bara att jag ville förklara detta.

Men för att återgå till vad jag skrev i början av texten. Just nu är inte livet helt på topp och jag orkar inte med så mycket häxerier just nu. Livet liksom rinner som sand ur mina händer. Och det är tråkigt att mycket av det som ligger mitt hjärta närmast blir bortprioriterat av min sorgsna själ. Den orkar inte. Den behöver fortfarande vila och ägna sig åt den inre smärtan som finns där. För den finns kvar.  Det är en smärta och tomhet efter något som jag inte riktigt kan ta på än. En inre längtan finns där, djupt rotat bland mina instinkter. Minnen. Känslor. Mina tidigare liv kanske vill berätta något för mig? Men jag orkar inte lyssna på det fullt ut just nu. Allt har sin tid. Jag vet att jag har en inre längtan tillbaka till naturen. Att bo på landet fri från stress och avgaser. Att gå barfota och känna närvaro med alltet. Att bli omfamnad av stjärnorna. Att lyssna på tystnaden. Att förstå mörkret. Att känna hur mitt häxhjärta slår tryggt och stabilt. Sakta och säkert. Igenkännande. Mitt häxhjärta är länken till mitt inre hem. Mitt ursprung. Jag vet att jag är på väg att närma mig det liv jag är ämnad för. Sanden som rinner genom handen har plötsligt blivit magisk…

 

hand i sand

 

Att sova i ett spökhus

Det var i oktober 2014. Hösten var här och de gula bladen virvlade omkring oss där vi for fram. Äntligen var vi på väg till det ställe som jag hade velat besöka så länge. Det ställe jag bjudit min mamma till när hon fyllde 70 år, för 2 år sen…hehe. Bättre sent än aldrig. Hela bilen var fullpackad med täcken, kuddar och madrasser. Vi fick knappt plats i bilen. Solen sken på vår himmel och trädens alla vackra nyanser speglade sig i de lugna insjöar som vi åkte förbi. Varje träd stod som på rad och hälsade oss välkomna till den Värmländska landsbygden. Värmland är fantastiskt. Den mörka mossgröna färgen trängde sig fram mellan varje trädstam och vi insåg att vi åkte genom trollskogar där varje sten följde oss med sina nyfikna ögon. Det var rätt ensamt på vägen förutom min mamma, mina två bröder och en brorsdotter som satt i bilen bakom oss i följe. Vägarna blev smalare och krokigare ju längre vi kom. Solen började försiktigt att försvinna bakom de mörka molnen. Skulle det bli regn i alla fall? Mig gjorde det detsamma, jag satt varmt och skönt i en bil på väg mot ett äventyr. Vi var nämligen på väg till Frammegården, i Skillingmark, och som anses vara ett av Sveriges kusligaste spökhus. Och dit var jag och min familj på väg. Äntligen. Vi skulle frivilligt sova över en natt i detta kusliga spökhus som hade en mörk historia bakom sig. Historierna om huset är många och jag vet inte vilka av dem som är sanna. Det är barn som gråter, pianomusik som spelar, tunga fotsteg och det dunsar och knackar. Ibland dyker även en och annan vålnad upp för att skrämmas lite.

Lite historia om Frammegården…

Det som sägs om huset är att det står på en gammal avrättningsplats där det sägs att de bland annat avrättade häxorna på den tiden det begav sig. Men det har jag inga belägg på. Fast, vem vet? Kanske de även begravdes där huset står i dag. Hur det än varit så låter det i alla fall lite kusligt. På 1700-talet byggdes själva huset som då bara hade en våning. Då var huset den plats man kom till för att dö om man var gammal och sjuk. Som ett slags dödens väntrum eller som vi idag kallar för palliativ vård. Därav kommer även namnet på huset för nu var man framme vid slutet. Man var framme vid döden. Huset kallades för ”Der Framme”. Och i huset finns en kammare som kallas för ”likkammaren” och det är i det rummet som döden kom och hämtade den väntande sjuklingen. Det sägs att sängen som står där i dag är samma säng som fanns då. Och det var många som dog där i rummet. Tiderna förändrades. 1860 byggdes det på en våning till och huset var nu ett vanligt bostadshus där en familj flyttade in. Det föddes 7 barn i huset men dessvärre dog två av barnen i tidig ålder, 4 och 2 år, med två veckors mellanrum i början av 1865. Detta har förstås kryddat på historierna om spökerier lite. Vissa säger att barnen blivit mördade eller instängda för att svältas till döds och går nu gråtande och spökar i huset. Personligen tror jag att det var koleran som kan ha tagit deras liv. Men det är bara min tolkning. Men att de två barnen verkligen har dött visar två minnestavlor som sitter på väggarna i huset. Och vem vet, barnen kanske går omkring där som två osaliga andar och letar efter mamma och pappa.

Den sista att bo i huset är en kvinna som hette Kerstin Eriksson. Hon ville egentligen inte bo i detta hus och flyttade tillframme Stockholm där hon mötte sin stora kärlek. Detta var något som de båda föräldrarna satte stopp för. De tvingade Kerstin att flytta tillbaka till sina förfäders hus där hon levde till sin död som ägde rum någon gång på 40-talet. Några tror att det är hon som går runt i huset och spökar. Fast det spökade i huset redan när Kerstin bodde där och hon brukade kalla dem för småfolket. När hon dog så testamenterade hon hela huset till hembygdsföreningen för att reta sin släkt, men då var de tvungen att lova att huset skulle vara intakt. Ingenting fick lämna huset. Tyvärr så höll de inte det löftet och sålde ut mycket av Kerstins saker på grund av brist på pengar. Kanske det är därför hon går igen och spökar. Kanske hon vaktar något som hon inte vill att någon ska röra? Många av möblerna i huset hör inte hemma där egentligen utan är kompletterade som gjorts efteråt. Det är väl lätt att det blir så. Det sägs även att det finns en portal i huset där två världar möts, de dödas och de levandes. En dörr rakt in till andevärlden för den som vågar leta upp den. Folk fick reda på att det spökades i huset och ett intresse skapades hos allmänheten. Vissa var livrädda medan andra blev nyfikna. Folk började sova över där för att se om de stötte på några spökerier.

Det gäller att ha öppna sinnen…

frammegårdenOch nu får även privatpersoner hyra hela huset för att övernatta där, 200 kr per person, och kanske får uppleva lite spökerier. Det finns berättelser om att folk blivit så rädda i huset att de åkt därifrån på direkten. Och det var dit vi var på väg. Alla var mycket förväntansfulla. Alla gillade huset direkt när vi såg det. Det var ett mysigt hus med många gamla möbler och fotografier. Köket såg ut som ett riktigt häxkök med kittlar och slevar. Jag älskade köket. Jag kunde sig mig själv stå där för svunna tider sen. Huset används även som hembygdsgård och det kan man märka på vissa modernare saker i huset. Men det får man blunda för. Vi fixade till våra sängplatser och kom överens om att alla vi alla 8 skulle ligga i samma rum, i den stora salen på bottenvåningen. Då kunde vi alla höra om det skulle röra sig någonting på övervåningen.

Det började sakta att skymma och regnmolnen låg tunga över huset. Mobilnätet fungerade knappt. Vi väntade förhoppningsfullt. Tänk om det skulle börja spöka? Kvällen gick men inget ovanligt hände. Fast min man kände i och för sig ett konstigt tryck över huvudet, som att någon satt på honom ett par hörlurar. Vi satt och åt, skrattade och hade allmänt trevligt. Men inget konstigt hände. Vi kände oss lite besvikna. Vi måste göra något? Men vad? Senare på kvällen kom vi på att vi skulle göra anden i glaset. Vi var ju ändå i ett spökhus. Ja, jag vet att man inte ska hålla på med anden i glaset, men nu gjorde vi det. Det är mycket som man inte borde göra. Vi tog 4 papper ur ett A4-block och tejp och ordnade ett eget bräde. Vi släkte ner i huset och tände lite flera ljus. Vi var alldeles tysta och vi hörde tydligt hur regnet smattrade utanför oss. Det var verkligen stämningsfullt, å liiite kusligt. Alla satt allvarsamma och seriösa runt bordet.

Jag lovar, det var inte jag som puttade på glaset…

Jag förberedde med en bön och slog en skyddande cirkel runt oss. Så satte vi igång. Vi hälsade andarna välkomna och frågade omframmegarden_2_543bf9c8e087c3784c6b77f7 någon var där. Glaset rörde på sig. JA! Glaset rörde på sig! Alla höll nog andan då. Och alla trodde förstås att det var jag som puttade på glaset. Men si så var det inte. Glaset for omkring, det liksom flöt lite ovanför pappret kändes det som. Flum flum, jag vet. Men jag vet att vi fick någon kontakt, fast det var svårt att förstå vad den ville skriva. Glaset hamnade hela tiden mellan bokstäverna I och T, men vi kom inte fram till vad det betydde. Vi satt länge och försökte men gav upp efter ett tag. Hur som, det var himla mysigt att sitta där i mörkret och kontakta andra sidan. Spännande. Det blev en innerlig gemenskap oss emellan. Men vi gav upp. Vi gick därefter upp på övervåningen för att kolla läget lite. Kanske det fanns något spöke där? Inget hände. Nu var vi alla trötta och bestämde oss för att gå och sova. Vi kom väl i säng vid kl. 03.00 då det sägs att den riktiga spöktimmen infinner sig. Men då var vi både trötta och fnittriga, så om någon hade spökat då hade vi nog inte märkt det. Vi funderade lite på om vi kanske hade skrämt i väg spökena? Vi är ganska högljudda när vi kommer igång. Men som sagt, vi hade verkligen urtrevligt och vi var helt nöjda ändå, med eller utan spöken. Det är ju ganska trevlig miljö i huset, bara det gör det lite magiskt att vara där. När vi vaknade på morgonen, eller förmiddagen, hade alla sovit som stockar, ja nästan alla. Kristina längtade hem till sin säng för hon kände sig helt mörbultad. Vi låg alla på madrasser på golvet. Själv hade jag sovit som en stock. Ingen hade hört något konstigt på natten. Tyvärr. Inga spökerier. Snyft. Ändå visade det sig att jag hade legat närmast ”likrummet” där det sägs att mycket aktivitet pågår.

Men jag måste säga att jag verkligen trivdes i huset och i dess omgivning. Jag kände mig inte alls rädd över huvudtaget. Jag skulle kunna flytta dit direkt om jag fick. Naturen var vacker och runt omkring huset gick tjurar, hästar och får. Man kunde höra hur en fors porlade i skogens närhet. Jag kände dock att det fanns något i huset som drog i mig. Något inom mig pockade på. Jag vill helt klart åka dit igen. Känner att jag var lite oförberedd. Jag skulle ha läst på lite innan vi åkte dit. Jag är väldigt nyfiken av mig så jag höll ju på att bli vansinnig på att inte veta vad som hänt i huset, hur dess historia ser ut, vilka som var med på korten som fanns i lådorna. Jag kan inte titta på en film om jag inte vet vad den handlar om. Men tiden går fort när man har det roligt och det kändes tråkigt att redan behöva åka därifrån. När vi åkte därifrån kunde jag inte låta bli att titta upp mot husets fönster, i fall att, men det stod ingen där. Ändå kändes det som att någon stod där och tittade efter oss när vi körde iväg. Och förresten, var tog våran fotpump vägen? Alla letade överallt men ingen pump hittades. Den var borta och har inte dykit upp än, man undrar ju lite? Var det någon som ville skoja med oss? Behöver ens spöken fotpumpar? Ja, vad vet vi? På vägen hem satt jag nästan i 3 timmar med mobilen och febrilt letade information om Frammegårdens historia och vilka som bott där under åren. Och nu vet jag mera. Så jag måste tillbaka någon gång. Tänk att ha ett eget spökhus med sina egna spöken? Men det skulle nog inte gå för Lovisa sa i bilen hem att hon aldrig mera kommer att åka tillbaka till spökhuset. Aldrig! Aldrig i livet!! Undrar vad hon kände som inte jag gjorde? Barn känner och ser oftast mer än oss vuxna…

På samma gång blir jag väldigt nyfiken och intresserad på mitt eget släktträd. Hur ser min släkthistoria ut? Som det ser ut nu är det bara ”vanliga” människor. Inga mördare, inga galningar, inga häxor, inga kungligheter eller liknande. Inte ens en präst har jag hittat. Jag får rota vidare. Det tar sin lilla tid att leta upp sina förfäder och förmödrar och än är jag bara på 1800-talet. Man vill ju hitta något kul och spännande, eller hur? Men det blir väl jag som blir den första galningen i släkten som det ser ut nu…

Puss å kram Lilitha Hex

 

frammegarden_3_543bfc62e087c31b485e8faf

Familjen Addams

 

 

 

Ett nytt kapitel i mitt liv…

Älskade bloggvänner. Det är här jag kommer att blogga i fortsättningen. Hoppas ni kommer att följa mig även här. Ett nytt kapitel har påbörjats i min levnadsbok. Nya spännande saker är på väg in i mitt liv. Saker jag inte kan berätta om än. Allt har sin tid. Det har varit mörkt väldigt länge. Men jag kan nu se ljuset längst där borta i slutet av den mörka skogen. Det är ett vacker sken i många olika nyanser. Nyanserna dansar lockande och förföriskt framför mig, och det bränns i mina fingertoppar när jag längtande sträcker mina händer för att röra vid dem. Tålamod har aldrig varit min grej. Men nu är det bara att stanna till och gilla läget. Min tid kommer.

Puss å kram/Lilitha Hex

 

Häxvandring...4