List

Hur ska det gå…

2

Jag har redan gått in i den kommande vilan. Och även om Skade inte än har lagt ut sin stora vita mantel, kan jag känna av hennes kylande andedräkt. Hon finns där runt hörnet, kikar fram lite då och då. Och i den tidiga morgonen kan man se spår av henne i min magiska trädgård. Glittret i gräset påminner mig om att hon snart är här. På riktigt. Månen är i avtagande. Yule närmar sig. Jag är fortfarande hemma och är sjukskriven. För både det ena och det andra. Och om jag skulle dra ett kort i mitt huvud just nu, skulle det bli 4 svärd. Att dra sig tillbaka, vila och reflektera. Kanske rannsaka sig själv lite. Blev det som jag hade tänkt? Gjorde jag som jag borde gjort? Nej, det gjorde det inte.

Sakta spred sig sanningen…

Tog jag hand om mig själv som jag sa att jag skulle? Lyssnade jag på min kropp när den varsamt viskade? Nej, igen. Sanningen spred sig sakta. Av någon anledning har jag svårt för att fatta. Eller, jag vet ju vad det handlar om. Jag ser bara inte till att det blir som jag tänkt. Men jag tänkte att nu är jag stark, nu klarar jag allt! Och det är ju sant på ett sätt. Jag har jobbat mycket med mitt inre. Jag har bökat, rotat och stökat med mina demoner. Vi har delvis kommit överens. Dealat. Gjort överenskommelser. Och allt fungerade väldigt bra till en början. Jag var stark, självsäker och målmedveten. Jag höll mig borta från skuggorna…

Sen kom det ändå. Sakta och smygande. Värken. Tröttheten. Ångesten. Och när man minst anar det så har det tagit över kroppen. Jag älskar mitt jobb och jag älskar att arbeta som lärare. Problemet är att jag hela tiden känner att jag inte räcker till. För som ni vet så handlar inte läraryrket bara om att lära ut. Det är så mycket mera. Man är lite av en psykolog, polis, konsult, rådgivare och mamma. Och vet ni, jag gillar det. Jag gillar att kunna hjälpa andra människor som behöver råd och vägledning, som behöver hjälp och tröst. Sen så har vi ju all dokumentation och planering. Jag vill vara den där perfekta läraren som fixar allt. Och det är väl också ett av mina problem. Jag vill för mycket. Och i slutändan visar det sig att jag inte hinner med något. Det blir får många snören att dra i helt enkelt. Och jag hamnar i detta hela tiden. Omedvetet. Och även om mitt psyke pallar med detta så gör inte min kropp det. Det är min kropp som satt stopp för allt denna gång. Min förbannade otympliga och värkande kropp. Vi två är verkligen inte speciellt överens. Och jag har förstått att jag måste lära känna min egen kropp bättre. Ibland när jag ser mig själv i spegeln, och det händer inte ofta, men då undrar jag vem det är som är där i spegeln? För det kan ju inte vara jag? Så ser inte jag ut, eller det gjorde jag i alla fall inte för några år sen…

Jag orkar inte bryr mig om hur jag ser ut för tillfället. Och att inte sova ordentligt på nätterna och ha värk överallt tar all min energi just nu. Detta gör mig väldigt frustrerad. Och deprimerad. Jag vill inte sitta hemma och vara sjukskriven. Ändå är det just nu det enda jag orkar. Jag vill vara ute och träffa folk, möta mina kollegor. Men jag orkar inte det. Blir trött bara jag tänker på det. Men ibland så tvingar jag mig ut. Går och handlar, fixat några julklappar, träffar mitt barnbarn med den konsekvensen att jag knappt kan röra mig på kvällen. Men jag ska inte sitta här och vara allt för bitter. Jag får faktiskt hjälp från ett miniteam där jag träffar kurator och sjukgymnast med jämna mellanrum. Men vi har inte kommit så långt ännu så jag har ingen aning om hur detta kommer att sluta. Jag har inget bra svar på det ännu. Just nu är vi under pågående utredning. Men det blir nog bra framöver.

Att hamna utanför själva livet…

Men så klart är det ju lite deppigt att hamna i detta. På samma gång som jag känner mig utanför och ensam, så orkar jag knappt umgås med någon. Ja, jag tycker lite synd om mig själv ibland. Det är bra att Facebook finns. Perfekt när man känner för lite social bekräftelse. Jag erkänner. Ibland har jag ett behov av bekräftelse. Det lilla barnet i mig vill synas. Lite fjantigt jag vet. Men jag känner att jag inte har så mycket kul att skriva om längre. Som tur är har jag min älskade familj omkring mig. De hjälper mig och Dem får mig att må bra. Men jag känner dock inte att jag gör så mycket för dem. Fast jag försöker lite. Men jag önskar jag hade mera kraft till det.Jag har så mycket inom mig som jag vill göra, men som jag inte orkar ta tag i. Jag längtar efter gnistan. Att kunna känna hur hopp och inspiration åter väcks till liv inom mig. Vi kan kalla det för livskraft. Jag hoppas innerligt att den känslan snart infinner sig. För jag har så mycket att ge…

Jag försöker även att leva lite hälsosammare. Jag tänker så positivt jag kan. Positiv psykologi är bra. Jag tänker på vad jag dricker och äter. Ser till att få både vitaminer och antioxidanter  i mig. Jag har nästan slutat dricka alkohol. Tänker på sockerintag. Men det där med sockerintaget går sådär. Men jag jobbar på det. Varje dag. Det gäller att inte ha för bråttom och stressa fram saker och ting. Jag tänker som så, att det får ta den tid som det behövs. Jag lyssnar och gör som jag blir tillsagd och det fungerar bra. Jaja…blablabla… Ett evigt babblande om detta blir det. Men det är ganska skönt att få skriva av sig. Själen måste få ta plats ibland.

Min andliga sida tar också lite stryk då jag inte har någon inspiration där heller. Negativa klubben har visst helöppet idag…hehe. Men lite magiska armband har jag suttit och knåpat med. Jag älskar att göra mina armband. Jag har varit ute och pratat med månen. Jag har första parkett ute på min veranda…tihi. Jag lägger lite tarot då och då. Så håller jag på lite och fixar med mina böcker, som jag kanske kommer att ge ut någon dag. Just nu går dem på sparlåga. Allt material är nästan färdigt, men jag har inte ork och lust att slutföra detta heller just nu. Jag känner mig som en stor slapp och orkeslös marsmallows. Skulle bakat saffransbullar härom veckan, men det har inte hänt ännu i alla fall. Blir att köpa ny jäst igen. Ska försöka göra lite ljus också. Ska försöka att blogga lite oftare nu framöver. Skriva av mig. NÄ, nu blir det att rycka upp sig lite och fixa mat till familjen. I dag blir det köttfärssås och någon pasta, och därmed basta. Där fick ni ett litet rim så här på eftermiddagen.

Hoppas ni får en fin kväll kära läsare och tack för att ni läser och bryr er om mitt babbel.

Puss och Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

Lämna en tanke