Vandringen går vidare från Södermalm in till Gamla Stan. Där bland trånga gränder och spöklika gator är det inte konstigt att man känner av spökerier när mörkret faller på. Så var det i alla fall för mig när jag var där och gick. Och man undrar hur många osaliga själar som svävar omkring där i Gamla Stan. Om man stannar och lyssnar kan man höra små stilla viskningar från svunna tider. Och har man tur, eller otur, kan man se svartmunkar som springer över vid Tyska stallplanen. Det sägs även att det spökar i hörnhuset vid Själagårdsgatan 1. Ni får googla på de adresserna jag skriver om. Gatunamnet tros komma från Själagården, som var ett hem för gamla och sjuka under  1420 – talet. Själagården finansierades på gåvor från de bättre ställda så att de skulle få salighet i sin själ. På kvällar och nätter är det inte ovanligt att du kan höra både suckar och kvidanden från huset. Och ibland så ekar hemska skratt så att det isar i  ryggraden…

Lasse Lucidor

Det var även i Gamla Stan som den kända trubaduren Lasse Lucidor blev mördad en augustikväll 1674 på grund av en obesvarad skål. Folk var visst lättkränkta på den tiden också. Lucidor finns där nu som en osalig ande och söker efter frid. Stackarn blev dessutom begravd i en i en omärkt fattiggrav, men å andra sidan har han fått en minnessten som finns på Maria Magdalena kyrkogård. Not so bad.

Axel Von Fersen

Sen så har vi ju vålnaden efter Axel Von Fersen som spökar, och  hans blodiga vålnad vandrar rastlöst omkring i en kammare på Stora Nygatan 1. Denne vackra yngling som hade en kärlekshistoria med den franska drottningen Marie-Antoinette. Få kärlekshistorier har varit så omtalade och gett så mycket upphov till så många rykten som den mellan adelsmannen Axel von Fersen och Marie-Antoinette. Folket gillade inte honom. Han var rik, divig och dryg. Han blev ihjälslagen mitt bland folket på ett väldigt brutalt sätt den 20 juni 1810, och detta räknas till ett av historiens brutalaste våldsbrott. Så efter det så kallas han för Axel von Färsen…haha. Nej, jag bara skojade…han kallades INTE så. Det var ett väldigt dumt skämt.

Välkommen till Helvetet.

Man kan även besöka självaste helvetet när man är i Gamla Stan. I alla fall om man ska tro gamla sägner. Fram tills 1885 kallades den delen av Prästgatan som ligger norr om Storkyrkobrinken för Helvetet eller för Helvetesgränd. Detta berodde på att man förr i tiden trodde att det som låg norr om kyrkan blev en ohelig viloplats för de dödas själar. Det var även vid denna plats som bödelns stuga låg. Och bödeln var nog lika med helvetet. Bödeln var vanligen en dödsdömd person som fick leva mot att han arbetade som bödel. Kul jobb liksom. Han fick normalt också stadens märke inbränt och båda öronen avskurna för att inte kunna smita från sina uppgifter.

Gideon, Stockholms äldsta spöke

Och till sist så har vi ju Gideon, Stockholms äldsta spöke. Gideon är en svartmunk som drunknade på 800-talet när han skulle hjälpa sinordensbroder att kristna de vilda vikingarna på Birka. Det kan inte ha varit lätt. Men å andra sidan så kom han aldrig fram till Birka. Hans skepp förliste och hans stackars kropp spolades upp på land. Så på Birger Jarls Torg 5, där Kommerskollegiums byggnad står idag, befinner sig hans osaliga ande. Man kan möta honom nattetid i labyrinterna av korridorer, rum och medeltida källarvalv i den gamla byggnaden. Man går där och känner att någon går bakom en, men när man tittar efter så finns ingen där…spoooky. Och när saker och ting försvinner så skyller man på Gideon. Jag vill också ha ett spöke att skylla på. Som det är nu så skyller alla på mig fort något försvinner…