List

Det spökar på Södermalm…

0

Jag vet inte hur det är med er, men alltid när jag går på gator eller i gränder som det sägs spöka i, eller om jag bara får en ”spooky feeling”, så hör jag liksom spökmusik i öronen…haha. Men det är väl min fantasi som leker med mina sinnen. För min fantasi är det inget fel på. Just nu är det ju lite inne att vara i spökhus eller gå på spökvandring. Och såklart har jag gjort båda sakerna. Jag älskar spökerier! Bilden här ovan har dock inget med spökerierna på Södermalm att göra…

Det är synd att spökerier man hittar och läser om mestadels handlar om forna tider. Vet några som har träffat spöken i sina egna hem, ja, jag skriver spöken, men ni vet, andar, gengångare, döda själar osv…ja, kärt barn har många namn. Men tillbaka till det väsentliga. Det är väldigt intressant att läsa eller lyssna på andras spökberättelser/upplevelser. Speciellt nutida spökerier. Jag har varit både på Frammegården och gått spökvandring både här och där. Ett ställe som jag gillar är Södermalm/Stockholm. Jag har alltid haft en speciell känsla när jag går där. För att inte prata om Katarina församling där häxprocessen ägde rum under 1600-talet. Men den här gången är det inte häxerier jag vill berätta om. Nä, nu handlar det om spökerier. Den här tiden på året är jag väldigt hängiven spökerier. Och nu tänkte jag berätta lite om några spökerier som ägt rum på Södermalm. Mycket inspiration har jag fått från boken ”Stockholms spökhus”, skriven av Stig Linnell. En bok jag förövrigt älskar att bläddra i.

Jag vet inte om ni känner till Emanuel Swedenborg, (1688 – 1772), en berömd vetenskapsman som hamnade i en kris, funderade på livet och såg nånting mer bortom vetenskapen. Han blev lite av en mystiker. Han hade en trädgård på söder, vid Hornsgatan. Andra vetenskapsmän förlöjligade honom och när han senare började att få kontakt med ”andra sidan”, så blev han andeskådaren dit folk vallfärdade för att få hjälp med att få skåda in i sin framtid, eller för att få hjälp att hitta borttappade ting. Så när det är månljusa kvällar och om du av någon anledning är ute och går längs Hornsgatan, så passa på att titta till lite extra vid gatunummer 45, så kan det hända att du kommer att se hur Emanuel vandrar omkring i sin ståtliga trädgård och funderar över livets mysterier. Trädgården finns ju inte heller kvar men. Som tur är så är han visst ett vänligt spöke…..har jag hört.

Vid Södermannagatan 10, låg det förr ett trähus, som nu har flyttats till Skansen. Men på 20-talet berättades det om en vit skepnad som visade sig däroch skrämde folk. Förmodligen så skrämdes den nog inte på flit…Vem vet, den kanske inte visste att den var ett spöke. På söder låg också Södra Barnbördshuset, Södra BB . En osalig kvinnogestalt som skymtar förbi på avdelning 7. Sjukhuset byggdes i början av seklet och där finns historien om en barnmorska som efter en komplicerad förlossnig tog sitt liv i sin tjänstebostad som låg på avdelningen. Efter den svåra förlossning så dog både mamma och barn, något som hon kände stor skuld över och därför gick och hängde sig i sitt rum. 

Sen dess finns det berättelser om viskande ljud, frasande kjoltyg och smygande fotsteg. Och personalen som jobbade där fick påhälsning från en kvinna utan ansikte. En del säger att hon gick genom väggar. Idag ligger delar av Maria beroendecentrum där, och vi får väl hoppas att de får vara ifred… Kan nämnas att de gamla sjukhussalarna nu för tiden används som personalutbildning om dagarna, men aldrig på nätterna…

Sen så har vi ju spöket på Skanskvarn, vid Gullmarsplan. Från början var det alltså en väderkvarnen och som lades ner 1882. Kvarnen står kvar där än i dag, men nyttjas numera som restaurang, som jag dessvärre inte besökt än, men som jag planerat att göra väldigt länge. I alla fall. Det spökar där och spöket som heter Linda, var en stark och kraftig mjölnerska, och som av misstag, (?), råkade ”tappa” en tung säck över sin man som dog på direkten. Och sen dess sägs det att hon fylld med sorg, eller skuld(?) går och sörjer sin man, släpande på sina mjölksäckar. (Ja, nånstans där i mellan har hon väl själv gått och dött på nåt vis). Men hon är ett vänligt spöke som inte vill någon levande varelse illa.

                                                        
                                                                   

Till sist en spökramsa

Han kan vara lååååång,
han kan vara kort.
Han kan vara liten,
han kan vara stor.
Långt där nere ett spöke bor.
Men är han farlig?
Nej nej nej,
han vill bara säga: HEJ!

Så nu vet vi det…spöken är inte farliga.

Puss & Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke