List

Det händer saker när man firar midsommar i Värmland…

1

 

Jag har precis kommit hem från Värmland. Jag och familjen var där för att fira midsommar med min goa mamma och två bröder. Mina 2 underbara bröder. Som jag älskar dem. Vi är väldigt lika och har exakt samma humor. Så när vi träffas blir det mycket fniss och skratt. Vi var även där för att dela sorgen med min bror då han blivit änkeman förra söndagen. Min svägerska på 55 år dog efter en tids sjukdom. Såklart väldigt sorgligt. Min bror förlorade sin fru och fyra barn förlorade sin mamma alldeles för tidigt. Men vi kan tyvärr inte rå på döden. Den kommer när det är dags. Om någon vill läsa mera om denna händelse så läs gärna mitt förra inlägg.

Undrar vem det var som var med oss…

Midsommaren flöt på och vi åt, drack och hade alldeles för trevligt. Var lite trött dagen efter…hehe. Midsommar är en magisk tid. Då kan allt hända. Vi skrattade och vi grät vartannat. Humor och känslor är viktigt i vår familj. Vi älskar att sitta och älta om gamla roliga minnen. Vi bjöd in både min svägerska och vår pappa till bordet. Vi pratade goda minnen. Vi har många roliga och härliga minnen efter dem. Min pappa gjorde mycket roligt i sina dar. Det är viktigt att man håller dem så levande som det går. Och jag kunde känna deras närvaro där någonstans i mellan väggarna. Som jag har berättat förut så har jag känt av min pappa många gånger.

Det hände en märklig sak när jag och min bror Peter satt ute på verandan och pratade på midsommarnatten. Plötsligt knackade det 3 gånger på fönstret bredvid oss, som att någon ville ha vår uppmärksamhet. Altanen ligger i anknytning till mammas finrum. Jag trodde att det var min man som som stod där och knackade på oss. Men det fanns ingen där. Alla andra låg och sov. Och det var lugnt och stilla i omkring oss. Fönstren går inte att öppna. Både jag och Peter hörde knackningen klart och tydligt. Vi tittade på varandra och undrade förstås vad/vem det var. För vi var lika säkra på att det var en knackning mot fönstret. Eller tre knackningar var det. Jag hör det fortfarande inom mig. Kan det ha varit pappa som var där? Kan det ha varit min svägerska? Min känsla säger pappa. Men säker kan jag ju inte vara.

För vissa kanske inte detta alls låter märkligt. Men för oss var det så. Det var som att tiden stannade till. Vi satt tysta i en bra stund. Vi funderade. Vi ifrågasatte. Knackningen var så uppenbar. Det kan inte vara något annat än att någon knackade. Och vi har inget svar på vem det var. Och det känns lite märkligt…

Att kunna kontrollera sina drömmar…

När jag sen gick och lade mig så drömde ja. Eller jag hade lucid dreams, alltså klardrömmar och som är ett medvetandetillstånd som ligger mycket nära drömmen, men där man är helt eller delvis medveten om att det är en dröm. Alltså, det är lite svårt att förklara för någon som inte varit med om det. Det är en fantastisk känsla. Du kan alltså bestämma vad du ska göra i sömnen/drömmen. Jag personligen brukar flyga i mina klardrömmar. Så var det även denna gång.

Det började med att jag var i England, i Avalon, (Glastonbury.) Jag gick uppe på ett högt berg där sjön var precis nedanför. Det var väldigt högt och jag är väldigt höjdrädd. Det var en otroligt vacker natur okring mig. Jag har inte varit i Avalon på riktigt. Men jag såg kullen Tor en bit i från mig. Plötsligt kom en tanke till mig. Jag fick för mig att jag skulle hoppa ner, eller flyga. Jag tänkte på att jag var i drömläge. Att nu kan jag göra detta. Precis som de brukar göra i filmer. Och jag tänkte för mig själv att nu hoppar jag. Jag kände paniken växa inom mig för tänk om det inte var någon dröm? Men ändå visste jag ju att jag var i en klardröm och kunde göra vad jag vill. Och vet ni? Jag hoppade. Jag kände verkligen hur vinden blåste omkring mig. Och jäklar vilken adrenalinkick jag fick. Wow! Jag kände hur jag hastigt sjönk längre och längre ner. Det var en underbar känsla. Jag hoppade! Jag vågade! Jag sträckte fram händerna och precis innan jag skulle ha plumsat ner i vattnet så flög jag uppåt igen. Och jag kontrollerade varje rörelse. Allt jag gjorde var en medveten planering. Jag ville göra om det hela men det här gången ville jag dyka i ner i vatten. Jag flög upp på berget och hoppade ner igen. Samma adrenalinkick infann sig, men det här gången dök jag ner i vattnet. Och det var ännu mera fantastiskt. Alltså, jag kan inte ens förklara känslan. Det var som att träda in i en annan värld. Jag simmade i väg i det grumliga vattnet och jag vaknade upp ur drömtiden och befann mig i bäddsoffan hemma hos min mamma. 

Jag var helt lyrisk när jag vaknade. Och jag kände en enorm lycka i mitt hjärta. Vilket budskap jag fick till mig. Budskapet var att jag inte ska vara så rädd. Man måste våga för att vinna. Ja, jag ska fnura lite på det där. Jag älskar när detta sker. Och för det mesta händer sånt här när jag känner mig sårbar. När jag känner mig lite låg och nere. Det är som att gränsen mellan liv och död öppnas upp då. Min kropp blir mera mottaglig. Skuggorna får liksom liv och viskningarna blir tydligare… Ja, hur kan man förklara sånt här utan att verka heltokig? 

Puss & Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

1 kommentar

  1. Kram kära vackra Jeanette,självklart så var det pappa som ville tala om hur lycklig han var att ha er tillsammans❤️❤️❤️❤️kramEllinor

Lämna en tanke