List

Att kontakta andra sidan…

0

 

För er som inte gillar att man håller på med anden i glaset eller ett ouijabrädet kan sluta att läsa på en gång. Jag pallar inga pekfingrar. Vi människor ser olika på saker och ting. Och jag vet att inte alla gillar detta utan tycker att det är att hålla på med mörkare makter, demoner osv. Men vi människor är olika. Och jag tycker detta är spännande. Jag tror på kärlek och godhet. Men just nu har jag snöat in lite på det här med spökerier.

Men för att ta det från början…

Det var en gång när vi hade varit på en liten minisemester till Åland. Det var för ca 10 år sen. När vi kom hem därifrån ville min man tvätta lite kläder. Så han började att röja lite i vår ”välordnade” tvättstuga. Han hittade ett plakat som har stått länge där inne i tvättstugan och han sa: Men, vad är det här, det här kan jag väl inte slänga? Han skrattade till och visade mig ett plakat med cirklar med siffror i, ett JA och ett NEJ och i mitten ADJÖ. Opps! Han hade visst hittat mitt och Kristinas hemgjorda ouijabräde…hahaha. Det var ju liksom inte meningen. Det var nämligen så att min äldsta dotter Kristina för några år sen hamnade i en period då hon var väldigt intresserad av övernaturliga ting. Hon lånade böcker av mig och ville även ha en tarotkortlek, vilket hon genast fick förstås. I alla fall, så hade hon hört eller läst om det där med, anden i glaset. Och hon blev väldigt intresserad utav det.

Hon frågade förstås mig om jag hade gjort det någon gång och det hade jag förstås. Hon ville absolut göra ”anden i glaset”. Och efter mycket tjat, och eftersom jag försöker att vara en god mor, så lät jag mig övertalas att visa henne hur det går till. Så gjorde jag då konstverket som min man hittade i tvättstugan. Vill förtydliga er om att jag hyser väldigt stor respekt för det där med ”anden i glaset”. Så jag berättade lite om hur det går till för Kristina. Och jag var noga med att tända ett vitt ljus, be en liten bön medan jag slog en skyddande cirkel runt oss. Sen så försökte vi att få kontakt med någon. Min dotter satt tyst och stilla som en liten mus. Men med nyfikna stora förväntansfulla ögon.

Plötsligt…

Plötsligt började bordet snurra, vägguttagen blixtrade och lamporna exploderade. Hela rummet började vibrera. En stor skugga formade sig hotfullt emot oss. Vi blev alldeles livrädda och jag tänkte att vår sista stund var kommen. Nej, nej, jag bara skojar…Ingenting hände och Kristina blev förstås väldigt besviken. Hon kunde inte förstå att vi inte fått någon kontakt, jag var istället lite glad för det. Hur det än är så vet man aldrig vad man kan släppa fram för energier. Och jag kan säga att efter att vi hade gjort det här, kände jag mig lite olustig över grejen. Var jag en dålig mor som gjorde det här med min lilla oskyldiga dotter? Jag hoppas inte det. Jag har alltid varit väldigt ärlig och öppen när det gäller att berätta saker ur livet för mina barn. Jag får helt enkelt stå för vad jag gjort i så fall.

Å andra sidan är det ju bättre att hon gör det tillsammans med någon som vet vad det handlar om första gången. För om jag känner min dotter rätt så vet jag att hon en dag skulle ha gjort ”anden i glaset” med eller utan mig i alla fall. Efter denna händelse så blev jag ju själv lite inspirerad utav det hela. Har alltid varit fascinerad av ouijabräden och självklart så ville jag ha ett riktigt. Vet inte varför det intresserar mig så mycket. (Namnet Ouija kommer från franskans Oui och tyskans ja) Så jag letade upp en butik på nätet som sålde såna däringa bräden. Inget avancerat dock, säkert en massproduktion. Men det gjorde mig detsamma så jag köpte ett och fick hem det i ett paket och där i ligger det fortfarande. Jag öppnade det och och kikade på det, men lade snabbt tillbaka det. Och jag har faktiskt inte vågat använda det här hemma. Visst är det dumt? Hur det än är så hyser jag stor respekt för ouijabräde. De som hållit i ett sånt vet vad jag talar om. Alltså, jag är lite rädd på samma gång som jag är väldigt nyfiken. Sen har jag läst någonstans att man inte ska ha seanser i sitt egna hem. Man vet aldrig vad man släpper lös. Och jag tänker inte chansa. 

Jag minns en annan gång när jag hade en liten seans med mina vänner och då hände det saker må jag säga. Detta var typ 35 år sen. Tusan vad gammal man börjar bli. I alla fall. Det var anden i glaset vi gjorde. Och vi fick kontakt med någon som hette Adrian. Och nej, det var inte jag som puttade på glaset då heller. Men det hände inte så mycket under själva seansen utan det var efter när alla hade gått hem och jag var kvar ensam hemma i min lägenhet. Jag satt i soffan och chillade. Jag minns bara en stor knall, som att någon slog på väggen, och jag tror faktiskt att jag gjorde på mig…haha. Jag ringde min kompis som bodde nära mig och sa: Nu kommer jag till dig! Jag minns att jag tog min kudde å bara sprang för mitt liv. Ja, herreguuuud vad rädd jag var. Jag kan fortfarande höra den där knallen än idag inom mig. Den var hög! Vad knallen var fick jag aldrig reda på men jag var rädd för att sova i min lägenhet en bra tid efter det. Ja, det är inte klokt så mycket dumt man utsätter sig för. Men ett roligt minne är det.

Fungerar det verkligen…

Om ett ouija-bräde fungerar? Självklart, det har ni väl sett i alla filmer. Skämt åsido. För dem som inte riktigt vet vad ett ouijabräde är så är det en platta, vanligen av trä, med alfabetets bokstäver inpräntade. Den används som ett verktyg vid seanser och som påstås kunna kontakta andevärlden. Anden i glaset är en förenklad form av det. Skeptiker menar att mekanismen bakom användandet av brädet består av den ideomotoriska effekten, alltså en subtil rörelse som utförs omedvetet utan kontroll av någon. Med andra ord, det är någon som omedvetet styr med sitt lilla finger. Ja, jag vet inte? Jag vill ju tro på att man får kontakt. Det känns så. Det är en speciell känsla man hamnar i när man tar kontakt med andra sidan. Hur som. Vad som i alla fall är viktigt att veta när man håller på med såna här saker är att man måste vara försiktig och veta vad man håller på med för man vet aldrig vilka väsen man bjuder in hos sig. Om nu någon vill läsa mera om vad ett ouijabräde eller anden i glaset är så finns det massor att läsa på nätet. Bara att googla. Det har jag gjort.

Förresten, jag berättade ju om när jag och min familj var till Frammegården där det spökar. Och att vi gå gjorde ”anden i glaset”, ja, jag är barnsligt förtjust i det fast många tycker att man ska akta sig sig för detta. Jag kanske är lite knäpp. Men att vara i ett spökhus utan att göra ”anden i glaset”? Knappast. Vi fixade till ett enkelt bräde och körde på. Självklart ville jag fotografera denna händelse. Jag fotade och sen var det inget mera med det. Döm om min förvåning när jag tittade på fotona jag tog dagen efter. Korten är taget med blixt trakt framför mig och det finns ingenting framför kameran förutom ett glas och pappersbrädet. Jag vet att jag såg pappersbrädet ordentligt framför mig. Inget hängde för kameralinsen. Inget fanns ovanför oss som kunde skymma blixten.Två foton tog jag och båda blev likadana. Jag tog kort innan och jag tog kort efteråt, inga konstigheter med dem korten. Jag har ingen aning om vad det är, eller om det helt plötsligt blev fel på kameran? Visst är det lite spooky? Fick vi kontakt utan att vi såg det? Hittade vi en öppning till andra sidan? Jag har faktiskt inte något bra svar på det. Förmodligen är det väl något fel med mobilkameran. Det får jag nog aldrig reda på. Men spännande är det, sen får folk tycka vad de vill om det. Jag älskar spökerier och jag älskar anden i glaset och kommer förmodligen att göra om det igen om tillfälle ges. Är det nu jag ska sätta på mig foliehatten…

Ni kan vara lugna…

Jag vet att många blir helt galna när man berättar att man gjort anden i glaset eller hållit på med ett ouijabräde. Många kommer kanske tycka att jag är oansvarig som mor som gjorde det här tillsammans med min dotter. Men ni kan vara helt lugna, min dotter är i dag 20 år och lever ett helt normalt liv med jobb och pojkvän. Och vi har inte heller behövt göra någon exorcism på henne. Hon är ok helt enkelt. Jag är en relativt stabil och jordbunden person med båda fötterna på jorden. Så jag undanber mig kommentarer om att man leker med ondskan och mörkret osv. Var människa gör som dem vill. Jag har själv valt att göra detta. Jag respekterar er som inte vill hålla på med sånt här. Så jag förväntar mig att ni respekterar mig för att jag tycker detta är spännande. Men självklart ska man inte leka med sånt som man inte vet något om. Det gäller väl nästan allt. Man måste vara lite försiktig när man dealar med andra sidan. Inget trams och tjafs omkring det hela. Och jag skulle aldrig utsätta någon för fara om det fanns risk för det. Ville bara förtydliga detta.

Hur är det med er? Har ni haft en seans? Var hölls den? Är det någon som har provat anden i glaset eller ett ouijabäde? Berätta gärna. Jag undanber mig dock er som tycker att det är oansvarigt, hemskt eller på annat sätt känner er bedrövade över detta med ouijabräde. Jag varnade er i början om detta. I alla fall. Min ouijabräde står bra där den står just nu. Ute i förrådet.

Ha nu en fin kväll. Och du, vad var det som flämtade bakom din rygg…

Puss & Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke