List

Att hitta passionen inom sig…

0

 

Hur väl känner du din personliga styrka? Vet du vilka drivkrafter och önskningar du har? Har du styrkan att göra nånting åt det? Visst har man drömmar och visst finns drivkraften där, men gör vi något åt det? Kan det vara så att vi oftast hamnar i en slags vardagslunk där dagar blir till veckor, veckor blir till månader och så plötsligt har det gått flera år men ingenting har hänt. Drömmarna finns där men drivkraften har liksom kommit på villospår. Vi inser att där finns för många måsten och uppoffringar till att göra annat. Tiden springer iväg och man hinner inte med det man själv vill göra. Allting annat kommer liksom före. Detta kan leda till en stor besvikelse och i värsta fall en depression. Vart tog tiden vägen och vad hände med mina drömmar?

Krossade drömmar kan verkligen dra ner en människa till helvetet…

Det är väl så de flesta idag lever. Sover, äter, jobbar, tar hand om barn, tvättar, diskar, städar, handlar, sover jobbar… osv. Och det är väl inget fel i det. Men gör det oss lyckliga i längden? Kanske, kanske inte. Hur som. Jag tror att det är viktigt att man har kontakt med sina personliga behov. Att man har tydliga mål och drömmar som inte går att stoppa. Att man sakta, säkert och fokuserat ser till att uppnå sina drömmar, men förstås utan att köra över andra. Vi har ju vissa plikter och skyldigheter att förhålla oss till. Men förutom det, så är det bara vi själva som stoppar oss. För vi alla har en dröm, ett mål som vi strävar mot. Ja, jag vill det! Underbart! Jo, jag vill verkligen! Men inte nu. Nu går det ju inte. Jag måste ju…

Så kommer vi till det där som vi är lite dåliga på. Att planera och prioritera. Det är väl en av våra brister nu för tiden, att vi bara rusar på utan att lägga upp strategier om hur vi ska uppnå våra mål i livet. Vi tänker att det löser sig nog och kör på. Oftast löser det sig inte av sig själv, utan man faller i sin egen grop. Och så måste man kravla upp och fundera på vad det var som hände? Och varför händer det just mig? Det tycks ju fungera för så många andra? Det är lätt att jämföra sig med alla andra. Och det kan ju vara bra att jämföra sig med andra. Bara vi ser till att vi gör det till något kreativt. Annars kan det lätt bli så att man blir lite bitter. Och man börjar i stället leta fel hos dem som vågar leva ut sin passion. Borde inte hon ta hand om sina barn i stället för att sitta där och fika? Att hon slösar pengar på sånt! Kan man verkligen tatuera sig när man är så gammal? Hon bryr sig bara om sig själv? Om jag vore hon så skulle inte jag ha så kort kjol! Minsann! Vad ska hon med en så dyr bil till? Vem tror hon att hon är…osv. Känner någon igen sig? Tror nog att alla någongång haft liknande tankar.

Livet är för kort för att slösas bort med bitterhet…

Jodå, jag erkänner. Jag har själv ramlat ner i den hålan en gång i tiden. Bitterhetens håla. Man trackar ner på dem som gör saker man själv egentligen skulle vilja göra men inte vågar eller kan av någon anledning. Som tur är så är man föränderlig. Man utvecklas. Man börjar förstå. Allt är helt upp till mig själv egentligen. Jag måste känna efter vad det är jag vill. Jag måste finna min egen passion för livet vad det må vara. Passionen inom oss människor är på sätt och vis livsviktig då den på sätt och vis fungerar som en motor i vår levnadsprocess. Vi behöver den där elden inom oss som gör att det sätter fart på oss. Det är vår drivkraft. I bland kan det vara svårt att hitta den där drivkraften eller passionen.

Tänk dig ett litet barn utan passion, som bara likgiltigt sitter där på golvet och inte vill göra nånting. Då är det något som förmodligen är fel då ett litet barn oftast brinner för att hela tiden utvecklas. De har en stark vilja inom sig. Kan nästan aldrig sitta still. De har en passion att lära sig krypa, gå, klättra, undersöka, upptäcka och massor av annat som gör att de kommer vidare i sin utveckling. Ju äldre vi blir ju mera mattas tyvärr passionen ut och vi hamnar i den trygga vardagslunken. I bland framför datorn, i bland framför TV. Familjen blir viktigare än vänner. Inget fel i det om man nöjer sig med det. Men oftast så märker man att allt för många går och drömmer att det hade ett annat liv än det de lever i. Drömmarna har lagts åt sidan tills någon annan dag. Jag tar det en annan gång. Och faktum är att det det vi människor ångrar mest när vi ligger där på dödsbädden är att vi inte har haft modet att leva ut våra drömmar. Vilket är så sorgligt. Sorgligare än att vi dör.

Här är en liten övning du kan göra för att hitta passionen inom dig…

Sätt dig bekvämt och finn ro omkring dig. Andas in och ut och känn hur du stressar ner. Sitt så i ett tag. Visualisera dig att du går till ett nöjesfält. Hör hur massor av människor går och pratar och skrattar omkring dig. Se hur människor skrattar omkring dig. Hör ljudet från musik som kommer någonstans ifrån, kanske från en karusell. Känn hur dofter kommer till dig som till exempel popcorn, spunnet socker och våfflor. Stanna till och känn ordentligt på känslan som finns inom dig. Kommer du ihåg hur det kändes vid dessa tillfällen? Kan du minnas hur det pirrade och fnittrade inom dig när du befann dig på nöjesfältet. Den där obeskrivligt lyckliga känslan över att vara där. Visualisera nu att det kommer ett barn emot dig. Ett barn som skrattar och är lyckligt. Och när du tittar ordentligt så är barnet du när du är liten.

Titta ordentligt på ditt inre barn som kommit till dig. Känn hur barnasinnet återkommer inom dig. Visualisera hur du tillsammans med ditt inre barn åker i en karusell. Känn hur håret fladdrar och hur det pirrar i magen. Känn hur lycklig du är över att vara tillbaka i detta magiska tillstånd. Känn vinden i ditt ansikte. Känn hur du skrattar och känner hur den där barnsliga  passionen i dig har återkommit. Behåll den känslan och var tacksam över att du funnit den igen. Ta farväl av ditt inre barn och tacka för gåvan du fick. Känn hur du ler och vill tillbaka igen…

Så hitta tillbaka till passionen som du en gång hade, det behöver inte bara vara att gå på ett nöjesfält. Det finns massor av andra ställen att gå till. Tänk efter vad som just var ditt favoritställe. Det viktiga är att du gör något kul som du inte brukar göra. Släpp fram passionen inom dig och gör det du verkligen vill. Jag själv försöker lite varje dag. I bland går det jättebra och i bland går det helt åt pipsvängen. Gör om, gör rätt. Ta rätt beslut! Jag vet att det inte kommer bli lätt. Så många invanda livsmönster som måste förändras. Men vem har sagt att livet ska vara lätt…

Så, med handen på hjärtat, hur ser din plan för framtiden ut?

Puss & Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke