List

Samma sak, varje gång…

12

 

Jag vet att allt inte handlar om hur man ser ut. Och det är inte utseendet som är den främsta orsaken. Skönheten kommer ju inifrån säger dem….

Men när man känner att man håller på att zagga ihop fullkomligt, då räcker det. Jag vet inte hur det är för er. Men för mig är det så att ju mera jag planerar att ”banta” desto mera äter jag. Det är som att jag tror att nu är sista stunden kommen. Och jag är en sån som ska börja att banta efter varje helg. Varje måndag börjar min nya hälsoresa. Ja, ni kan ju ana hur det går. Ja, nu när jag ändå ska börja banta på måndag så måste jag ju passa på att njuta av lite godsaker. Fram med revbensspjällen och beasåsen, chipsen och dippet. Och godiset. Tugga, tugga, glufs, glufs! Ok, jag överdriver en aning.

Men varje gång blir det veckans skämt! För det blir ingen bantning för fru Bencze över huvudtaget. (Bencze är mitt efternamn.) Det är som att den tanken är som bortblåst när jag vaknar varje måndag. Trött och eländig. Men ju längre veckan går så smyger det där dåliga samvetet upp. Minnet kommer sakta men säkert tillbaka. Visst ja. O, nej! Ångesten kliar i kroppen. Minnet av något som jag helt ignorerat tar form. Den här veckan också. Suck! Jaja, jag börjar efter helgen. På måndag. Då minsann! Då ska jag verkligen försöka. Men först lite revbensspjäll och beasås, chips osv. Samma visa varje vecka. Jag förstår inte att jag orkar hålla på.

Varje måndag är en ny start…

Och det märkliga i det hela är att jag egentligen verkligen vill förändra mitt ätande. Och jag vet att jag behöver det ur hälsosynpunkt. Jag hatar det ordet. Hälsosynpunkt. Blä! Men jag vet att det är nödvändigt. Jag väger alldeles för mycket. Det är jobbigt att sätta på sig skorna. Att gå i trappor. Ryggen ömmar och knäna värker. Och det är hur pinsamt som helst när man ska sätta på sig strumporna. Och. Jag har ingen kondis alls. Ni ska höra hur jag pustar och stönar. Och så försöker man inte att låtsas om det. Man försöker verka så himla pigg och alert. Men ansiktet är flammande rött. Är det någon som känner igen sig? Eller är det bara jag?

Jag vill vara den där vackra och smidiga kvinnan i sina bästa år. Ni vet hon som går på yoga flera gånger i veckan, går och fixar naglar och ögonfransar, är ute och fikar med sina väninnor, som har ett hem med vita väggar och fluffiga kuddar. Hon som tycks hinna med ta mig tusan allt som hon vill göra. Men det är så långt från mig som man kan komma. Jag är mera som en klumpeduns med sista förbrukningsdag inom kort. Fast detta är ju inte riktigt sant. Jag vill inte vara den där perfekta kvinnan och förstås inte klumpedunsen heller. Kanske något mitt emellan. Jag är ju den jag är. Man får ju inte glömma bort vem man är i grunden.

Det värsta är väl att jag är så trygg i mig själv. Jag gillar ju mig själv som jag är. Jag vill egentligen inte banta. Jag har aldrig mått så bra inom mig som jag gör nu. Jag har jobbar mycket med mitt inre mående de senaste åren. Och jag har verkligen utvecklats till det som jag har eftersträvat. Det är inte mycket som jag saknar. Så allt borde vara frid och fröjd. Men. Jag är bara så trött att behöva pusta och stånka i allt jag gör. Jag är trött på att vara överviktig. Jag är trött på att magen tar i och att tuttarna är i vägen. Jag är trött på att tänka på hälsan. Akta dig för diabetes! Akta dig för hjärtinfarkt! Man läser ju överallt vad övervikten gör mot våra kroppar. Vi tjockisar måste se upp! Det värsta är ju att det är sant. Det är forskat och bevisat att fetma påverkar våra kroppar negativt. Jag är väl medveten om detta. Ändå är det så himla svårt.

Dags att ångra sig när man ligger där med näsan i vädret…

Jag vet att allt är upp till mig själv. Att jag måste hitta motivationen till att börja. Jag menar inte att jag behöver bli trådsmal. Men jag skulle älska att gå ner 10 kilo. På en vecka…hahaha. Skoja bara. Skämt åsido. 10 kilo ska väl inte vara så svårt att gå ner tänker jag. Om jag bara ser till att komma igång. Så i morgon tänker jag starta mitt nya hälsosammare liv. Igen. Jag tänker inte banta. Banta är fel ord. Fel metod. Det jag vill göra är att förändra mitt ätande. Leva hälsosammare. Gå ut och gå lite mera. Röra på mig. Jag har ingen riktig plan än på hur jag ska göra. Kanske jag frågar mina drömmar om svar. Mina drömmar brukar ge mig kloka svar. Jag ska fråga ordentligt innan jag somnar.

Hur tror ni det kommer att gå? Jag behöver nog mycket pepp för att klara detta. Nej, nu ska jag gå och äta något riktigt gott, kanske en bakelse eller två…hehe. I morgon börjar ju mitt nya liv… (Skojar).

Puss & Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

12 kommentarer

  1. Anitha Servin on

    Snälla du, vad jobbigt.
    Har du kollat din sköldkörtel ordentligt hos en bra doktor?
    Det kan vara det som är problemet och väldigt vanligt samt tyvärr ofta missas av
    sjukvården.
    Var rädd om dig.

    • Hej sötis. Jodå, har kollat min sköldkörtel flera gånger, men de är visst ok. Jag får helt enkelt skärpa mig. Tack för omtanken. kram Lilitha Hex

  2. Prova lchf, så kan du fortsätta frossa i revben och bea, bara du håller dig från chipsen och andra kolhydrater 😜

  3. Fina Jeanette,du är fin och vacker men jag förstår din oro.Har ju själv vägt 141 kg och skulle idag väldigt gärna gå upp tio kg men det verkar omöjligt!Svårt åt alla håll tror jag.Börja smått,ta en prommis,ta bara EN kaka och ta gärna en tablett acetylsalisyra/dag,detta för att göra blodet tunnare och öka chansen att lura ev stroke.EN dag i taget,livet är för kort för att inte levas❤️Jag bantade i 50 år,bara för att duga,DU är en härlig kvinna och du DUGER!!Skit i skor med snörning😉Puss Ellinor

    • Söta, fina och Underbara Ellinor. Alltid lika omsorgsfull om andra. Ska försöka att skärpa mig. PÅ riktigt den här gången. Tack för dina fina ord och pepp. Du är bäst! Kraaaaaam

  4. Hej! Känner så igen mig. Skulle börja banta varje måndag eller ny månad. Men då gällde det att hinna äta allt det som jag inte skulle få äta sen. Vågen var på 120kg och 160cm hög och blodtryck som var skyhögt 200/155.
    Älskade min kropp och mig själv och livet. Som jag höll på att förlora. Gjorde GBP för 4 år sedan. 60 år lättare. Och har genomfört en 50 årig dröm. Åkte Vasaloppet 90km. Klarade det! Så nöjd över mitt lättare liv. Jag orkar! Jag tränar! Jag är tacksam och ödmjuk för att jag kunnat slänga kryckorna och kan springa nu. Kram!

    • Wow, vad du är duktig! Jag är imponerad! Hoppas jag med ska kunna ta itu med det här nu och också gå ner i vikt. Och att uppnå en dröm som du haft så länge. Hejja dig och ditt lättare liv. Kram Lilitha Hex

  5. Hej
    Tack för en härlig och ärlig blogg. Mitt första intryck när jag läser senaste inlägget är att du trots din goda självkänsla ställer ganska höga krav på dig själv. Att du vill vara ”en sån” som yogar o fixar naglar o fransar och allt vad det var. Jag säger som ovan. Skit initialt att banta. Gör en plan att börja röra på dig 30 min om dagen så kommer resten vårt efter. Ta hjälp av en pt eller vän att gå med tillsamnans. Vi är starkare tillsamnans.
    Ha en fin vecka
    Vänligen http://www.alltutomlagom.blogspot.se

    • Hej sötnos.TAck för att du kikat in hos mig. Ja, jag är väl medveten om hur jag är…hehe. Karaktären är dock min största fiende. Men ska försöka att sluta stoppa i mig massa onyttigheter. Jag måste lära mig att kunna gå förbi en godisskål utan att behöva stoppa något i munnen. Tack för din pepp! Den stärker. Du har en fin blogg du med. Kraaaaaam Lilitha Hex

  6. Ska vi ta en fika på fredag?? 😉

    Skämt åsido.. jag kunde han skrivet det där inlägget! Är väl bekant med problemet 🙁

    Pepp pepp! Du kan göra detta, du klarar allt du vill!

Lämna en tanke