Kära läsare. Det händer så mycket i mitt liv nu. Och jag hinner så lite. Det är som att mitt jobb och min familj är det som tar den mesta tiden i mitt liv. Och det är förstås inte så konstigt med det. Det är så det ska vara just nu. Det är viktiga bitar i mitt liv och som jag måste få balans i. Efter att ha varit hemma i över 2 år så måste det få ta sin tid att acklimatisera sig. Och är man en bohem så är man. Då tar det tid att finna sig i alla rutiner som det innebär. Men sakta och säkert så…
Vi går mot mörkare tider och när jag tittar ut i min magiska trädgård ser jag hur det ligger lite snö i det oklippta gräset. Detta är en tid som jag verkligen gillar fast jag egentligen inte är någon direkt vintermänniska. Eller det beror väl på vad man menar med vintermänniska? Jag älskar ju vintern på ett vis men jag är inte så förtjust i att vara ute i snön och lajja om man säger så. Det var en tid då jag försökte mig på att åka slalom, och det var väl kul. Det gick till och med riktigt bra, men nej. Det räckte med att jag föll i backen och blev full med snö så gav jag upp. Och dessa skidoveraller och pjäxor…å sen två långa brädbitar till det. Det är för krångligt och bökigt för mig. Gillar heller inte att bli kall blöt. Och jag hatar att åka lift. Jag blir alldeles nervös av det. Och att åka långskidor, skridskor? Visst det är lite mysigt, men nej. Det är inte riktigt jag. Och visst är det lite mysigt att gå ut och bygga en snölykta eller snögubbe någon gång ibland. Jag har gjort massor av sånt med mina barn genom åren. Men gärna i närheten av mitt hem. Och inte i flera timmar. Jag gillar andra sidor med vintern och då helst inifrån….hehe. Det är otroligt vackert med snö och jag älskar magin med frosten. Det är en vacker tid att beskåda, men då helst innanför ett fönster. Jag vet, hur tråkig som helst. Jag gillar mera att sitta inne och mysa framför en brasa och dricka något varmt och gott. Jag gillar även att pynta inför advent och jul. Handla julklappar och baka och sånt där. Att pyssla. Sånt älskar jag. Det är även mysigt att sitta inne och tända ljus medans snön yr och virvlar utanför. Men det är inte lika mysigt när man står där ute och skrapar bilrutorna om morgnarna. Burr! Äh, låt oss konstatera att jag inte är någon vintermänniska på det viset helt enkelt. Jag är en riktig innekatt om man säger så. Ändå är det något med vintern som lockar mig. Vet att min släkt har anor från nordligare punkter. Jaja, nog om detta.
Mitt hem är mitt Tempel…
Min familj är det viktigaste som finns och är källan till mitt liv. Jag har träffat mannen i mitt liv. 4 härliga ungar och ett barnbaran på väg. En massa kärlek som bara cirkulerar omkring. Mitt jobb är också något nytt och positivt i mitt liv. Jag sätts på prov och utmanar mig själv som ledare. Jag trivs verkligen på mitt nya jobb. Ungarna är fantastiska. Duktiga medarbetare. Men som ni förstår kan man ju inte bara jobba och sitta hemma och trycka i alla evighet. Har man en häxa inom sig som pockar på måste
man ge utrymme till den. Jag måste ge utrymme till den. Annars spricker jag. Jobbet är viktigt. Familjen är viktig. Men jag på egen hand är också viktig tänker jag. Alla behöver vi vår stund till egentid. Alla har vi vårt sätt att söka egentid. Alltså söka en tid där man kan tanka sin själ. Göra någonting som man själv mår bra av. Jag tänker. För att en bil ska fungera måste man underhålla den. Struntar man i det så brakar den ihop till slut. Bilen behöver olja och måste tankas för att den ska komma framåt. En simpel jämförelse, men den är väldigt bra och tydlig. Så vad jag menar är att vi måste olja och tanka våra själar då och då, annars brakar vi ihop till slut. Sen är det upp till var och en hur vi väljer att göra det.
Jag har en inre längtan…
å om två veckor börjar jag en kurs/utbildning där jag fortsätter min resa med Gudinnan och alla hennes aspekter. Man kan se det som en prästinneutbildning. Det är Lola Ravenstar´s Frejas Döttrar, Stockholm. Som jag väntat på detta. Jag längtar att öppna upp den inneboende kraft som jag har inom mig. Det kommer att bli ett nytt kapitel i min livsbok och något som jag verkligen ser fram emot. Ni som känner mig vet att detta ligger mig varmt om hjärtat. Ni vet att jag vandrat med Gudinnan i en längre tid. Gudinnan. Magkänslan. Den inre rösten. Intuitionen. Ursprunget. Urkraften. Känslan. Ja, kärt barn har många namn. Att vandra med Gudinnan innebär att vandra i kärlekens namn, en kärleksfull energi där vi tillåter oss hitta tillbaka till våra inre resurser, till vår kraft och intuition. Alltså en kraft som skapar balans inom oss. Eller för att inte göra det så jäkla flummigt. Att lära sig hur man ska leva för att må så bra som möjligt. Hitta sin sanna väg. Att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Att lära sig att magi kan se ut på olika sätt. Att ta hand och värna om den jord vi lever på. På det sätt som passar oss. Det som passar mig kanske inte passar dig. En slags andlig väg både inåt och utåt, för vår personliga utveckling men även för att kunna möta behovet utifrån vad det gäller att hålla i ceremonier, undervisning och vägledning. Lite sådär. Ja, ni förstår nog hur jag menar. Kanske lite flumflum för vissa ändå. Man kan se det på olika sätt utifrån den filosofi man har. Det här med Gudinnan är min andliga väg. Mera om detta kommer. Var så säker.
Det är nära nu till det fullbordade…
Jag har fått den familj jag har eftersträvat. Jag har fått det jobb jag utbildat mig för. Jag kan säga att jag är rätt nöjd med det liv jag har. Nu ska jag
slutligen hitta ursprunget inom mig. En resa som börjat för länge sen. En resa som kanske aldrig tar slut. Men transformationen är i rullning. Detta är också den tid på året då slöjan mellan världarna är som tunnast. Livet möter döden. Jag har stått döden nära och det har lärt mig hur viktigt det är att leva här och nu. Innan det är försent. Vi har våra mål, vi har våra drömmar. De behöver inte vara stora. Men de finns där inom oss och bara väntar på att förverkligas. Vågar vi? Orkar vi? Kan vi? Allt kanske inte är möjligt. Vi får naturligtvis hålla oss inom de rimliga gränser vi har. Man får utgå från det liv man har. Från de förutsättningar vi har. Om man inte har massa pengar kan man inte resa var eller hur som helst. Enkel räkning. Då får man tänka till lite. Tänka om. Man måste hitta nya lösningar så man inte fastnar i det som inte går. Bara en tanke.
Nä, nu tänker jag gå och göra lite nyttigheter. Sen senare i kväll ska jag och dottern gå på en föreläsning om runstenar. Det kommer nog att bli stenkul…
