List

Min längtan. Min smärta. Mitt ursprung.

0

Ett litet smakprov/utdrag ur min bok HÄXHJÄRTA

(Fast där kommer inte bilderna att vara med och texten är lite korrigerad. Och frågan är om boken överhuvudtaget kommer att bli klar någongång.)

Jag ser mig själv gående sakta i skymningen. Jag går längs stranden och letar stora snäckor. Stora, vackra snäckor som man kan höra havets brus urnär man tar dem till örat. Minnen kommer, minnen från svunna tider. Jag känner i mitt hjärta att jag varit där i havets brus, i begynnelsen långt innan jag kom upp till land. Vattnet kluckar i mina öron när jag snabbt far igenom vattnet och jag kan höra sången som sprider sig genom vågorna. En smärtsam ton som beskriver min ensamhet. Övergivenhet. Havet är svart, och djupet under mig är oändligt. Himlen är fylld utav stjärnor, månen döljer sig i mörkret. Jag ropar ut all min ångest, min hemlängtan. Stjärnorna lyssnar och visar mig vägen hem till det ställe där allting började.

val

Det är något inom mig…

Jag vet inte hur det är för er? Ibland när jag upplever vissa saker händer det något i mitt bröst. Det känns som att någon tar tag i mitt hjärta och trycker ihop det. Det gör ont och smärtar. Det är som en slags längtan som man inte kan ta på. En tomhet. Ett hål i bröstet som skriker efter något. Jag har dock förstått att även lyckliga upplevelser och minnen kan göra ont. Ont kanske är fel ord. Men det är en tryckande känsla som bubblar i hjärtat. En saknad. Det är därför jag ser tillbaka mycket på mitt liv nu. Jag vill hitta tillbaka till känslan som smärtar i mitt hjärta. Min längtan. Mitt ursprung. Jag känner att jag börjar få svar på många viktiga frågor som jag haft. Jag börjar förstå mig själv mer och mer och det gör att jag sakta och säkert bygger upp mig själv igen. Jag har börjat leta och kontakta gamla vänner från min barndom.

Att finna gamla vänner.

jag och annsofi

En gammal bild som jag hittade och som föreställer mig och min kompis som svampar. Ja, vi hade speciell humor.

Det är då det är bra med Facebook där man kan leta och efterlysa människor. Eftersom jag flyttade från Karlstad direkt efter gymnasiet blev det så att jag tappade kontakten med dem flesta vännerna. Och jag har aldrig varit med på någon återträff heller. Men nu har jag fått kontakten med några igen. Vissa som jag inte har pratat med på 30 år. Vissa som jag har tänkt ofta på och undrat vad det blivit av dem. Och det är verkligen både spännande och roligt men också lite sorgligt då man får reda på att gamla skolkamrater redan har vandrat vidare till efterlivet. Men det är så livet är. Vissa försvinner tidigare än andra. Men det är väldigt roligt när minnen kommer tillbaka. Hjärnan är fantastisk. Längst bak sitter våra minnen och om bara rätt ord, syn eller doft kommer upp, minns man plötsligt minnen som man helt glömt bort. En helt ny värld öppnar sig. Och det ena leder till det andra. Jag har skrivit det förut. Våra minnen är viktiga. Även dem dåliga. Men det är klart att det är roligare att minnas och prata om det som har varit bra. Ändock är det helheten som gör oss till vad vi är i dag. Ibland behöver man minnas även det som är jobbigt för att komma vidare i livet.

Vilka har vi blivit? 

Historien visar oss hur det blivit som det är med oss i dag. Man får alltid höra att du är precis som din mormor, som din pappa och ibland till och med är man lik sin gammelfarmor osv. Jag för min del har fått samma händer som min mormor, lika ådriga som en fågelfot. Har ens fåglar fötter? Det heter nog fågelklor. Mina händer ser ut som fågelklor. Jag tror dock jag har ankfötter…hahaha. Och så har jag fått min pappas korta ben och hans vackra åderbrock. Och jag kan inte lämna tillbaka dem. Dem är mina nu. Vad jag menar är att generna, våra ärftliga egenskaper, vandrar vidare i generationer. Därför tycker jag det är roligt att forska i mina släktingars historia. Tänk om jag skulle hitta någon som jag liknar? Tänk om jag skulle hitta en gammal trollpacka i släkten? Då skulle jag må vill jag lova. Jag vill liksom hitta en gemensam nämnare med något längre bak i tiden. Inte kan väl jag vara den första häxan i min släkt? Jag kommer att söka längre bak i släktledet så får vi se vad som händer. Nån mera galning borde jag väl hitta…

Att hela sig med valsång.

Tillbaka till valen. Jag minns en tid i mitt liv då jag älskade att lyssna på valsång. Jag känner mig konstig när jag lyssnar på valsång, sorgsen på något vis. Mitt hjärta smärtar och drar i hop sig och en längtan över något kommer över mig som jag inte riktigt kan förstå. Det är något ödesmättat över den. Ändå älskar jag att lyssna till valsång. Jag känner mig starkt förknippad med valar. Kanske jag varit en val i begynnelsens år. Ni får gärna skratta över det påståendet. Men vem vet säkert vad vi varit i tidigare skeden i våra liv? Jag mår bra över att lyssna på valarna och det var en tid då jag försökte hela min själ med deras jämrande sång. Och det fungerade för stunden. Det är något med havet som berör inom mig. Men det behövdes förstås mera än valsång för att lösa mina inre konflikter. Men hur det än är så har jag en dröm i mitt liv och det är att få uppleva valar på riktigt. Så en vacker dag ska jag och min familj till Nordnorge på valsafari. Har en stark koppling till Nordnorge. En dröm som faktiskt kan komma att slå in inom en snar framtid. Kanske inte i år. Men kanske nästa…

Jag ska nog skriva upp en “att göra lista” och sen beta av allt eftersom. En “att göra lista” som handlar om ställen och platser jag vill vill besöka. Inga direkt märkvärdiga ställen utan platser som har en viss betydelse i mitt liv. Platser och ställen som inte är allt för långt borta och som kan ske inom kommande år.

Här är min “Att göra lista”.

frammegarden_1_543bfa8b2a6b221a3834e061

Frammegården, oktober 2014

1. Valsafari i Norge
2. Spökhus, Frammegården i Skillingmark. Värmland
3. Ishotellet i Jukkasjärvi. Lappland
4. Besöka Mishan Hawkins begravningsplats. Stockholm
5. Loch Nesse, Skottland
6. Glastonbury (Avalon). England
7. Halloween, Disneyland Paris. Frankrike
8. Halloween in Derry/Londonderry. Irland
9. Slottet Bran, Draculas slott. Rumänien

Och ni som har läst min blogg vet ju att jag kan bocka av Frammegården. Alltid en början. Men det är några saker kvar dock. Men jag har inte bråttom.

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke