List

Jag var ute ur min kropp igen

0

I förra veckan tränade jag jättemycket, men den här veckan har jag legat lågt på grund av mitt mående. Känt mig jättekonstig, konstigare än vanligt…hehe. Har varit otroligt trött, håglös och orolig. Nätterna har varit hemska. Har fått för mig att jag inte kan andas. Har legat och oroat mig för ungarna. Gaaaa! Att det aldrig ger sig. I morgon ska jag i alla fall iväg till min psykolog för min sociala fobi och min GAD. Jag kommer att få en ny psykolog, en PTP psykolog, alltså en psykolog som är på väg att bli psykolog. Eller en PTP-Disneys-Ferdinand-the-Bullpsykolog är en psykolog som tagit sin examen, dvs gått fem år på psykologlinjen, men ännu inte fått sin legitimation. För att få legitimationen måste man först jobba ett år som PTP-psykolog och har då handledning av leg psykolog. Och det är en manlig psykolog. Vi får se hur detta går? Men det blir nog bra. Han har ju handledning med min tidigare psykolog. Kanske han vill byta jobb efter att ha konsulterat mig. Jag ser, inom mig, matadoren i Tjuren Ferdinand hur han sliter sitt hår…hahaha.

Har varit otroligt trött, och osocial, jag tror jag har järnbrist eller något, ja det är alltid nåt. ;). Jag har inte orkat göra någonting. Dock har jag hållit på lite med min Häxgrupp och fixat. Harwitchesgathering kommit på något som jag kallar för Häxambassadör och som kommer att fungera ungefär som en krönikör i tidningar, fast som skriver på gruppsidan. Man har ett ämne och en viss dag som man lägger ut sitt inlägg i gruppen. Det tar mer tid än man tror att fixa, trixa och få det att fungera. Men jag gillar att hålla på med sånt. Det är väldigt kul och jag tror det kommer att bli väldigt bra när det kommer igång. Jag ville göra detta för att det skulle bli lite mera liv i gruppens flöde. Ja, sånt där sitter jag och håller på med i stället för att städa och dona. 

Skymningslandet

Har även fixat en systergrupp till min Häxgrupp som heter Skymningslandet. En mötesplats för häxor som behöver råd och stöd. Ibland händer det saker i livet som man inte riktigt kan rå på. Man kanske känner the_mists_of_avalon_morgaine_2sig oviss, övergiven eller ensam. Kanske man inte har någon som lyssnar på det man har att säga. Jag har märkt ett stort behov av att vilja prata om de mörkare bitarna i livet. Med likasinnade. Som förstår. Och då är det bra med en grupp med andra häxor som kan hjälpa, trösta, ge råd och stöd om man vill. Det är ingen sjukvårdsupplysning. Utan ett ställe där man kan möta andra som lyssnar. Det är aldrig helt fel att ha en medmänniska som finns där och lyssnar. Ibland behöver det inte vara så mycket mer. Det finns dock 4 hjälpande själar därinne för att styra upp gruppen och dess fokus. Hoppas det kommer att bli bra.

Jag var ute ur min kropp igen

På tal om att nätterna har varit hemska, för det har dem verkligen varit. Jag har inte ens velat gå att lägga mig. Jag går inte och lägger mig tidigt om man säger så. Och då har jag ändå tagit sovtabletter. Men ibland tar det tid innan de fungerar.  Det blir inte många timmars sömn för mig. Detta betyder ju att jag blir väldigt trött om dagarna och måste ta en liten tupplur för att överhuvudtaget orka med livet. Och inget ont som inte har något gott med sig. Igår hade jag nämligen en ut ur kroppen-upplevelse, även kallad UKU Och det var helt fantastisk. Jag flög omkring här hemma som en liten osalig ande. Vad som är så Sleeping-Beauty-fantasy-17437684-968-864härligt med UKU är att man är så medveten om vad man gör och tänker. Jag var hela tiden medveten om att jag var i ett slags drömstadie för jag visste ju att Lovisa inte var hemma. Ändå var hon med i ”drömmen”. Det är svårt att förklara känslan som man har. I alla fall så flög jag omkring i vårt hus och provade och testade massa saker. Som att flyga genom väggar och dörrar. Och det var inga problem. Men känslan som blir när man flyger igenom en vägg är märklig. Kan inte ens förklara det. Det är som att man sugs igenom på något vis, en slags kittlande känsla. Jag provade också att gå ur och in i min kropp flera gånger. Just den biten är det jobbigaste. Att gå ur kroppen. Alltså när man hamnar i förlamningsstadiet, för det gör jag alltid. Och nog hamnade jag i förlamningstillståndet. Ibland kommer jag ur kroppen snabbt, men ibland tar det längre tid. Som igår. Till slut blev det för jobbigt att ligga där och kämpa mot orörligheten. Så jag ropade, telepatiskt antar jag, på min man att komma och väcka mig så att jag skulle komma ur tillståndet och det gjorde han. Fast inte på riktigt. Och det visste jag också. Jag visste att min man inte var där och väckte mig på riktigt. Men vaknade, det gjorde jag. Någonting väckte mig. Kanske jag väckte mig själv? Ja, det är en underlig sak att försöka att förklara. Ni som har varit med om liknande vet vad jag talar om. Men jag älskar när detta händer. Jag älskar mina UKU. Jag ser fram emot nästa gång det händer. 

Nej nu ska jag gå och fånga dagen, eller det som är kvar av den. Jag ska hämta Lovisa hos en kompis, fixa lite viktväktarmat och faktiskt röja lite. OK, jag ska sätta på tvättmaskinen också. Förutom denna trötthet och alla små tråkiga måsten är livet ganska ok i alla fall. Och allt som varit i dag är ett minne blott i morgon. I morgon är en annan dag. 

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke