List

Att tala med med andra sidan…

0

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Känner mig så otroligt trött och orkeslös. Igen. Känner inte för någonting. Kanske jag fått en släng av D-vitamin brist. Vet att jag har lätt för att få det. Så jag har köpt D-vitamindroppar som jag ska boosta mig med. Mörkret påverkar oss mera än vi tror. Och jag måste säga att solen inte har visat sig speciellt mycket den senaste tiden. I alla fall inte där jag bor. Det är där D-vitaminbristen kommer in. Det är ettB70byeQIYAAUN6E faktum att man blir nedstämt och trött av D-vitaminbrist. Sen kan man inte bortse ifrån att jag egentligen är en nattmänniska fast jag egentligen inte vill vara det. Känner mig som en vampyr som ryker och kisar med ögonen fort jag får dagsljus på mig. Jag är väldigt känslig för ljust sken. Fast jag älskar ljuset drar jag mig gärna undan det.

12523186_10153558166128089_6595001201329592049_nDet kan även bero på att jag ökat min medicinering. Jag äter ett preparat som heter Valdoxan och som fungerar bra mot nedstämdhet, sömnbesvär och ångestsymtom. Den återställer också dygnsrytmen, alltså ser till så att man sover på rätt tider. Och det har fungerat. Eller det fungerar när livet går på rutiner. Men så fort det blir lov och ledighet har jag svårt att hålla dessa rutiner…tyvärr. Skärpning pågår. Jag har heller inte orkat träna och jag har sådan ångest för det. Jag som kom i gång så bra före jullovet. Dumma jullov. Tur man har något att skylla på. För det beror ju absolut inte på mig själv. Men i morgon tänker jag komma i gång i alla fall. Jag har fixat i ordning träningskläderna och gympaskorna för länge sen. Det är bara att rycka tag i kassen och bege sig till gymmet.

Kan döden tala till oss?

Det är väl även en tid på året då de flesta är trötta verkar det som. Januari har blivit en slags ångestmånad. Julledigheten är slut, kraften är slut och pengarna är slut. Många företag går på knäna under denna månad. Livet går på sparlågan. Ändå är det nu som den där gnistan inom en börjar vakna. Efter januari kommer februari, sen mars och man vet att våren är på ingång. Bara några månader kvar. Tiden går fort. Vi vet att ljuset är på väg och man börjar planera både det ena och det andra. Nu i januari ska jag påbörja en ny psykoterapi för min sociala fobi. Och i februari planerar jag att gå en Mediumkurs. Får se om det finns platser kvar. Jag är ju så seg av mig. Väntar alltid till sista sekunden att anmäla mig. Sen är det ju det där med ekonomin. Men jag tycker den andra sidan är intressant. Döden alltså. Jag vet inte om jag kan prata med den andra sidan. Om jag är medial på det viset.theresa-caputo-62d9bd616b3f7b29 Men jag måste prova. Jag känner ju hur någon står där bakom mig och pickar på ryggen. Jag har känt av kylan så många gånger.  Jag måste ta itu med detta och se vad det är. Skuggorna har viskat länge till mig nu. Dags att ta reda på vad dem vill. By the way. Jag snubblade på ett program härom kvällen när jag inte kunde sova. Det hette Long Island Medium med Theresa Caputa. Det var ett ganska underhållande program. Har bara sett programmet en gång så jag skriver inte så mycket om det. Men hon var lite rolig och speciell Theresa Caputa. Men jag blir lite skeptisk ibland. Blir inte ni det? Finns det verkligen ett liv efter döden? Eller är det bara en önskan jag har inom mig. Jag vill förstås att det ska vara så. Det borde vara så. Jag har aldrig varit hos ett medium, så jag har inga konkreta bevis. Kan man verkligen tala med andra sidan? Kan döden tala till oss? Hur kan man tro på något som man aldrig själv har upplevt. Visst har jag känt något, smekningar, dofter, men är det på riktigt eller är det något som jag inbillar mig bara för att jag vill att det ska vara så? Som sagt var. På tiden att jag tar reda på detta. Jag vill ha svar som jag själv förstår. Jag är en sådan person som gärna vill ha saker, svart på vitt. Och jag vill uppleva saker och ting själv för att förstå. Jag måste få tvivla lite då och då. Det är sån jag är. Det är så jag växer och utvecklas och framförallt så stimulerar tvivlet min oändliga nyfikenhet.

Jada, jada, jada. Det är väl så landet ligger i min lilla värld för närvarande. Trött, orkeslös men med många tankar och många planer för framtiden. Många frön ligger och gror inom mig. Jag måste bara se till att vattna dem bättre. Men vattenkannan är ju så jäkla tung just nu. Fortsättning följer…

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke