List

Vi firar kristallbröllop i dag

6

Mitt i en dröm i december, så samlades Gudar och Gudinnor i snötäckta salar. Kylan bet som hungriga vargar och snöflingor föll sakta ner från himlavalvet. Den vita ugglan landade mjukt med det glädjande budskapet. Det var äntligen dags för Guden att få sin Gudinna. Och Gudinnan log och var nöjd över att ha fångat den vackraste av alla Gudar…

240_F_92666110_kP6yoWs6Ll8xTgf5Uih506bmvjQwqsdRJamen det lät väl romantiskt så det förslår. Precis som det ska göra när det handlar om bröllop. I det här fallet mitt eget magiska vinterbröllop. För all del, min man var ju också med på ett hörn…

Det var strax innan vintersolståndet för 15 år sedan. Det var lördag, innan fullmåne, den 18 december 1999. Landskapet var vitt och kallt omkring oss. Men våra själar var varma som två rykande koppar med choklad. Samma värme fanns i kyrkan. Prästen hade haft fullt sjå att gå runt i kyrkan och tända alla stearinljus. Det hade tagit tid och han hade varit tvungen att komma minst en timme tidigare än vad han brukade göra inför bröllop. Men det var ett kärt besvär påstod han.

Med gnistrande benvita rosor i mitt hår, och med en gudinnas vita brudklänning, glittrade jag i kapp med alla snökristaller som föll omkring mig.

Kyrkklockorna ringde och det var dags. Stunden var kommen. Till tonerna av bröllopsmarschen gick vi fram mot altaret och vigseln påbörjades. Vänner satt glädjande och såg på. Kristina, som då var drygt 2 år, satt och pratade högljudd i kyrkan, min mor grät en skvätt och min far somnade…haha. Han har då alltid haft en tendens att somna lite var och hur som helst. Det var min far det. 

Men allt fortskred precis som det skulle. Och vi avslutade det hela med en kyss. Gudens och Gudinnans förening i skepnad av sol och jord var fullbordad. Vi var man och hustru…

Ur ”Den nya skapelsen”

Du, som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig – och från denna dagen
jag endast såg dig i världen ser.

I kungars slott, i hov och städer,
jag ser bland tusende blott dig.
Och, när min fot i hyddan träder,
är du där redan före mig.

Ej nog – du själva fasan gläder,
du fyller avgrundar med ljus.
Du öknarna i blomster kläder,
och tjusar i ruiners grus.

Jag ville ärans höjder hinna,
men bortvek i det fjät du gick.
Jag ville lyckans skatter finna
och fann dem alla i din blick.

Du, som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig – och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.

~ Johan Henric Kellgren (1751-1795)

I hjärtat av den mörkaste natten ligger fröet till ljuset. Och där i natten ingick vi i en hemlig pakt som bestod av att vi aldrig skulle var borta från varandra mer än vi behöver.

240_F_92666110_kP6yoWs6Ll8xTgf5Uih506bmvjQwqsdR

10271552_10153501886848089_660720782928450661_n

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

6 kommentarer

    • Tack sötnos. Det var länge sedan. Kul att se att du hälsar på hos mig. Bloggar du fortfarande? Kraaam Lilitha Hex

Lämna en tanke