List

Skumtomtarna får nog vänta…

4

Jag fortsätter med mina träningsberättelser lite då och då framöver. Kanske detta gör att jag skärper till mig ytterligare. Inte för att detta på något vis kommer att vara en träningsblogg. Men detta upptar en stor del av mitt liv just nu.  Det här är livsviktigt för mig. För att lättare kunna ta in andlighet bör man må bra i kropp och själ. Hoppas ni uppskattar att läsa om det. Många känner kanske igen sig? Dock kan jag ändå inte låta bli att se humorn i det hela. Jag på ett gym. Det är humor i alla högsta grad. 

Jodå, jag kom i väg och tränade både i förrgår och i går. Tog dock ett par dagars vila då jag hade skoskav. Jag skojar inte. Alltså, jag hade ordentliga skoskav med vattenblåsor som nästan kunde fylla sjön där jag bor. Skoskavet har nu delvis försvunnit så nu kan jag inte skylla på det längre. Jag har gett mig tusan på att inte falla i fällan att ha saker och ting att skylla på. Något som jag annars är expert på. Min strategi är att åka och träna efter att jag lämnat Lovisa i skolan. Då när jag ändå är ute och rör på mig. I går körde jag ca en timme och förbrukade ungefär 272 kalorier, således tränade jag bort ca 13 skumtomtar.  Inte så illa för att vara mig. Alltså, jag känner mig så himla stolt över mig själv bara för att jag börjat träna. Och att jag väljer att berätta om detta öppet är för att jag nu beslutat mig för att fixa det här. Det blir så mycket mera konkret när man berättar och skriver om det. Dessutom märker jag at jag mår bra av all feedback som jag får. Tänk, man får aldrig nog av bekräftelser hur gammal man är blir.

Jag känner att jag är lite trött på att gå och gömma mig. Fast jag fortfarande gör det. Ni ska se mig där på gymmet när jag smyger omkring. Jag liksom planerar in vilken väg som är bäst att gå för att slippa träffa på någon annan ”gymmare”. Jodå, så är det. Och helst väljer jag att ta en maskin som står längst in i en hörna eller så. Allt för att slippa synas, allt för att slippa prata. Det här är en så ny värld för mig så jag behöver lite tid på mig för att vänja mig vid12311159_10153491508888089_4695825389344590211_n denna situation. Det är därför det är skönt att vara där tidigt på morgonen. De enda som finns där då är pensionärerna. Av någon anledning känner 12347609_10153491508723089_7244313210143306949_njag mig mera trygg med pensionärerna. Det känns dock alltid lite pirrigt att gå in i omklädningsrummet. Kommer det att vara någon där, eller kommer jag att vara ensam? Jag är lika orolig för bägge delarna. Väl inne i omklädningsrummet hittar jag på massor att göra innan jag går ut och tränar. Speciellt om jag är ensam. I dag jämförde jag bland annat skåplåsen som fanns där, Jag upptäckte förstås att vissa hade små söta skåplås minsann, medans jag hade ett stort och blaffigt, precis som jag själv är. Man lägger märke till så mycket dumt och onödigt. Det är precis som att jag omedvetet letar efter något som gör att jag ska känna mig missanpassad. Jag bestämde mig i alla fall för att jag minsann också ska fixa ett litet sånt där sött skåplås någongång.

Jag är lite konstig ibland. Hålla på och kolla in skåplås…hahaha

Torsdagen den 10 december. Jag är egentligen ingen hälsofreak och om jag inte behövde skulle jag aldrig gå och träna. Men som jag ser ut nu och mår finns inget återvändo. Jag behöver gå ner i vikt av många själ. Dels för hälsan, dels för att slippa ligga i en extra stor kista när jag dött och dels för att jag vill få bort min sovmaskin som jag måste ha på mig om nätterna. Jag lider ju av sömnapné och måste ha en maskin, en så kallad CPAP, som hjälper mig att andas ordentligt när jag sover. Det är ett långt plaströr som ger mig luft, ungefär som en syrgasmaskin fast med enbart luft. Det är inte kul. Jag ser ut som en flodhäst om dagarna och en elefant om nätterna. Det är härliga tider i mitt liv just nu.

I dag hade jag verkligen ingen lust med att träna egentligen. Det började 12345474_10153491509018089_4352840015359164852_nmed att jag inte hittade mina gympaskor. Jag letade överallt, men de var borta. De fanns inte hemma och inte i bilen. Jag hade sumpat dem någonstans. Och nej, jag hade inte slängt dem eller bränt upp dem även om tanken har kommit över mig ibland. Skorna var borta. Hur kan man tappa bort ett par gympaskor? Jag fick backa lite i tiden och fundera över vart jag varit efter träningen i går. Först apoteket och sen Konsum. Jag började på konsum och behövde bara gå till kassan för att se att min lilla kasse hängde där. Jag hade förlagt den i affären och någon snäll person hade tyvärr lämnat in dem. Kunde inte någon ha snott dem…hahaha. Skämt åsido, det var ju bra för då kunde jag gå och träna. Yippie! Fast i dag var det lite kämpigt. I ärlighetens namn kände jag verkligen inte för att träna idag. Men, men, det var bara att ge sig på eländet. Har dock märkt att det går lättare att träna om man har lite sjyst musik i lurarna. Själv älskar jag trance. Så när jag lyssnar på trance går tiden mycket snabbare och det känns roligare att träna. Ett bra knep. Men jag kör fortfarande en låg träningstakt. För mig handlar det fortfarande om att jag överhudtaget går dit, att jag tar på mig gympaskorna. Det är ett litet steg för många men väldigt stort steg för mig. Det är en evig kamp varje stund, varje dag. Allt kostar på i min tokiga värld. Inget flyter bara på när det gäller min hjärna. Den är på vakt hela tiden. Den ser, hör och reagerar på allt som den inte ska. Att vara i en träningslokal kräver en viss styrka. En mental styrka. Och det är inte bara i kroppen jag är helt slut i när jag går där ifrån. Hjärnan är helt slut. Rätt åt den…hehe.

Folk menar ju bara väl. Jag vet det.

Det är lite smådråpligt. I dag när jag kom ut och skulle ställa mig på gåmaskinen som jag brukar använda så var den maskinen sönder. Först blev jag lite förvirrad. Hmmm. Jag fick sonika gå och ställa mig bredvid en vältränad pensionär i stället. Attans. Och hon ville förstås prata med mig och visa vad som var bäst för mig: Du måste öka takten. Du måste få upp din puls. Öka farten… Hon menade förstås väl men det enda jag ville var att få vara ifred och lyssna på musik i lurarna medan jag i min takt gick på gå-maskinen. Men för att inte verka otrevlig så log jag lite mot henne och tackade för rådet. Och tänk, varje gång jag satte på mig lurarna för att lyssna på musiken började hon prata med mig igen…hahaha. Hon gav inte upp: Öka takten nu. Pulsen upp. Du måste övervinna tröttheten… osv. Jag vet inte hur många gånger jag försökte att sätta på mig mina lurar. Jag funderade på om jag skulle trycka in lite papper i munnen på henne men jag hejdade mig. Till slut gav hon upp och jag kunde lyssna på min musik och gå i fred. Jag vet, hon menade väl. Ja, man får vara med om det ena och det andra. Efter att ha gått i 33 minuter och gjort av med 156 kcal, ca 8 skumtomtar så cyklade jag i12310529_10153493070873089_3895876610035972999_n en liten stund. Tusan vad jobbigt det var att cykla i dag. Och när jag satt där och trampade kände jag hur det blev tyngre och tyngre, som att jag cyklade upp för en uppförsbacke. Jag blev lite förundrad över hur tung cyklandet var och hur lite jag orkade. Kraften i benen tog helt slut…bara efter 5 minuter. Vad händer liksom? Har jag ingen kondis alls? Tills jag upptäckte att jag satt och tryckte på en knapp som ökade tyngden på trampandet. Bara det att lära sig hur maskinerna fungerar kräver sin tid. Men tusan vad tungt det blev. Benen var som spagetti efteråt. Men man lär sig av sina misstag. Förresten. Det tar mig 4 minuter för att cykla av en skumtomte. Det låter ju helt ok. Men låt säga att jag faktiskt tar 5 skumtomtar. Då måste jag cykla i över 20 minuter, och det bara för 5 skumtomtar. Tänk på all annat skräp jag proppar i mig.  Ja, jag har ju slutat med att stoppa i mig en skumtomte i tid och otid nu i alla fall. Lätt att ta en ur påsen när man slinker förbi den. Dumma skumtomtar.

Lussebullar är aldrig helt fel

Men såklart gör jag mycket annat om dagarna. Som i onsdags. Jag hade nämligen lovat Lovisa att baka lussebullar. I ett svagt ögonblick hade jag faktisk lovat det. Och det hade förstås inte Lovisa glömt. Det var bara att ta fram elvispen och förklädena och börja baka. Jag är en god mor emellanåt. Och så klart var det väldigt mysigt och goda bullar blev det. Jag gjorde till och med ett solbröd som jag ska bjuda på när det är vintersolstånd den 21 december. Jag körde lite kalorifattigare lussedeg i år. Så nu kan jag äta 10 lussebullar i stället för 5…hahaha. Eller ska jag ta 50 skumtomtar i stället? Ni minns väl att 1 lussebulle är lika med ca 10 skumtomtar. Ja, vi får se hur detta slutar. I nästa inlägg kanske jag lägger upp en bild på mig…om jag vågar. Ni vet en sån där förebild som är så poppis att lägga ut. En så kallad skämsbild på mig hur jag ser ut i dagsläget. Och jag kan lova er att det inte kommer att bli en bikinibild . Riktigt så kul ska vi inte ha.

Jaja, nog om det. Här bjuder jag på lite stämningsfulla bilder från vår lilla bakstund. 

12313876_10153491509163089_9100451928922023773_n12345463_10153491509938089_3861277272532891139_n 12342400_10153491510013089_3641131328228005727_n 12345482_10153491509273089_5571911446520141617_n 11048757_10153491509718089_6094696387452425861_n (1) 12310415_10153491509803089_5125197673485478330_n     

Inte det vackraste men här är mitt lilla solbröd.

12313632_10153491509868089_7074271720245502242_n

Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

4 kommentarer

  1. Hej, måste bara inflika en grej angående kaloriräkning och förbränning – ny forskning visar att det är en felaktig uppfattning om hur kroppens förbränning och viktnedgång/uppgång fungerar. Kroppen är mycket mer komplex än kalorier in-kalorier ut-modellen, och faktorer som spelar in är snarare sådant som blodsocker, insulinkänslighet och hormoner. Ett tips är att kolla på martinas.nu – hon är bioingenjör och expert på allt som har med vikt, träning och hälsa att göra. Hon äter lågkolhydratskost – massor med fett och kalorier men inget socker – och är superfit. Hon har väldigt mycket intressanta artiklar i sitt arkiv kring viktminskning.

    • Ja så är det nog. Det behövs nog mycket mera än kaloriräkning för att gå ner i vikt och bli hälsosammare. Ska verkligen kolla in Martina.nu och se vad hon förtäljer. Spännande. Tack sötnos. Kram Lilitha Hex

  2. inspirationivardagen on

    Duktig du är <3 Kämpa på !
    Skumtomtar är ju fantastiskt gott. <3 Men gick förbi dem i butiken i går och var och tränade i dag 😛
    Kram

Lämna en tanke