List

Det är Samhain och sakta närmar hon sig…

0

Döden har funnits omkring mig en längre tid. Det är konstigt. Jag har varit så rädd för att dö så att jag slutade leva. Jag var så rädd för att dö så att jag utvecklade dödsångest. Jag var tvungen att finna en balans mellan ljuset och mörkret, tvungen att finna min egen väg till att hela mig själv. Livet är tufft. I bland tvekar jag. Slutar att andas. Jag känner hur jag fylls av sorg. Sorg över min döda far och sorg över alla de andra döda som finns omkring mig. Men mest sorg känner jag över mig själv som plötsligt slutade leva. 

Jag blundar och tvingas att andas in all smärta som omger mig. Tusen röster viskar omkring mig, viskar och manar till uppmärksamhet. Känner hur jag sakta lyfts från marken. En märklig känsla. Jag tittar försiktigt upp och där står hon, Hel, skuggornas drottning. Hel är Gudinnan över dödsriket och en av gudinnorna jag följer. Hon är dödens Gudinna, och döden finns alltid vid sidan av mitt liv. Fast döden är sorglig, så kan jag ändå tycka att den är vacker. En slags befrielse. En tom sorg. Jag gråter och mina tårar förvandlas sakta till små kristaller. Jag samlar kristallerna i mina händer och ger dem som gåva till Gudinnan. 

Måste förändra. Måste leva.

Hel är min beskyddare och häxornas vän. Med sin stora svarta kappa hälsar hon mig välkommen till sitt rike. Skuggorna växer och dagen blir alldeles mörk omkring mig, och jag känner allvaret i hennes röst när hon viskar till mig. Förmanar. Affirmerar. Ur mörkret föds ljuset, och jag har börjat förstå att Hel hjälper mig att ta mig igenom livets mörkare sidor. Och för att finna livet måste jag rota djupt inuti mig själv. Att möta mina rädslor och ta itu med dem. Ett möte med helvetet. Skuggorna. Hel tog ner mig till underjorden och lät mig betrakta gränsen till dödsriket. Och hon fick mig att känna dödens kalla flämtning. Hon fick mig att inse att det inte var där, i underjorden som jag hörde hemma. Hon såg till så att jag återvände upp till min egen värld, där jag mötte ljuset igen.

Måste vidare. Jag vet att jag kan.

Sakta bleknar skuggorna och mörkret försvinner. Solstrålarna fyller himlen och bländar mig, och världen runt mig försvinner för en liten stund. Livets väv spinner vidare på sin sköra tråd, och jag står ensam kvar med min nya vetskap och mitt hjärta fylls av en oändlig kärlek. Hel har viskat i mitt öra och jag har vördsamt lyssnat. 

Snart är det dags igen.

Det är Samhain och sakta närmar hon sig…

light_women_trees_dark_night_f_1920x1200_

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke