Ja, det är många känslor som kommer upp till ytan efter att man tagit stora beslut i livet. Men jag känner verkligen att jag har gjort rätt. Fast jag hoppade utan skyddsnät vet jag att jag gjorde rätt. Dörren som stängdes kommer att förbli stängd med alla roliga minnen kvar innanför den. Inuti mitt huvud. För det måste jag säga, att det var en härlig tid i mitt liv, fast den ställde till det för mig. Men det har egentligen med mig personligen att göra. Man måste sluta med att beskylla andra för våra egna känslomässiga reaktioner. Jag var inte stark nog att stå upp för vem jag var. Jag kunde inte tackla allt som kom till mig. Jag orkade inte. Och jag hamnade i ett mörker av sällan skådat slag. Men det gör detsamma nu idag. Det viktigaste är att jag kommer att göra det framtiden. Att jag bryter ett dåligt mönster som jag haft. Det är från och med nu, i dag, som gäller. Men det kommer inte bli lätt antar jag. Men än är det tid kvar för knoppar att brista.

Tålamod är det bästa sättet att få det man önskar 

Och som en gammal spåkärring som jag, är det förstås lite svårt att låta bli att ta fram tarotleken vid sådana här tillfällen. Man vill få en bekräftelse på vad som sker i livet. En vägledning som visar om man är på rätt väg, eller fel väg. Det är alltid skönt att ta en stund med tarotleken. Det är harmoni. Det är inte ofta jag gör det, men ibland känns det så himla skönt att ha den till hands. När jag drar kort för mig själv börjar jag oftast med att göra en allmän stjärna över frågeställningen så att jag får en snabb överblick över den. Kommunikationen mellan mig och universum går snabbt. Vi kan varandra och har inga hemligheter för varandra. Det är raka rör helt enkelt. Men jag avslutar alltid med att dra ett kort som jag fördjupar mig i. Den här gången blev det 4 stavar som jag kommer att fördjupa mig i. För mig står 4 stavar för stabilitet. Att man har träffat rätt till slut. Slagit spiken på huvudet osv. Nu kan man pusta ut i ett tag inför nästa steg. Det är nu det är svårt att leva i nuet. Det är nu jag vill dra nästa kort, nästa steg. Men nej, det kommer jag inte att göra. Jag ska vara i nuet just nu och bygga och stabilisera mina 4 underbara stavar. Mina stöttepelare. Det är lätt att man har för bråttom med allting, att man inte nöjer sig med dem svar man får. Man vill veta mera nu, eller på en gång, eller varför inte på direkten. Tålamod, min kära Watson, tålamod…

Men jag har tålamod. Jag kommer att sitta här under min ek och lukta på mina 4 stavar i ett tag. Jag vet att något nytt skiner i horisonten, jag vet att något nytt väntar. Än är ingen tid för stress. Än finns tid kvar för stilla tankar.

Vardagsmagi

I går var en vanlig torsdag. En solig dag som gav smak för livet. Och lite ungerskt bubbel. Vi passade på att skåla in våren och solen. Familjen samlades på altanen. Det var en härlig tillflykt vi gjorde. Vi njöt av solens sena strålar. Vardagsmagi. Vi bara var. Njöt av tillfället. Vi upplevde lite 4 stavar “in real”. Efter det gick vi in och lagade mat, fixade läxor, tittade på TV och förberedde oss för morgondagen. Nu är morgondagen här och den har massor i sitt sköte. I dag ska vår lilla ballerina ha balettuppvisning. Hon är otroligt duktig på att dansa den lilla svanen. Sen om vi hinner, åker hem och öppnar en flaska ungersk bubbel igen. Det finns säker något som vi kan fira. Jo, nu kom jag på vad vi kan fira. Det är nämligen 24 år sen jag och min man möttes. vi möttes den 8 maj 1993. Kärlek. Det är väl verkligen något som vi kan fira. Heja oss!

Min dotter är en duktig fotograf.