List

Ut ur kroppen-upplevelser

6

För länge sen när jag var runt 15-16 år så hände det ofta, när jag sov, eller när jag var på väg att vakna, att jag hamnade i ett slags förlamningstillstånd. Jag kunde inte riktigt vakna. Hur jag än försökte, kunde jag inte vakna.

22488_10153001348383089_1869127782863328855_n

Jag ska försöka att kort förklara hur det är och känns. Det känns som man är vaken fast man inte kan röra på sig, helskumt och vansinnigt obehagligt. Oftast upplever man att det finns någon i ens närhet, men man kan inte riktigt se vem det är. Man försöker och kämpar febrilt för att vakna och till slut så vaknar man helt uttröttad. Det här hände mig ofta och till slut blev jag nästan rädd för att somna. Detta kom och gick under många år och jag undrade förstås vad det var som hände med mig. Ja, ja jag har alltid varit lite nervig och konstig och ibland trodde jag att jag hade något fel i hjärnan. Jag och min hjärna alltså… Men så några år efteråt, av en händelse, fick jag en bok i mina händer. En gammal lärare till mig, Agneta Uppman, hade kommit ut med en bok som hette Ut ur kroppen.  Jag hade ingen aning om vad astrala resor var innan jag köpte denna bok. Så av en händelse hade jag ovetande köpt en bok som handlade om just det där konstiga som jag varit med om under så många år. Liiiiite lustigt var det tycker jag. Jag blev ju förstås väldigt överraskad när jag såg vad boken handlade om. Där satt jag med en bok där man beskrev det jag hade varit med om så länge. Äntligen fick jag svar på vad det var som hände med mig. Äntligen fick jag ett namn på eländet. Det fanns flera som jag, jag var inte en Alien.

Att inte kunna röra på sig är väldigt skrämmande

Det fanns alltså ett namn på det förlamningstillstånd som jag hamnade i, och det var sömnparalys, eller även kallad för sömnförlamning. Alltså ett tillstånd som händer när man är på väg att somna eller vakna upp. Rent vetenskapligt sett är detta inget konstigt med detta. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska kunna röra på sig när man drömmer. Men vid sömnparalys stängs,av någon anledning, muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Det är som att kroppen helt enkelt somnar före hjärnan.  Detta upplevs förstås som väldigt obehagligt. Man kan även få hallucinationer under en sömnparalys som gör att det känns som rena skräckfilmen när man hamnar i detta tillstånd. Hallucinationen kan bestå av att någon rör sig i rummet eller är vid sängen och betraktar dig samtidigt som du inte kan se efter vem eller vad det är för att du inte kan röra på dig. Du kan inte vrida på huvudet hur mycket du än försöker. Detta upplevs förstås som väldigt obehagligt och i många fall grips man av panik. Av egen erfarenhet vet jag att detta är otroligt jobbigt. Det är som att man har fastnat i sin egen kropp. Det är många som upplever det här. Att vissa upplever detta mera än andra beror på hur känslig man är för detta fenomen, men man har sett ett samband hos personer som är under stor psykisk stress och sömnparalys. Nog om det. Tilbaka till boken.

Jag blev rädd för att somna

nde1Det här var ju helt otroligt. I och med boken lärde jag mig faktiskt hur man kunde hantera dessa förlamningstillstånd, så kallad sömnparalys, och vips så vändes något väldigt skrämmande till en väldigt underbar upplevelse. Jag lärde mig hur man skulle slappna av och liksom vältra sig ur kroppen när man hamnade i förlamningen, typ vrida sig åt sidan. Kändes som om man skulle ramla ut ur sängen men istället för att falla ner på golvet, flyger man upp i taken. Ja, så var/är det för mig i alla fall. Jag lärde mig att kontrollera mitt förlamningstillstånd och kunde helt plötsligt flyga. Ja, jag vet att det här låter helt flummigt om man inte själv har upplevt det. Men att ligga där och känna sig alldeles förlamad är en fruktansvärd ångest och jag vet att jag många gånger greps av nästan dödlig panik. Jag blev rädd för att somna. Men så lärde jag mig hur man skulle göra för att kunna flyga. Och en helt ny värld öppnade sig för mig. Detta fenomen kallas även för ut-ur-kroppen-upplevelser, eller förkortas som UKU. 

Vetenskapen vill ha det till att UKU bara är illusioner, medan andra vill ha det till rena andliga upplevelser. “Strunt the same”, vad det är. För mig är det är det en otrolig upplevelse som inte går att jämföra med mycket. Att kunna flyga, flyga igenom väggar och dörrar är ju helt fantastiskt tycker jag. Man är dessutom nästan medveten om allt som händer när man är i tillståndet. Det känns verkligen som det är på riktigt. Man kan styra vad man vill göra liksom. Det är på riktigt. Det jag också kan tycka är lite häftigt med UKU, är att man liksom kan styra sina tankar och händelser. Allt ser oftast ut som det gör i verkligheten. Inte alltid, men oftast. Man kan själv bestämma vad man vill göra och vart man vill flyga osv. Ja, min man skrattar också åt mig när jag berättar detta och brukar kalla mig för stålmannen, jättekul. Men det är verkligen en underbar frihetskänsla att kunna flyga och nog känner jag mig som stålmannen alltid.

Jag tänker här bjuda på berättelser som kommer från min drömbok. För som tur är skrev jag ned alla mina flygturer. Här är två av dem

serafina_pekkala_flyingla

Ur filmen Guldkompassen

 
Utdrag 1 från min “drömbok”. Lördagen den 5 november 1994

Nu var det dags igen. Äntligen. Min man skulle iväg å jobba på en båt så jag skjutsade honom till båten i morse. Eftersom det blev lite sent i går kväll så rusade jag upp i sängen för att sova. Då började jag att drömma lite konstigt. Jag hamnade i förlamningstillstånd hela tiden. Drömde att min man kom hem igen innan båten skulle fara. Men jag visste att jag drömde för jag bad min man att han skulle skaka om mig så att jag skulle vakna och komma ur förlamningstillståndet. Och han skakade mig och jag vaknade, (han var förstås inte där). Jag somnar om, blir förlamad och försöker att väcka mig själv flera gånger. Till slut så tänker jag att jag försöker väl att gå ur min kropp.

Jag börjar rulla mig ur sängen för att direkt flyga upp i taket. Jag blev alldeles lycklig och svävade direkt ner för trappan och njöt verkligen av att jag svävade, att jag kunde flyga. Det kändes som att jag hade full kontroll. Jag tänkte att jag skulle flyga ut genom fönstret i vardagsrummet, men nånting tog tag i mina ben och drog tillbaka mig till hallen. Då kom jag på att jag ville titta mig i spegeln och se om jag såg mig själv och det gjorde jag. Jag såg mig själv men ändå inte. Jag var mer osynlig, men med synliga konturer av mig.

Men jag ville verkligen ut och svävade mot dörren och försökte flyga genom den, men det gick inte. Så jag tänkta att då får jag väl låsa upp och öppna dörren själv. Sagt och gjort! Jag flög ut och det kändes helt fantastiskt. Jag var i extas. Jag kände att jag bara ville upp, upp. Och upp flög jag och kände mig obeskrivligt lycklig. Jag kände hur jag kom högre och högre upp och jag kände mig helt tillfredsställd och det vibrerade i hela kroppen. Så vaknade jag upp i min säng och kände mig helt omtumlad.

luciddreamflying

 

Utdrag 2 från min “drömbok”. Lördagen den 1 februari 1992

Det var på eftermiddagen när jag och min man, fast då var vi inte gifta, låg och dåsade. Jag hade varit uppe en sväng för att dricka nåt för att sen gå och lägga mig igen. Jag somnade in. Då kände jag hur kroppen blev alldeles tung och konstig och jag tänkte, Shit! Nu händer det igen och jag som ligger innerst i sängen mot väggen. Jag blev alldeles förlamad och det kändes väldigt jobbigt, men jag kämpade på och rullade till slut ur min fysiska kropp och vältrade mig ner ur sängen. Och med ett dovt plask ramlade jag rakt ner i golvet, (Aj) och jag kämpade mig verkligen upp på alla fyra, tänk om nån skulle se mig. Det kändes trögt och i några sekunder trodde jag att jag hade ramlat ur sängen på riktigt och att jag kanske var vaken??? Men swiss!! Så vaknade jag upp i min vanliga kropp och låg i sängen igen.

Jag tänkte, Tusan också! Men skam den som ger sig så jag försökte igen och med bättre resultat denna gång. Som vanligt kände jag hur jag flög upp mot dörrposten. Jag tänkte genast att jag måste titta ner och se ifall jag låg i sängen… men som vanligt så låg jag inte där. Men däremot så såg jag min man ligga där och sova, och allt såg ut som vanligt i rummet. Lampan stod där bredvid sängen som den skulle. Jag kände att jag var på väg att vakna och på väg in i min fysiska kropp igen. Men jag ville inte det, jag ville ju flyga! Jag blev lite förvirrad ett tag… i vilket fall som helst så landade jag och hamnade upp och ner som en groda på rygg. Jag tänkte då att när jag snart vaknar upp så kommer jag att ligga som vanligt i sängen. Och så vaknade jag, och mycket riktigt så låg jag som vanligt i min säng igen med min man bredvid mig. Heltokigt men otroligt härligt.

Har ni varit med om liknande?

Puss & Kram Lilitha Hex

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

6 kommentarer

  1. Viveka cruickshank on

    Du skriver om läskigheter… Jag har varit med om det också…men det jag gillar bäst är de drömmar/tillstånd jag väljer själv…men de vill jag helst ha förmig själv. Jag kan ta fram dessa även efter jag vaknat och vilja fortsätta drömma senare… Underbart! Kram på dig♥

  2. Suzi Lindell Bergman on

    Åh, vad skönt att läsa om någon som har upplevt samma sak. Jag fick whiplashskada av mina återkommande drömmar…
    Skönt att få ett namn på det.

    • Jag har också haft sömnparalyser av och till under några års tid. Det är riktigt obehagligt, och första gången det hände blev jag livrädd och trodde jag blivit galen! Hade hemska hallucinationer också. Men när jag berättade för folk visade det sig att flera jag känner varit med om samma sak, så det är nog rätt vanligt. Då verkar det ju betydligt trevligare med såna där flygturer!

      • lilithahex on

        Ja, visst är det spännande när man väl vet hur man kommer förbi de hemska hallucinationerna? Kram Llilitha Hex

    • lilithahex on

      Ja, jag minns att jag blev överlycklig när jag fick reda på att det var flera som oss. Kram Lilitha Hex